Findukning, en sprakande brasa, festklädda gäster, och febril aktivitet i köket. Nu skall det gamla året firas ut ordentligt. Vi börjar med löjromstoast, och det är äntligen dags att smaka Nobel-champagnen, NV Veuve Fourny & Fils Blanc de Blancs Premier Cru. Det är bara att konstatera att den lyckades leva upp till förväntningarna. Frisk, snustorr, med citrus och gröna äpplen. Helt enkelt en klassisk aperitif-champagne som sitter perfekt som inledning på kvällen.Varmrätten är en helt fantastiskt hängmörad oxfilé, serverad med både hemlagad bearnaise och portvinssås, samt hasselbackspotatis. Min gode vän C är på plats, han med de dammiga flaskorna, och han har givetvis tagit med sig en dyrgrip. Vi dekanterar med andakt 1993 Hospices de Beaune Mazis-Chambertin Grand Cru, Cuvée Madeleine Collignon. Doften är helt förförande, med initialt lite läder, stall och höstlöv som sedan successivt ersätts av förvånansvärt pigg frukt i form av körsbär och jordgubbar. Väl i munnen så finns den fina frukten och en läskande syra kvar, men åldern har nästan helt trollat bort tanninerna. Det är en märklig upplevelse att dricka ett så komplext och smakrikt vin, utan minsta strävhet, men fortfarande med en härligt lång eftersmak.
Efter C:s bidrag så ville ju inte jag vara sämre, så jag lyckades leta fram 2002 Hospices de Beaune Pommard, Cuvée Billardet. Denna relativa ungdom uppvisade en betydligt mindre komplex doft, för här kommer de röda bären direkt, främst i form av jordgubbar och hallon. I munnen är det en härlig balans av de röda bären, syra och en lite tanniner som ger stadga, längd och fyllighet. Doften kan inte match det mer spännande äldre vinet, men smakupplevelsen är faktiskt bättre. Detta var ett av de bästa Pommard-viner som jag har druckit. Bourgogne när den är som bäst är helt enkelt oslagbar.
Till dessert får vi avnjuta en smäktande len crème brulée. Ledsagande dryck är Moscatel de Setubal, ett starkvin från Portugal, som perfekt matchar den knäckiga smaken från det smälta sockertäcket. Denna smakkombination lärde jag mig att uppskatta vid ett besök på den anrika krogen och ostbutiken 28+ i Göteborg för många år sedan, och den håller än.
GOTT NYTT VINÅR!
Dagen efter vår hummerfest hade vi fortfarande två stora nykokta djur kvar i kylen. Det fick helt enkelt bli hummer två dagar i rad. Jag hackade upp hummerköttet, och blandade det med scharlottenlök, champinjoner, konjak, lite vitt vin, creme fraiche och kryddor. Sedan lade jag tillbaka hummerröran i skalen, vräkte på rikligt med ost, och in i ugnen för lite snabb gratinering. Resultatet var om möjligt ännu godare än föregående kväll.
