söndag 18 januari 2015

Ett år med sydafrikanska viner


Nu har vi bott ett drygt år här i Sydafrika. När jag anlände var Sydafrika i det närmaste ett okänt vinland för mig, som jag mest associerade med treliters systembolagsboxar. Numera dricker vi 95% sydafrikanska viner, och jag har lärt mig mycket nytt om detta spännande vinland. De 95 procenten är dock inte helt självvalt, för här på hyllorna dominerar inhemska viner totalt, och det är både svårt och dyrt att få tag på intressanta europeiska viner.

De sydafrikanska vinerna håller en mycket hög lägsta-nivå. Det är inte lätt att hitta ett dåligt vin. Jag har bottenfiskat i 35 rand-klassen (ca. 25 svenska kronor), och till och med i detta synnerligen modesta prisläge är vinerna fullt drickbara. Närmar man sig hundra rand så finns det mängder av utmärkta viner, inte minst vita. De mest intressanta vinerna kommer inte alltid från de stora och välkända producenterna i Stellenbosch-områden, utan jag har hittat personliga favoriter i mindre kända områden som Swartland, Elgin och Robertson.

Det finns en stor bredd när det gäller druvodling och druvblandningar. Det är ungefär lika vanligt med endruvsviner som blends. Bordeaux blends är populära, men även så kallade Cape blends som innehåller viss del pinotage säljer bra. Nästan alla sydafrikanska viner är fruktiga och lättdruckna. Det soliga klimatet skiner igenom i flaskan. Det är dock väldigt svårt att blindtesta dessa viner, för skillnaderna i terroir är inte alls lika stora som i Europa. Det är t.ex. väldigt svårt att särskilja en shiraz från Swartland från ett vin på samma druva odlad i Franschhoek.

Sydafrika är nog det land där jag upplevt den mest utvecklade vinturismen. I trakterna runt Stellenbosch och Franschhoek har en veritabel turistindustri vuxit upp kring vinodlingen, och det handlar inte bara om att prova och köpa viner. De flesta vingårdar med självaktning har en restaurang, och många av dessa håller dessutom riktigt hög gastronomisk klass. En annan variant är att köpa färdigpackade picknick-korgar på plats, och sitta i gröngräset för att avnjuta mat och vin. Det skall vara en trevlig utflykt och totalupplevelse, som attraherar en bred publik, och det verkar fungera mycket bra.

Det finns många nya goda sydafrikanska viner att upptäcka, och trevliga vingårdar att besöka, men jag är nog i grunden fortfarande ganska frankofil i min preferenser. Därför saknar jag ibland den enorma kulturskatt som den europeiska vinindustrin producerar. Jag har bara lyckats smuggla med mig ett tiotal franska flaskor, och de vårdas därför ömt, och töms bara vid högtidliga tillfällen.

  


Inga kommentarer: