Indian Wine: Chandon Brut

Yes, they also make bubbly in India. Chandon, the global arm of champagne powerhouse Moët et Chandon, established themselves in India in 2013. Now they produce three varieties of bubbly in Dindori, Nashik: Brut, Rosé and Delice (slightly sweeter). Today we are trying the bestseller, the NV Brut. 

It is made from mainly chenin blanc grapes, which handle the Indian climate well, and complemented by the champagne classics chardonnay and pinot noir. The palate is fruity with rather mellow and sweet citrus and a hint of apples. There is some acidity to back it up, but no real zing. It is very pleasant and easy drinking with a hint sweetness in the background. It does not come near a real champagne, but I would say that it compares favourably to an Italian prosecco or a South African MCC. This I will happily drink again. Good quality for the price actually.

The beautiful bottle here is a limited edition, designed by the Indian fashion designer Manish Malhotra.

Indian Wine: V A Reserve Collection

Vijay Amritraj is an Indian tennis legend. He played during the same era as Björn Borg, and he reached four Grand Slam quarterfinals. He even managed to beat Borg in the second round of the 1974 US Open, and he can brag about beating Jimmy Connors five times during his career. Now he has lent his name to a premium wine produced by Grover Zampa. It is called Vijay Amritraj Reserve Collection, and it is a red blend of Shiraz, Cabernet Sauvignon and Viognier.

The vintage is 2014, and it is a well balanced, highly drinkable wine. There is plenty of upfront dark fruit, mainly blueberries and plumes. It is medium bodied with some pretty smooth tannins. It improves further with some air, so please decant it. Our bottle tasted even better on the second day. This I will happily buy again. 

The port has been decanted, Christmas celebrations can begin

I just landed in Stockholm. We are going to celebrate the first Christmas in four years on home soil. I arrived at a fully Christmas decorated house, filled with a lot of holiday spirit already. To enhance it further we only needed some port, which was my simple task. After struggling with a crumbling cork, I was finally able to decant it in this beautiful vintage silver decanter. We then enjoyed Swedish gingerbread cookies and nicely matured Stilton with this 2002 Calem Vintage Port. Divine! Christmas 2017 celebrations has begun.

Indian Wine: Fratelli Sette

This wine, Sette from Fratelli, costs 2000 rupees per bottle, which is over 30 USD. That makes it one of India's most expensive domestic wines, but is it worth it? We will soon find out.

Fratelli, which means brothers in Italian, is the the second largest wine producer in India. The company was founded in 2006, by three pairs of brothers, two from India and one from Italy. The Italian master wine maker from Tuscany, Masi Piero, has also been there from the start, so it is clear where the wine inspiration is coming from. Fratelli is located in the Solapur district, in a town called Akluj, approximately 170 kms south of Pune. Here they have planted their own vineyards, not sourcing any grapes externally.

Sette (seven in Italian), is a blend of Cabernet Sauvignon and Sangiovese. It has matured in French oak barrels for 14 months. It is a nicely balanced, fruit-forward wine, with plums and cherries upfront. The tannins are soft, with a medium body, and a long, lingering finish with a little bit of menthol to it. I like it. It is probably my favorite Indian wine so far, and it can definitely compete with European and American offerings. But at 30 USD, you can get a lot of good wines, and in that price range Sette would not be my top choice. But in this restricted Indian market, it is as close as you get to European quality.

Indian Wine Shopping

Shopping for groceries in India is not like in Europe or the US. Most of it happens on the streets at small stalls, or hole-in-the-wall places that would never qualify as supermarkets anywhere else in the world. Luckily, we have found a slightly more upscale establishment for grocery shopping, called Nature's Basket. More importantly, in their basement they also have a pretty decent little wine store.

The Red Line-Up

Late Sunday afternoon, I went on a shopping spree there, and came out with twelve bottles of Indian wine. Yes, here you can happily shop for alcohol on a late Sunday afternoon! I bought eight bottles of reds, and four whites. The twelve bottles came from just three producers: Sula Vineyards, Fratelli Wines and Grover Zampa. These three companies dominate the Indian premium wine market. Now everything is loaded into the wine fridge and tasting notes will follow in due course. I am hopeful that we will find a few new favourites here.

The White Line-Up

Indian Wine: Sula Vineyards Rasa Shiraz

The quest to find the very best Indian wines is on. Which bottles will qualify for the top shelf in my wine fridge? Well, let us start with the success story of the market leader, Sula Vineyards.

In the middle of the 1990s, the Stanford educated Rajeev Samant left his well-paid Silicon Valley job, to return to his native India. His family owned farm land in Nashik, about 180 kilometers northeast of Mumbai. This area was already known for growing table grapes, but nobody had tried wine grapes before. With inspiration from California, Rajeev founded Sula Vineyards, and he recruited Kerry Damskey, an experienced winemaker from Sonoma. Their initial plantings were Sauvignon Blanc och Chenin Blanc, but they have since expanded to include reds as well. Today the production includes all types of wines: red, white, rosé and sparkling, with an impressive Indian market share of 60-70%. Sula is also a pioneer when it comes to developing the Indian wine tourism, with two hotels on the Nashik property and wine tastings, wine tours, a wine festival etc. on offer.

So the other day I twisted off the top of a bottle of 2015 Sula Vineyards Rasa Shiraz (no cork here). Rasa is Sula's premium offering, with an Indian retail price of more than 20 USD. The grapes have been hand-picked on their own wine estate in Nashik, and the wine has matured 12 months in French oak barrels. So far, so good! It is a full-bodied, fruity wine, with lots of sweet dark berries. There are some fairly polished tannins to balance the fruit, and a slightly peppery finish, with a long lingering mouthfeel. It reminds me of a fruit-forward Shiraz from California, and that is not too shabby. This is a serious wine, that will definitely qualify for a spot in the wine fridge.
  

Do they make wine in India?

I am a long-time Swedish wine enthusiast, and I have been writing about wine online since 2008. For the past four years I have lived and worked in South Africa, which of course is close to paradise if you like wine. However, now work has brought me to a completely different part of the world, Mumbai, India, and this is not exactly wine paradise.

As a fairly serious wine drinker, how do you tackle a move like this? In South Africa I could order almost any wine I liked online, and have it delivered to my doorstep within a couple of days, or simply drive down the road to some fabulous wine stores. My wine fridge was therefore always filled to the last shelf with good stuff. I was simply spoiled rotten.

I did bring my wine fridge to India, but it is now sadly almost empty. India has 100% import duty on wine, so I did not dare to put any bottles in the container from South Africa. Besides that, the heat, the humidity and the monsoon would probably not have treated such bottles very nicely anyway. My only supply here comes from what I have been able to bring back from business trips and tax-free airport shopping. It is a nice eclectic mix of South African, Italian, French and Australian bottles, but at the current rate of consumption they will only last me until Christmas. What do I do then?

Of course you can buy wine here in Mumbai, but the selection is rather poor, and because of the heavy import duties, anything from abroad is ridiculously expensive. The solution must therefore be Indian wines. Yes, they do make wine in India. It is a young, budding industry, but there are some very ambitious projects and producers out there to discover. I will much rather find the very best Indian wines, than drink poor European or South African products at twice the price. Please come with me on this journey of discovery. It is going to be fun.

Bloggen lever igen!

Detta är mitt första inlägg under 2017. Det har varit en lång paus. De flesta av mina vinupplevelser redovisas numera på Instagram @patrikriese. Det går snabbt och lätt att lägga upp en bild med några korta kommentarer, så det har numera blivit min huvudkanal för vinkommunikation. Följ mig gärna även där.

Ibland är det dock väldigt trevligt att få lägga ut texten lite mera, och då är bloggen oslagbar. Det har också hänt en hel del sedan sist, så nu finns det nya saker att skriva om. Efter fyra härliga år i Sydafrika, så ryckte vi under sommaren upp bopålarna igen, och flyttade till nästa exotiska destination, Mumbai (f.d. Bombay) i Indien. Något ljushuvud på huvudkontoret tyckte tydligen att Afrika var en bra uppvärmning för Indien, och det var det kanske också. Det är helt klart ett nytt stort äventyr på alla plan.

När det gäller vin så får man nog se flytten från det stolta vinlandet Sydafrika till Indien som en nedgradering, men det finns faktiskt indiska viner att tillgå, och det är nog främst dem jag kommer att skriva om framöver. Nu har jag ju en unik möjlighet att bli Sveriges förste och ende expert på indiska viner.

Jag kommer nog också att växla språk och skriva på engelska framöver. Jag har redan fått många besvikna kommentarer från sydafrikanska vänner som inte fullt kunnat följa mina vinäventyr i deras hemland. Dessutom så får nog den svenskspråkiga publiken för indiska vinkommentarer anses som något begränsad. Jag hoppas givetvis att många av mina nuvarande läsare vill hänga med på nästa kapitel ändå, och att en och annan engelskspråkig vinentuasiast kanske också hittar hit nu.

Häng med så kör vi! 

Flotsam & Jetsam

Äkta paret Chris och Suzaan Alheit skapade Alheit Vineyards så sent som 2010, men de har redan nått kultstatus, och deras vita vingårdsbetecknade viner säljer slut så fort de släpps. Läs gärna deras hemsida, där de ingående beskriver sin vin-filosofi. Det kan få de flesta vin-fantaster på fall.

Nigab representerar Alheit in Sverige, men tyvärr finns bara ett fåtal flaskor i deras restaurang-sortiment. Privatimport kanske?

Alheits viner är normalt ganska dyra, men förra året lanserades Flotsam & Jetsam som deras instegsviner. Det finns en röd Cinsault och en vit Chenin Blanc. Båda är gjorda på druvor från äldre vinstockar, "bushvines", som inte har bevattnats.

Jag hade nöjet att dricka 2016 Flotsam & Jetsam Cinsault igår. Det är ett relativt alkoholsvagt vin för sydafrikanska förhållanden, bara 12%, med en ljus röd färg. Det kändes lite som att dricka en sydafrikansk variant av Beaujolais Nouveau. Det var lätt, friskt, fruktigt och kul. Det är ett rött vin som passar den heta afrikanska sommaren perfekt. Jag rekommenderar servering lätt kyld vid poolkanten.

The Unusuals Wine Show

Jag har nyligen upptäckt en trevlig liten oberoende vinbutik bara 5 minuter från kontoret, som heter Wine Menu. Den är perfekt placerad för en kort avstickare under lunchen. Teamet bakom Wine Menu ordnade för några veckor sedan en mycket trevlig vinprovning, kallad The Unusuals. Fokus var på druvor som inte är så vanliga i den sydafrikanska vinindustrin, även om många av dem är välbekanta för européer.

Upplägget var mer som en vinmässa än en organiserad provning. Cirka 40 olika producenter hade bjudits in att presentera sina viner i en lokal på anrika Wanderer's Club, men enbart viner gjorda på ovanliga druvor fick medverka. Det innebar att även väletablerade producenter kom dit med bara en eller två flaskor ur sitt stora sortiment, och små producenter med udda druvor fick en chans att skina. Nästan alla viner som erbjöds hade jag aldrig ens sett förut. Mycket spännande!

Med 40 producenter på plats är det omöjligt att redovisa allt, men här är några av mina höjdpunkter, som också resulterade i inköp. Thelema presenterade en mycket trevlig och modest prissatt torr Muscat de Frontignan som kommer att bli vårt pool-vin framöver. Från Hughes Family Wines i Malmesbury provade vi Nativo. Det är en vit blend med huvudsakligen viognier, men kompletterat av chenin blanc, grenache blanc och rousanne. Mycket intressant och mycket gott!

David Sadie öppnar nästa flaska

Raats Family var där med sina Cabernet Franc-viner (som inte är så ovanliga), och jag blev förförd. Deras bästa 2013 Cabernet Franc är ganska dyr med sydafrikanska mått, men det blev inköp ändå. Kvällens absoluta stjärna var dock David Sadie. Han driver en liten vinproducent i Swartland, tillsammans med sin fru Nadia. Han presenterade två blends under kvällen, och jag föll för bägge två.  Den vita heter Aristargos och är komponerad av chenin blanc, rousanne, clairette blanche, viognier och semillion. Det röda heter Elpidios och blandar friskt sydfranska druvor som syrah, carignan, cinsault, grenache och mixar sedan in lite pinotage också. Bägge vinerna är mycket komplexa, smakrika och spännande. Verkligen kul att upptäcka. Det fick bli en låda av vardera.

Sammanfattningsvis en mycket trevlig vinkväll med många nya bekantskaper. Jag hoppas att detta blir ett årligen återkommande arrangemang.

Jeroboam - helt rätt flaskstorlek

För att fira återkomsten till Sydafrika efter Sverigesemester, så bjöd vi in den svenska kolonin i Dainfern till kalas. Trettio glada landsmän dök upp, så det var tur att det var knytis. Jag bjöd på nygrillad impalakorv och höll baren öppen. Med så många gäster så var det ett ypperligt tillfälle att få öppna en stor flaska. Jag hade en Jeroboam (3 liter) med 2005 Annandale Shiraz från Stellenbosch liggande på lut. Jag drog ut korken i god tid och luftade med hjälp av en rymlig karaff.

Det här vinet har legat inte mindre än 8 år på ekfat. Det är ofattbart länge, och borde resultera i att allt smakar träbit. Så är dock inte alls fallet. Den yppiga mörka Shiraz-frukten står emot ekfaten på ett imponerande sätt, och tanninerna är ovanligt sansade. Det var helt enkelt ett mycket gott vin, och den stora flaskan tömdes i rask takt. Så mycket trevligare än en treliters bag-in-box......

En glad kväll på Grappe

Under den alltför korta sommarsemestern i Sverige hade jag ambitionen att i alla fall få till minst ett besök på vinkällaren Grappe. Jag har ju några dammiga flaskor liggande där, som behöver ses om, och ibland även drickas. Det blev faktiskt av, och det var en mycket lyckad kväll.

Efter en rask promenad genom ett sommarvarmt Stockholm, så kändes det bra att inleda med ett svalkande vitt. Det fick bli 2008 Künstler Kirchenstück Riesling Kabinett Trocken. Jag är svag för bra riesling från Rheingau, och den här flaskan gjorde ingen besviken. Mycket druvtypisk, med lite begynnande mognad. Ett perfekt sommarvin.

Till varmrätten, en mycket vällagad kyckling med oliver och tysk potatissallad, korkade vi upp kvällens stjärna, 2004 Mazy-Chambertin Grand Cru från producenten Armelle & Jean-Michel Molin. Vilket vin! Doften ur glaset påminde mig om en hel blommande rosenträdgård, parfymerad, sofistikerad och spännande. I munnen en underbar balans mellan de röda bären, syrlighet och väl avslipade tanniner. Helt enkelt en röd bourgogne när den är som bäst. Varför hade jag bara en flaska av denna juvel?

Le Clos - Dubai Airport

Det har blivit ganska mycket resande på sistone, och Emirates har haft de billigaste flygbiljetterna mellan Johannesburg och Stockholm. Därför har jag tillbringat alldeles för många timmar på Dubais flygplats. Då gäller det ju att finna distraktioner, och den absolut bästa heter Le Clos. Detta är en mycket exklusiv vinbutik, så långt ifrån det gängse taxfree-utbudet som man kan komma. De har inga viner billigare än 100 AUD, dvs cirka 28 USD. Vill man handla de mest berömda vinvarumärkena i världen så har man kommit helt rätt. La Tache, Chateau Petrus, Chateau d'Yquem, Vega Sicilia Unico, Chateau Mouton Rotschild etc, etc. Det är helt enkelt en fullständig orgie i vinsnobberi.

Medan man går och drömmer om en flaska La Tache, så kan man dock handla något mer modest prissatta drycker. Jag hittade några bra vita bourgogner, och fick dessutom en flaska Roger Pouillon champagne alldeles gratis, som tack för att jag fyllde i deras kundenkät. Det piggar ju upp under en tråkig flyg-transit.

Lynx, La Bri och Maison

I Lynx Wines monter på Winter Sculpture Fair fanns såväl ägaren själv, Dieter Sellmeyer, som den unge vinmakaren, Helgard van Schalkwyk, på plats för att presentera sina viner, och vi får en trevlig pratstund. Jag blir nyfiken på deras prestigevin, som helt enkelt heter The Lynx. För 400 rand, (drygt 200 kr) så är det nog det dyraste vinet på hela festivalen. Helgard berättar att druvsammansättningen kan variera kraftigt från år till år. Ambitionen är helt enkelt att göra det absoluta bästa vinet från varje årgångs druvor, och det är inte alltid samma druvor som utgör det bästa materialet. 2013 så var t.ex. The Lynx en Rhône blend, medan 2014 är en Bordeaux blend, med huvudsakligen cabernet sauvignon, för det var de bästa druvorna det året. Vinet är en raritet för endast två tunnor tillverkades, så jag var givetvis tvungen att investera i en flaska. Jag fastnade också för deras nyligen buteljerade 2015 Cabernet Sauvignon, och 2014 Shiraz. Välgjorda, bra viner, för under svenska hundralappen, som kommer att fungera perfekt under den annalkande sydafrikanska vintern.  

Nästa stop blev grannmontern, där tjejerna från La Bri höll till. Jag fick träffa vinmakaren, Irene Waller, till höger på bilden, som mycket entusiastiskt beskrev sina viner. Hon avslöjade att hennes egen favorit är 2013 La Bri Syrah. Här har hon också blandat i 2 procent viognier, som pressas och får jäsa tillsammans med syrah-druvorna, vilket gör vinet lite mjukare och mer balanserat. Efter provsmakning var det bara att hålla med. Jag provade även Irenes Bordeaux blend, 2013 La Bri Affinity, med knappt 50% cabernet sauvignon, följt av merlot, cabernet franc och petit verdot. Här finns ganska kraftiga tanniner, som kommer att tjäna på ytterligare några års lagring. Det sista vinet som provades var 2015 La Bri Chardonnay (jag vet, fel ordning). Här har Irene åstadkommit ett mycket smakrikt och charmerande vin, med varsam ekfatslagring. Hon använder begagnade 300 liters tunnor där vinet får vila i nio månader, efter jäsning. Härliga toner av både citrus och syrliga gröna äpplen, som får det att vattnas i munnen. En ny favorit!

Det blev även ett stopp hos Maison, vars goda Shiraz jag har njutit av tidigare. Den nya årgången, 2013, smakade utmärkt, med mörka körsbär i fin balans. Den färgade damen nedan var en ypperlig säljare, och lyckades nästa pracka på mig två lådor, men jag värjde mig och nöjde mig med en. Däremot föll jag pladask för deras 2014 Maison Viognier. Här blandas aprikoser och persikor med ett syrligt citrus-bett som är svårt att motstå. Det blev två lådor ändå.....

Härligt att få upptäcka nya favoriter. Winter Sculpture Fair kommer att fortsätta vara en "måste aktivitet" så länge vi bor här. I år njöt vi också av en underbar picknick i gröngräset, tillsammans med sex glada vänner. Bättre vuxen-utflykt får man leta efter.

www.lynxwines.co.za
www.labri.co.za
www.maisonestate.co.za

Winter Sculpture Fair, tredje gången

Winter Sculpture Fair har lyckats bli en årlig tradition sedan vi flyttade till Johannesburg. Det är egentligen en konstutställning med skulpturer i en stor park, men eftersom det finns tre stora mat- och vintält i parken, fyllda med det bästa som Franschhoek har att erbjuda, så flyttas lätt fokus från skulpturer till vin. Här ser ni dagens inköp, 36 flaskor. Härlig påfyllning i vinförrådet, men jag köpte inte en enda skulptur.

Jag hade hoppats att få träffa mina två favoritproducenter i Franschhoek, My Wyn och La Chataigne, men de uteblev tyvärr bägge två i år. Därför fick jag istället ägna mig åt att hitta nya favoriter, och det lyckades ganska bra. Som ni ser på bilden så fastnade jag främst för La Bri, Lynx och Maison. Mer detaljer följer i nästa inlägg.

Freedom Day med Bouchard Finlayson Galpin Peak

Idag är det allmän helgdag här i Sydafrika, Freedom Day. Man firar minnet av de första demokratiska valen, som ägde rum den 27 april 1994. En viss Nelson Mandela blev då vald till president efter 27 år som politisk fånge, så det är verkligen värt att fira. Därför letade jag idag upp den äldsta sydafrikanska flaskan som jag kunde uppbringa från vinkylen. Det blev 1995 Bouchard Finlayson Galpin Peak Pinot Noir. Den har jag köpt på plats i Hemel en Aarde Valley av vinmakaren själv, Peter Finlayson. Jag var ute efter äldre årgångar, och han rekommenderade då just 1995.

Det är alltid lite nervöst att korka upp en flaska som har över 20 år på nacken. Korken är dock i fint skick och dras lätt ur, och det kommer inga obehagliga dofter ur flaskhalsen. Tvärtom! Efter lite luftning i rymliga bourgogne-kupor börjar jag sniffa. Läder, tobak, övermogna plommon och lite hederlig mylla fångar mitt doftorgan upp. En förväntansfull första slurk avslöjar ett härligt vin i full balans fortfarande. Syrorna är pigga, och tanninerna mjukt avrundade med en lång eftersmak av plommon och läder. Vinet matchar lätt min grillade biff med pepparsås. Mycket imponerande. Hade jag provat blint så hade jag definitivt gissat på en fin bourgogne från ett bra år.

Simonsig Tiara

Simonsig Estate, strax norr om Stellenbosch, på vägen mot Paarl, är en stor och väletablerad producent. Här finns goda möjligheter att ta hand om vinturister, med ett rymligt provningsrum och en utmärkt restaurang kallad Cuvée. Trots storskaligheten, så är det fortfarande ett genuint familjeföretag, som ägs och drivs av familjen Malan. Jag åt lunch där för en tid sedan, och kunde ju inte motstå att också titta in i vinbutiken. Där fanns ett gott utbud av äldre årgångar, vilket jag uppskattar, så jag slog till på en 2005 Simonsig Tiara.

Idag var det dags för söndagsgrillning, och då tyckte jag att denna bordeaux-blend kunde passa bra. Årgång 2005 av Tiara är gjord på 65% cabernet sauvignon, 29% merlot, 4% cabernet franc och 2% petit verdot. Med denna klassiska druvblandning är det inte konstig att Bordeaux-attribut som svartvinbärsfrukt och blyerts dyker upp. Tanninerna är ganska kraftiga, men väl balanserade av frukten. Det här är ett vin som passar helt perfekt till en grillad köttbit med en stor klick vitlökssmör på toppen. Personligen tycker jag nog att detta är den bästa sydafrikanska bordeaux blend som jag har smakat. Vinet har 11 år på nacken men är mycket njutbart idag. Bravo!

Läs Maria Collsiöös krönika

Maria Collsiöö, kunnig sommelier och mångårig klippa på Grappe, skriver numera vinkrönikor för Svenska Dagbladet. Läs gärna hennes senaste bidrag på www.svd.se/ett-gott-vin-far-mig-att-le-vid-forsta-klunken. Hennes definition av ett gott vin är klockren. Det behöver inte vara svårare än så.

Vinflaskor spridda över världen

Påskhelgen spenderas hemma i Sverige. Vi har nu vant oss vid den nästan ständigt lysande solen i Afrika, så det var lite av en chock att komma tillbaka till grå himmel, snöglopp och plus två grader. Just nu tittar dock solen fram, så det kanske finns hopp om våren även här.

Vad som också drabbade mig vid hemkomsten, var insikten om total oreda i vinförrådet. Jag har inte längre koll på vilka flaskor jag äger, och var de befinner sig. I Sydafrika är redan vinkylen smockfull, och jag har istället börjat inreda en garderob för att kunna förvara överflödet. I Sverige har jag viner nere i källarskrubben, och dessutom i ett skåp på vinklubben Grappe. Överblick saknas, och nu riskerar dessutom några av flaskorna att bli övermogna, om inte åtgärder vidtas.

Den stora vininventeringen inleddes på askonsdagen på Grappe. Krypandes på knä, med pannlampa, lirkade jag ut dåligt staplade flaskor från den understa hyllan i vårt skåp. Sedan blev det avprickning mot lista, och alla diskrepanser noterades noggrant. 18 flaskor rödtjut som bedöms som drickfärdiga plockades sedan hem till källarskrubben, där det finns större möjligheter till konsumtion.

På skärtorsdagen fortsatte sedan insatsen nere i källaren hemma. Nu har jag ordning och reda på både källarskrubb och Grappe, allt numera listat på utmärkta CellarTracker. Nu gäller det bara att göra samma inventering i Sydafrika, och sedan disciplinerat bokföra alla insättningar och uttag ur de tre olika vinförråden.

I tider av fruktansvärda terroristdåd, flyktingströmmar, svält, minusränta och annat elände, så är nog oreda i vinsamlingen att betrakta som ett äkta champagneproblem, men det är nu åtminstone tillfälligt löst. Vi får se hur länge ordningen varar.......

Tidig 50-årspresent

I förra veckan så besökte jag Portugal för första gången i mitt liv. Tyvärr kom jag bara till ett ganska tråkigt konferenshotell på Algarvekusten, och inte till Porto, som står högt upp på min önskelista. Till min stora glädje hade dock den lilla charterflygplatsen i Faro ett överraskande gott utbud av portvin. När jag fick syn på en flaska från mitt födelseår, Messias Vintage 1967, så kunde jag inte hålla mig. Den kostade en slant, men vilken bra 50-årspresent till mig själv! Väl på hemmaplan så har jag gjort lite research, och det visar sig att 1967 inte direkt var någon toppårgång i Douro-dalen, men det kommer ändå att vara en upplevelse att få dricka dessa snart femtio år gamla dropparna. Det blev även ett par mindre flaskor av Single Quinta Vintage från Warre's och Graham's. Härligt att få fylla på portvinsförrådet.