Jag har just läst färdigt den synnerligen underhållande och läsvärda vinboken, The Accidental Connoisseur av Lawrence Osborne. Författaren åker runt och besöker kända och okända vinodlare och vinmakare runt om i världen. I Toscana hamnar han bland andra hos Marchese Nicolo Incisa della Rochetta som äger Tenuta San Guido där Sassicaia görs. Låt mig citera följande stycke, som beskriver detta besök:
"We went for a casual stroll around the winery, but as we did so, I said I'd seen enough fermentation vats and pumping equipment to last me a lifetime. They are all much the same after a while. - Well you have a point there, he laughed. Much more fun to drink, don't you think? As long as you promise not to spit. I do loathe it when wine people gurgle and spit. I don't labor over my wine so that you can spit it out."
Jag håller helhjärtat med den käre markisen ovan. Jag spottar ytterst sällan ut vin. Det känns helt onaturligt, och jag hoppas att det så förblir. Sedan inser jag också att man snabbt riskerar att bli alkoholist om man inte spottar när man sysslar med professionella provningar av många viner. Dessa stora provningar lockar mig dock inte alls. Jag provar hellre 4-5 väl utvalda viner i lugn och ro, och tillåter mig att svälja, än att springa runt på någon mässa och testa 20-30 viner, men då behöva spotta ut godsakerna hela tiden. Jag är vinentusiast, inte vinproffs, och då kan man med gott samvete svälja, eller vad tycker ni?
2 kommentarer:
Jag håller med dig fullständigt. Åtminstone principiellt. Vin ska njutas och sväljas, inte provas och spottas. Ibland är dock omständigheterna sådana att en kompromiss får göras. Jag ser större provningar mer som ett slags orientering. Det handlar såklart om bristande erfarenhet men det har hänt många gånger att det som varit väldigt kul som en liten provslatt har blivit trist att dricka en flaska av. e
Ingvar! Visst måste man spotta ibland, men jag begränsar hellre mitt intag och sväljer.
Skicka en kommentar