Vintips - Moscato d'Asti

Under förra veckans resa till Detroit bevistade jag en finare middag med diverse höjdare från bilindustrin. Det bjöds goda viner, bl.a. en utmärkt 2001 Prunotto Barolo, som dock kunnat vila ytterligare några år på rygg. Min favorit var dock dessertvinet, 2006 Di Gresy Moscato d'Asti. Detta är ett italienskt sött mousserande vitt vin. Alkoholhalten är låg, bara runt 6%, och det är ett vin som matchar de flesta fruktdesserter på ett utmärkt sätt. En klassisk kombination är Moscato d'Asti och jordgubbar.

Som av en händelse lanserar Systembolaget två stycken Moscato d'Asti den 2 juni, som tillfälliga nyheter. De heter La Lupa och Cascinetta och kostar bägge två 119 kr. Det verkar finnas mest av La Lupa i lager. Köp och prova till sommarens bär.

Att transportera vin

Det är nog inte mer än en tredjedel av vinerna i min vinkällarskrubb som levererats från Systembolaget. Resten är inhandlade under resor utomlands. Men som ni vet är vin tungt, och inte helt lätt att transportera på ett säkert sätt, så det gäller att ha några knep att ta till, för att få hem dyrgriparna. Inte har det blivit lättare nu när man inte längre får ha någon vätska med sig i handbagaget. Fynden från vingårdar eller vinbutiker måste ju då checkas in i resväskor eller annat emballage, om man inte vill vara helt utelämnad till det torftiga vinutbudet i taxfree-butiken.

I en hård resväska kan man få plats med ett par flaskor om man lindar in dem i handdukar, jeans eller dylikt, och sedan stoppar mycket mjukt runt omkring. Resväskan måste då vara ganska fullpackad, så inte flaskorna får något utrymme att röra på sig därinne. Detta är dock en nödlösning, det finns bättre sätt.

Jag har införskaffat ett par vintransportörer i tjockt neopren-material. De rymmer två flaskor vardera, och skyddar bra mot stötar, dessutom får man en isolerande effekt. Med dessa i resväskan är man lite bättre rustad än med enbart handdukar och jeans.

Det absolut bästa sättet att frakta vin är dock i specialanpassade frigolitlådor. Dessa är vanliga i USA, där mycket vin skeppas från Kalifornien till övriga landet. Jag har sparat några sådana lådor från tidigare leveranser och har nu både 2-pack, 3-pack och en hel låda med plats för 12 flaskor. De två minsta ryms i resväskan, men 12-packet får man helt enkelt checka in som ett eget kolli - tomt på utresan, men förhoppningsvis välfyllt på hemresan. 

På vägen hem från Detroit hade jag ett tre-pack frigolit och min neopren-påse i samma resväska. Fem flaskor vin kom därigenom hem oskadda utan bekymmer.

Vintips från Holiday Market, del 2

Besöket på Holiday Market resulterade inte bara i flaskorna från B.R. Cohn. Jag var även på jakt efter bra amerikansk Pinot Noir och Zinfandel. Den bästa Pinot Noir utanför Bourgogne tycker jag att man hittar i Oregon. Denna gång fick jag med mig en flaska Willamette Valley Vineyards Pinot Noir ($24) som jag ser fram emot att avnjuta vad det lider. När det gäller Zinfandel så föll valet på Alexander Valley Vineyards Sin Zin ($20), som jag druckit tidigare och alltid varit nöjd med.

På vägen ut till kassorna snubblade jag över ytterligare ett fynd. Där låg en hel låda med 2004 Chateau Brane-Cantenac, en välrenommerad 2:e Cru från Margaux. Visserligen känns det konstigt att åka ända till Michigan för att handla Bordeaux-vin, men för 37 dollar kunde jag inte motstå frestelsen att plocka upp en flaska till. Det blev tungt i resväskan!

www.willamettevalleyvineyards.com

www.avvwine.com

www.brane-cantenac.com

Vintips - B.R. Cohn

Här kommer en första vinrapport från Detroit. Jag gjorde i tisdags ett snabbesök hos min gamla trogna leverantör av viner då vi bodde här, dvs Holiday Market i Canton. Detta är egentligen en "vanlig" mataffär, men de har definitivt specialiserat sig på gourmet-segmentet av marknaden. Detta innebär dignande delikatess-diskar, och ett utomordentligt bra vinutbud.

Jag fastnade genast framför Cabernet Sauvignon-hyllan, och fann där till min stora glädje ett favoritvin, B.R. Cohn Silver Label Cabernet Sauvignon. B.R. Cohn är ett liten familjeägd vingård alldeles norr om staden Sonoma i Kalifornien. Vi var där och besökte dem på plats för ett tiotal år sedan, och provade oss då igenom sortimentet.

Själva vingården heter Olive Hill Vineyard, och den ligger också mycket vackert på en kulle, bevuxen med både olivträd och vinrankor. När man stiger in i provningsrummet, häpnas man över väggdekorationerna som består av guld- och platinumskivor i stor mängd. Förklaringen till detta är att Bruce Cohn, vingårdens grundare, också står med ena benet i musikbranschen. Ända sedan 60-talet har han varit manager åt det inte helt okända bandet Doobie Brothers, därav skivorna på väggarna.

B.R. Cohn Silver Label säljs för drygt $ 20 i USA, om man kan hitta den, och det är prisvärt för en riktigt bra California Cabernet Sauvignon. Om man är villig att spendera det dubbla på en flaska, dvs ca. $45, då får man den vingårdsbetecknade B.R. Cohn Olive Hills Vineyards Gold Label.  Detta är också ett mycket bra vin, men för min del blev det ett par flaskor Silver Label den här gången.

www.brcohn.com

Vintips - Seven Deadly Zins

För att värma upp inför Detroit-resan så blev det amerikanskt ikväll, spare ribs på grillen med härlig barbecue-sås och en Zinfandel. 2005 Seven Deadly Zins från Lodi Vineyards släpptes som en nyhet på Systembolaget den 1 april för 99 kr. Lodi är ett område i Kalifornien, öster om San Fransisco, som är känt främst för sina Zinfandel-viner. Detta vin är en riktig fruktbomb med hög alkoholhalt, hela 15 %. Förvisso smakrikt, men i mitt tycke lite för mycket av allt. Det matchade visserligen den söta barbecue-såsen väl, men åker ändå inte upp på någon topplista.

Detroit nästa!

På måndag reser jag till Detroit, bilvärldens mecka. Det kommer att bli första gången jag är tillbaka sedan vi flyttade hem till Sverige för några år sedan, och jag kan lova ett kärt återseende. Detroit, och framför allt omgivningarna runt omkring, är betydligt trevligare än sitt rykte.

Med dagens dollarkurs blir det också klart intressant att få med några amerikanska vinflaskor hem i resväskan. Jag kommer att titta efter Pinot Noir från Oregon, någon maffig Cabernet Sauvignon från Napa eller Sonoma, och kanske också någon lite exklusivare Zinfandel. Veckan börjar med barbecue hos goda vänner i Canton, Michigan. Hoppas att de bjuder på något mer än Coca-Cola och Budweiser....

Vintips - Terreno Chianti

Det har blivit mycket resande och lite bloggande den här veckan. Därför var det skönt att komma hem på fredagkvällen, koka lite pasta, sno ihop en sås, och givetvis korka upp en flaska vin. Det blev 2001 Terreno Chianti Classico Riserva. En mycket sympatisk Chianti med fin balans mellan tanniner, frukt och ektoner. Jag köpte den för ett par år sedan på Systemet, men den finns fortfarande kvar i beställningssortimentet, nu med årgång 2003, till priset 134 kr.

Vingården Terreno ägs och drivs av den svenska familen Ruhne. De har även en vinbar på Kungsholmen i Stockholm, Terrenos Vinotek, där man kan prova många intressanta viner glasvis. På vingården i Toskana gör de också en bra Chianti Classico som finns i Systembolagets bassortiment för 89 kr. Den kan varmt rekommenderas om man är ute efter en Chianti i den lite lättare stilen. 

www.terreno.se

www.terrenosvinotek.se

Vintips från middag i Bromma

Igår avnjöt vi en delikat middag hos goda vänner i Bromma. Middagssällskapet bestod till stora delar av kurskamrater från studietiden i Göteborg, som faktiskt kommer ihåg den ursprungliga Puttes Vinspalt, då den publicerades i pappersform i studentblaskan.

Förutom Jonas utsökta mat, och en stimulerande middagskonversation, så blev det ju också en del vin under kvällen. Som aperitif inledde vi med Bestheim Pinot Gris Reserve, från Alsace. Ett kryddigt friskt vin med viss sötma, som fungerar utmärkt som "pratvin", men det har också kraft nog att tackla asiatisk mat. Till förrätt serverades en god sallad med chevre-toast. Vi drack då Concannon Syrah från Central Coast i Kalifornien. Ett fruktigt vin med toner av mörka bär. Det matchade chevre-osten väl, men skulle också kunna passa utmärkt till en grillad köttbit. Varmrätten bestod av pocherad rödtunga i en mycket god ljus sås. Den innehöll en hemlig ingrediens, som vi förgäves gissa länge på, innan Jonas avslöjade att han hade hällt Sauternes i såsen. Till fisken drack vi Louis Jadots Couvent des Jacobins Bourgogne Blanc. Det är en torr, frisk Chardonnay med viss fatkaraktär, i typisk Bourgogne-stil, och för att vara Bourgogne, också ett mycket humant pris. Eftersom Sauternes-vinet hade gått åt till såsen fick det bli portvin till desserten. Chokladmoussetårta med ett glas Graham's Six Grapes var minsann ingen dålig avslutning. Ett stort tack till Jonas och Kerstin för gästfriheten.

Viner från Georgia

Många tror nog att den amerikanska vinindustrin bara består av Kalifornien, med lite komplement från Oregon och Washington State. Men det är faktiskt så att det odlas och framställs vin i de flesta av USA:s delstater. Då vi bodde i Atlanta i flera år, blev vi också exponerade för delstaten Georgias lilla vinframställning.

Ungefär en timme norr om Atlanta börjar Appalacherna. Det är ett mycket vackert landskap med höga berg på en bra bit över tusen meter, men allt är inbäddat i en så frodig subtropisk grönska, att det mest ser ut som inbjudande gröna kullar. I dessa trakter, runt den gamla guldgrävarstaden Dahlonega, odlas Georgias vin. Detta föranledde mer än en trevlig helgutflykt för att åka upp i bergen och prova viner.

Min personliga favorit bland Georgias vinodlare är Three Sisters Vineyards. Man finner dem en dryg timmes bilfärd rakt norr om Atlanta. Vingården drivs av Sharon och Doug Paul, som bägge hoppade av karriärer inom marknadsföring i storstaden Atlanta, för att flytta norrut och börja odla vin. Det är nästan så att man blir avundsjuk. De köpte helt enkelt en gård i en vacker dalgång och började från scratch. De har ett stort provningsrum med utsikt över vinodlingarna och en liten bevattningsdamm. Förutom vin säljer de också en del lokalt producerade delikatesser.

Nå, hur smakar vinerna då?? Ganska bra faktiskt. Jag har två favoriter: dels Chestatee Red, en Bordeaux-blandning (Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc) i den lite lättare stilen. Perfekt till pizza och pasta! Sedan producerar de också ett ganska unikt vin på den inhemska amerikanska druvan Cynthiana, ibland även kallad Norton. Det är ett mörkt, fylligt vin med körsbärstoner. Kan gärna serveras till lamm eller vilt. Jag har låtit gäster blindtesta och gissa ursprung, vilket givetvis är en hopplös uppgift, men ganska kul för värden. Sist men inte minst så gör Three Sisters ett utmärkt dessertvin mycket lämpligt döpt till Dahlonega Gold.

www.threesistersvineyards.com

Ett annat vinföretag i Georgia värt att besöka är Wolf Mountain Vineyards, bara fem minuter norr om guldgrävarstaden Dahlonega. De har provningsrum, och även en restaurang som serverar en utmärkt söndags-brunch. Deras enligt min mening bästa vin heter Wolf Mountain Instinct, gjord på druvor man normalt finner i Rhone-dalen.

www.wolfmountainvineyards.com

Bägge dessa vinföretag har förstått att de inte bara är producenter av vin, utan de befinner sig i turistbranschen, med många publikfriande arrangemang och kringaktiviteter, där vinet ibland bara blir rekvisita. I USA är allt kommers, på gott och ont.

Vintips - Chavet Menetou-Salon och Carreduenas

I helgen avnjöt vi 2007 Chavet Menetou-Salon till sallad med grillad lax. En krispig Sauvignon Blanc från Loire till ett sympatiskt pris. Detta vin släpptes som tillfällig nyhet den 2 maj, och det finns fortfarande flaskor kvar på många Systembolag. Jag rekommenderar definitivt köp inför sommaren. Vill ni läsa en mer utförlig recension av vinet, gå till mina bloggkollegor Finare Vinare. En mycket bra vinblogg där man alltid hittar intressanta inlägg av kunniga vinprovare.

Vi drack också ett spanskt vin från regionen Cigales i helgen. Det var 2006 Carreduenas Tinto Roble från den senaste prenumerationslådan från Australian Wine Club. Ett ungt vin med ganska vildsinta tanniner, som dock blev mer harmoniska efter lite luftning. Det smakade gott till grillad entrecote, men dekantering är definitivt att rekommendera, eller ytterligare ett par års lagring.

Hinton's Wine Store

Systembolaget får ofta beröm för sitt breda sortiment, och sin service. Jag är benägen att hålla med om att de sköter sitt monopoluppdrag ganska väl, men det är dock fortfarande ett irriterande monopol som begränsar vinentusiasters valfrihet, och vinentreprenörers affärsmöjligheter. Jag suktar inte primärt efter att få köpa vin på tetrapack från ICAs hyllor, men jag längtar efter mysiga specialistbutiker med kunnig personal, och kanske mindre, men mer spännande utbud.

Jag har tillbringat en ganska stor del av min karriär i USA, bl.a. fem år i Atlanta. Låt mig därför ge er ett självupplevt exempel på hur vinhandeln kan te sig på andra sidan Atlanten, som lite kontrast till den svenska monopolsituationen.

Chris Hinton är en storvuxen, mörkhyad gentleman som äger och driver Hinton's Wine Store i villaförorten Alpharetta, norr om Atlanta. Innan han gav sig in i vinbranschen var han en mycket framgångsrik professionell amerikansk fotbollsspelare med inte mindre än 13 säsonger i NFL bakom sig. Chris är en riktigt kunnig vinkännare som började samla till sin egen källare redan under sin idrottskarriär. I hans butik hittar man ett brett utbud av viner, naturligtvis med ett visst fokus på USA, men han är också förvånansvärt välsorterad på europeiska viner. Man kan botanisera i hyllorna och finna bra Bordeaux och Bourgogne, Vintage Port, stiliga italienare och spanjorer och t.o.m. viner från små kommuner i Rhone, såsom Cornas och Condrieu.

Det bästa med Hinton's Wine Store är dock vinprovningarna varje lördagseftermiddag. I lokalen bredvid själva affären finns ett trevligt inrett provningsrum med en bardisk och café-bord. Bakom bardisken huserar Ray, en pensionerad affärsman, med verklig passion för viner. På Chris uppdrag ordnar han lördagsprovningarna med bravur. Det är alltid 5-6 intressanta viner med lite ost och bröd som tilltugg. Det är inte bara trevligt för oss konsumenter, det är också en mycket effektiv marknadsföring. Allt som oftast tar man ju de få stegen in i affären efter provningen, för att köpa med sig några flaskor av de bästa vinerna man just avsmakat.

Förra sommaren var vi åter i Atlanta under semestern, för att hälsa på goda vänner. Som f.d. stamkund hade jag då lyckan att bli inbjuden till en provning för att fira butikens 10-årsjubileum. Chris hade helt enkelt plockat ut några verkliga dyrgripar ur sin privata vinsamling, som han generöst bjöd sina kunder på. Detta är vad vi provade:

1999 Le Montrachet, Grand Cru, Bourgogne

1990 Chateau Leoville Poyferre, 2:e Cru, St. Julien

1990 Chateau Gruaud Larose, 2:e Cru, St. Julien

2002 Chateau Lafite Rothschild, Premier Cru, Pauillac

1998 Bryant Family Cabernet Sauvignon, Napa

2000 Bryant Family Cabernet Sauvignon, Napa

2004 Hestan Vineyards Cabernet Sauvignon, Napa

1994 Fonseca Vintage Port, Douro

Tyvärr har jag inte sparat anteckningarna från själva provningen, men den var bra, riktigt bra. Systembolaget i all ära, men det är roligare att vara stamkund hos Chris Hinton.

http://www.thewinestoreinc.com

Ett guldkorn i Bourgogne

Bourgogne är utan tvekan mitt favoritdistrikt när det gäller vin. Jag har varit på besök ett flertal gånger, dels när jag studerade i Lyon, och sedan ett par semesterresor i vinets tecken till Beaune och Dijon. Vid senaste besöket bodde vi i Beaune, och njöt både av den medeltida staden, och de fantastiska vingårdarna runt omkring.

En kväll satt vi på en uteservering och drack en mycket god Hautes Cotes de Beaune med härliga hallontoner. Den var gjord av firman Domaine Michel Prunier & Fille (dotter) i byn Auxey-Duresses. Nästa dags utmaning blev alltså att hitta denna producent och köpa med oss en låda hem. Auxey-Duresses ligger sydväst om Beaune, och man passerar mer välkända byar som Pommard, Volnay och Meursault på vägen dit. 

Vi körde sakta längs den smala bygatan och fick plötsligt syn på skylten Michel Prunier på ett sandstensfärgat hus. Vi parkerade bilen och stormade glada i hågen in på gården. Väl där var det uppenbart att vi kommit till familjens privatbostad. Köksfönstret stod på vid gavel, och där inne stod madame Prunier och diskade. Jag lyckades göra mig förstådd på franska och frågade om det var möjligt att få provsmaka deras vin. "Un moment s'il vous plait" hördes genom köksfönstret, och en stund senare stod husmor framför oss med nycklarna till vinkällaren i handen.

Vi leddes ner i källarvåningen där ett mindre provningsrum var inrett. Ytterligare en halvtrappa ner såg man ekfaten ligga i långa rader, men vi fokuserade på det som fanns i flaskorna i provningsrummet. Förutom Hautes Cotes de Beaune, som vi köpte en låda av på stående fot efter föregående dags upplevelse på restaurangen, så fanns det ett ganska gott utbud av röd Bourgogne att prova. Jag fastnade för Chorey-les-Beaune, Auxey-Duresses, samt Auxey-Duresses Clos du Val, Premier Cru. Min vana trogen hade jag gått direkt på de röda vinerna, men det visade sig vara ett misstag att förbigå de vita. Vi fick också njuta av en synnerligen god Meursault Les Clous, och det blev även lite bubbel i form av en välgjord Cremant de Bourgogne.  Som ni förstår lämnade vi källarvåningen under köket mycket nöjda, och med betydligt mer än en låda vin. Domaine Michel Prunier & Fille kan varmt rekommenderas, både för de goda vinerna och det trevliga mottagandet.

Vintips - Rosé-viner

Rosé-viner tillhör normalt inte mina favoriter, men frun i huset är ganska förtjust i dem, så det blir en flaska då och då, främst under sommarhalvåret. När majsolen tittade fram i helgen önskades det alltså rosé, så jag fick kila ner i källaren och inventera förrådet. Det enda jag fann var en 2006 La Combe D´Or, från Tavel, inköpt under förra årets säsong.

Tavel är en kommun i södra Rhone-dalen där många anser att världens bästa rosé-viner produceras. De är helt torra och ganska fylliga. Priserna är tyvärr lite höga, jag fick ge 125 kr för flaskan ovan. Denna prisnivå drivs framför allt av en stark inhemsk efterfrågan i Frankrike.

Det finns fortfarande några flaskor kvar av La Combe D´Or på Systembolaget, men är man sugen på rosé från Tavel skulle jag hellre prova 2007 Domaine Lafond Roc-Epine för 119 kr, en nyhet i majsläppet som har fått goda recensioner. Vill man inte lägga så mycket pengar på rosé-vin så är spanska Gran Feudo Rosado för 59 kr ett både gott och mer prisvärt alternativ.

Vintips - Majsläppet

Flera av de nya vinerna som Systembolaget släpper idag ser intressanta ut, så det blev en liten utflykt till vårt kära monopol i förmiddags. Tydligen var det hela 156 viner som lanserades som tillfälliga nyheter, så det har varit ett digert dagsverke för våra vinskribenter att prova sig igenom utbudet. För att förbereda inköpsresan har jag konsulterat Jens Dolks kommentarer i Svenska Dagbladet, Anders Röttorp på DI, Jack Jakobsson som skriver för BKWine, samt Håkan Nilsson i tidskriften Mat & Vänner. Deras rekommendationer, kombinerat med egna preferenser resulterade i följande inköp:

Röda

2002 Lohsa, Maremma, Italien, 169 kr

2004 Callabriga, Douro, Portugal, 118 kr

Vita

2007 Chavet & Fils, Menetou-Salon, Frankrike, 98 kr

2007  Serra da Estrela, Rias Baixas, Spanien, 119 kr 

Lohsa är ett modernt Toscana-vin från Montepulciano gjord på Cabernet Sauvignon istället för de traditionella Sangiovesedruvorna. Enligt provsmakarna fylligt, smakrikt och med viss druvsötma.

Callabriga kommer från portvinsdistriktet Douro, och är också gjord på de klassiska portvinsdruvorna touriga nacional och tinta roriz. Producent är den stora vinkoncernen Sogrape, som också står bakom Portugals bästa rödvin, Barca Velha. När kvaliteten på druvorna inte riktigt når upp till Barca Velha-klass används istället etiketten Callabriga. 

Menetou-Salon är Sancerres närmaste granne i Loire-dalen. Vinerna är också mycket snarlika, med tydlig Sauvignon Blanc-karaktär, citrus och mineraltoner.

Serra da Estrela är gjord på den just nu trendiga spanska druvan albarino, och kommer från distriktet Rias Baixas i Galicien, ute vid Atlantkusten norr om Portugal. Provsmakarna hittar päronfruktighet, och syrliga toner av grape och gröna äpplen.

L'Assiette Champenoise

Champagne är av flera skäl ett av de trevligaste franska vindistrikten att besöka. Omgivningarna är mycket vackra, speciellt längs med sluttningarna ner mot Marne-floden. Det finns också många små intressanta champagne-producenter att besöka, förutom turist-visningarna på de stora champagne-husen. För ett par år sedan var vi där med amerikanska goda vänner, och köpte många flaskor vin, besökte Pommerys berömda kritstenskällare och lät oss imponeras av den magnifika katedralen i Reims. Resans absolut största behållning var dock en övernattning och restaurangbesök på L'Assiette Champenoise.

Detta etablissemang stoltserar med två stjärnor i Guide Michelin, något som i Sverige bara kan matchas av Edsbacka krog. L'Assiette Champenoise drivs av familjen Lallement, och ligger i södra utkanten av Reims, i en herrgårdsliknande byggnad, omgiven av en lummig park. Våra amerikanska vänner förstod inte riktigt finessen med två stjärnor till att börja med. "Over there" är det fem stjärnor som gäller om det skall vara något att skryta med. De ändrade dock uppfattning fort och tog till sig kvaliteterna i Guide Michelins rankingsystem så snart måltiden inleddes.

Vi valde säsongsmenyn, med totalt sex olika rätter. Det var pilgrimsmussla till förrätt, varmrätten var lamm och det avslutades med en symfoni av olika chokladdesserter. Mellan dessa höjdpunkter serverades det också diverse mellanrätter, bl.a. ett enormt urval av ostar. Varje rätt presenterades som ett litet konstverk. Servicen var vänlig och uppmärksam men diskret, precis som man vill ha det. En ypperlig sommelier guidade oss genom middagen. Vi drack Champagne Henri Abele Brut 1757 till förrätten. Lammet ledsagades av Domaine du Vieux Telegraphe från Chateauneuf de Pape. Sedan avslutade vi med en rose-champagne från Billecart-Salmon. Sammanfattningsvis, en av de bästa mat- och vinupplevelserna hittills. Det var inte billigt, drygt 200 euro per person, men sannerligen värt varenda cent. Åk dit och njut!

www.assiettechampenoise.com

Vintips - Rioja

I mitt föräldrahem var Rioja-viner en av favoriterna, så jag fick en tidig introduktion till detta fina spanska vindistrikt. Kärleken har bestått, och det brukar alltid ligga några Gran Reservor nere i källaren. De flesta bodegor i Rioja producerar viner i tre olika kvalitetsklasser, som regleras strikt av den lokala vinlagen. En röd Crianza skall lagras minst två år, varav minst ett år på fat. För en Reserva ökar kraven till tre års lagring, varav minst ett år på fat. Vinet får inte börja säljas förrän det fjärde året efter skörden. Slutligen Gran Reservan kräver minst två år på fat, och sedan ytterligare tre års lagring, på fat eller flaska. En Gran Reserva får inte börja säljas förrän tidigast det sjätte året efter skörden.

Nu till några trevliga Rioja-viner ur Systembolagets sortiment:

Campo Viejo Crianza, 69 kr  - bra standard-rioja som lagerhålls på alla Systembolag

Conde de Valdemar Gran Reserva, 129 kr - mycket prisvärd kvalitets-rioja

Marques de Murrieta Ygay Gran Reserva, 145 kr - en av de bästa bodegorna

Faustino I Gran Reserva, 149 kr - en klassiker

Vina Albina Reserva, 149 kr - storsäljare hemma i Spanien (beställningsvara)

La Rioja Alta Gran Reserva 904, 279 kr - bästa lyx-riojan