Pizzavinprovning

Sista kvällen i småländska stugan orkade vi inte med någon matlagning. Då beger man sig till Chaplins Pizzeria i närbelägna Värnamo. Pizzabagaren där, Tanja Tomic, blev Europamästare i pizzabakning 2004, så det är verklig kvalitet vi talar om. Tjocka släkten samlas sedan kring åtta väldoftande pizzakartonger, och jag tar tillfället i akt att iscensätta en pizzavinprovning. Vilket vin passar bäst till pizza? Viner i startfältet väljs enväldigt av mig efter tre kriterier:

1. De måste vara från Italien.

2. De måste rymmas inom en pizzabudget, dvs en flaska får inte kosta mer än två pizzor.

3. De måste finnas för omedelbar leverans på Systembolaget i Värnamo

Dessa kriterier resulterade i följande viner:

2007 A Mano Primitivo från Puglia i södra Italien (79 kr)

2007 Terreno Chianti Classico från svenskägd vingård i vackra Toscana (89 kr)

2006 Masi Campofiorin från Veronese (105 kr)

2005 Salvareggi, ett IGT-vin från Toscana (119 kr)

Jag måste bekänna att såväl första pizzan som första vinet slank ner väldigt fort, för vi var hungriga, men lite seriös konsumentupplysning skall ni ändå få er till livs. Samtliga viner fick godkänt av testpanelen. De är mjuka, lättdruckna utan alltför påträngande tanniner. Det finns dock viktiga gradskillnader.

2007 A Mano Primitivo känns mycket ungt. Djup blåröd färg, mörka bär och ganska höga syror. Helt Ok till pizza, men hamnar nog ändå längst ner i kvällens ranking.

2007 Terreno Chianto Classico känns som minst en kvalitetsklass upp, även om det bara skiljer en tia i pris. Det är mörka bär här också, men med en ökad kryddighet, tydligare fatkaraktär och lite stramare tanniner. Svärfar hävdar bestämt att detta är kvällens vinnare.

2006 Masi Campofiorin gillas av svärmor. Sötvarm smak med plommon och rejäl fyllighet. Gott, men lite "overkill" till pizzan. Kanske funkar om man har oxfilé och bea på.

2005 Salvareggi har den klart mest intressanta doften. Här får man både bigarråer och choklad. I munnen fin fruktighet med lite kryddighet på toppen. Detta blir kära hustruns favorit.

I slutändan nästan dött lopp mellan chiantin och Salvareggi, så det är helt klart Toscana som gäller till pizza. Jag ger dock en knapp seger till Terreno i den ädla kamp.

Kantareller och Chianti

Nu har familjens semesterkaravan dragit vidare norrut, till mörkaste Småland, närmare bestämt sjön Vidöstern, söder om Värnamo. En av de stora attraktionerna här är kantareller. Idag har jag på tomten bokstavligt talat skördat två stora bunkar av dessa gula läckerheter. Färska, smörstekta kantareller på en rostad brödskiva tillhör livets verkliga njutningar, och till detta behöver man givetvis ett gott vin.

Vi korkar upp 2005 Canonica a Cerreto Chianti Classico Riserva, en gåva från onkel P. Doften är generös, med lite choklad och kaffe, samt härliga örtkryddor. I munnen först ganska tuffa tanniner, men som mildras i matens sällskap. Frukten är också generös med främst plommon och körsbär. Detta är mycket gott nu, men jag tror att ytterligare några år i källaren hade gjort det ännu njutbarare. Jag får ha bättre tålamod nästa gång.

Pålitliga 99-kronorsviner

Igår kväll kom sommargrannarna och tillika strandens barndomsvännerna över för en spontan grillning. Det var en liten utmaning att få igång glöden mitt i en intensiv åskskur, men sedan skingrades molnen och vi kunde sitta ute och äta, dricka och beundra havet.

Till den marinerade fläskfilén plockade jag fram två pålitliga röda från Systembolagets standardsortiment. Som av en händelse kvalar bägge två dessutom in precis under hundralappen i pris. Vi inledde med portugisen 2007 Vila Santa. Den har just släppts i ny årgång, och levererar stabilt fortfarande. Man får en kryddig doft, tydlig fatkaraktär med lite björnbär. Björnbären går igen i smaken, nu med lite vanilj på toppen. Vinet passade perfekt till det grillade köttet.

Vin nummer två var 2006 Allegrini Valpolicella Superiore, som jag redan smakade i april. Den charmiga körsbärsfrukten finns kvar och det smakar utmärkt att sippa på även efter det att köttet är uppätet.

Pinot Noir från Schweiz

Idag vill vi ha ett lite lättare vin till en enkel pastarätt. En Pinot Noir ifrån Schweiz har slunkit med i semesterpackningen, så vi korkar upp. 2007 Balavaud Grand Cru Pinot Noir från producenten Jean-René Germanier, är ljust röd i färgen och liknar nästan jordgubbssaft. Doften ger också lite jordgubbsassociationer. I munnen ganska höga syror men mycket lite strävhet. Detta är verkligen ett lätt sommarvin. Efter en liten stund i glaset tonas syrorna ner något, och balansen känns bättre mellan fruktigheten och syran. En helt ok matchning till pastan och hustrun gillade det, men ingen kioskvältare som jag kommer springa benen av mig för att inhandla igen. 

Vintips - Villa Antinori

Mellangrabben fyller nio år, vilket firas med hela släkten nere i Åhus, några meter från stranden. Det blir lunchbuffé med efterföljande jordgubbstårta. Till kvällen är vi något färre, och då får födelsedagsbarnet bestämma menyn. Av storebror har han lärt sig att det dyraste och finaste köttet heter oxfilé, så självklart är det detta som skall förtäras. Det blir en dyr utflykt till ICA:s köttdisk, men så får ju också föräldrarna en festmåltid.

Vad skall vi då dricka till detta? Utan tillgång till källarskrubben, och med ett påvert utbud hos det lokala Systembolaget så är alternativen lite mer begränsade än vanligt. Till slut inhandlas några flaskor 2005 Villa Antinori à 139 kr. Det har jag druckit förr och gillat, men det var ganska länge sedan sist.

Detta toskanska vin har en intressant druvblandning som består av 60% sangiovese, 20% cabernet sauvignon, 15% merlot och slutligen 5% syrah. Färgen är mörkt blåröd, och doften ger mörka körsbär och kanske lite cigarrlåda. I munnen fylligt med markerade men ganska mjuka tanniner. Eftersmaken har en lite kärvhet och beska som brukar fungera bra med mat, och det gör det verkligen också. Oxfilén fick gott sällskap, och såväl födelsedagsbarn som föräldrar var nöjda. 

Middag i Göteborg II

Den andra kvällen i Göteborg så blev matlagningen lite mera avancerad. M plockade fram en stor, härlig rådjursstek ur frysen. Den putsades, och vi bankade in rikligt med viltkrydda i köttet. Sedan skjutsade vi in den i ugnen, tillsammans med lite potatis och andra rotfrukter. Till sist vispade vi ihop en mustig sås på stekskyn från rådjuret, lite grädde och rödvin. En rejäl klick vinbärsgelé ovanpå det, så var festmåltiden klar.

Vilt kräver ju lite kraftigare doningar i dryckesväg, och jag hade medfört en Amarone som jag trodde skulle passa. Det var 2000 "A" Alpha Zeta Amarone, inhandlad på Systembolaget för ett antal år sedan. Nu saluförs årgång 2006 av detta vin för 199 kr.

Doften är intensiv med torkad frukt, russin och lite kaffe. I munnen en rejäl dos sötfruktighet men också en besvärande eldighet. Den höga alkoholhalten på 15% slår igenom på ett lite klumpigt sätt, och man tror sig nästan dricka ett starkvin. Nästa gång det blir Amarone så lägger jag hellre femtio kronor till och uppgraderar till Masi Costasera eller Tommasi Amarone, som brukar vara bättre balanserade.

Middag i Göteborg I

Efter Båstad så styrdes kosan till Göteborg för en trevlig familjehelg med vännerna M & R. Jag anlände ganska tidigt på fredag eftermiddag, så med några timmar över fick jag hederuppdraget att stå vid grytorna. Fiskbilen levererade en pinfärsk laxsida. Den skar jag upp i lagom portionsbitar, bredde på ett generöst lager med pesto, och paketerade allt i folie. Dessa paket åkte sedan på grillen medan potatisen kokade och salladen blandades. Busenkelt och riktigt gott om jag får säga det själv.

R dök ner i sin vinskrubb under källartrappan, och kom upp med en krispig Sancerre som sattes på snabbkylning. Det var 2008 Domaine Raimbault-Pineau Sancerre, som jag inte stiftat bekantskap med tidigare. Doften en blandning av citrus och lite päron, och i munnen kompletteras detta av en tydlig mineralton. Ett trevligt vin som lyckades matcha den feta laxen och salta peston förvånansvärt väl. En flaska kostar 154 kr på Systembolaget.

Restaurang Sand, Båstad

Tennisveckan i Båstad brukar vara årets bästa arbetsvecka, då min huvuduppgift är att underhålla kunder och återförsäljare på bästa sätt i tennismetropolen. Nu har tennisveckan blivit två veckor, med såväl dam- som herrturnering. Våra sponsoraktiviteter ägde i huvudsak rum under den gångna veckan då damtennisen stod i välförtjänt fokus. Inga stora svenska framgångar, förutom en 15-årig uppstickare i första omgången, men grannlandet Danmarks stjärna tog sig ända till finalen, och bjöd på bra tennis.

Förutom tennis så blev det också några goda måltider i Båstad. Anrika Hotell Skansen har en utmärkt restaurang som heter Sand, som blev vårt tillhåll under ett antal kvällar. Första kvällens VIP-kunder fick njuta av ett väl tillagat ankbröst i en sojabaserad sås. Till detta serverades en 2006 Crozes-Hermitage Les Launes från Delas Frères. Det var en utmärkt matchning. Vinet var fylligt, smakrikt med generös björnbärsfrukt men också inslag av rött kött. Helt i min smak och finns på Systembolaget för 139 kr.

Då kunderna lämnat Båstad blev det dags att underhålla våra återförsäljare istället. Även de bjöds på god mat och trevliga viner. Till förrätt serverades en utmärkt spickeskinka med torkade tomater, rostad mandel och lökcreme. Den utvalda drycken till detta var en frisk, syrlig Pinot Noir från Margret River i Australien, 2006 Mad Fish Pinot Noir. Körsbärstoner och en angenäm kärvhet i eftersmaken som passade bra till maten. Detta vin fanns under 2008 som en tillfällig nyhet, men återfinns nu endast i beställningssortimentet för 131 kr.

Det australiensiska temat fortsatte även till varmrätten. Vi fick en delikat ugnsbakad röding, serverad med sparris, potatispuré och musselsås. Till detta drack vi 2007 Swan Bay Chardonnay. Producenten heter Scotchmans Hill, och de håller till i Victoria, i Geelong-distriktet, söder om Melbourne, nära havet. Detta är en ung, frisk Chardonnay med melon och honung i smaken, och varsam ekfatsbehandling. Även detta var en mycket angenäm bekantskap. Divine importerar, och en flaska kostar 149 kr i beställningssortimentet.

Totalt blev det tre middagar på Restaurang Sand under tennisveckan, och jag tyckte de skötte sitt uppdrag med bravur. Det är inte lätt att hålla sådan kvalitet på maten när det är stora sällskap som skall serveras, och restaurangen är fylld till bristningsgränsen kväll efter kväll. Dessutom bra matchning av viner lite utanför normalsortimentet. Jag kommer gärna tillbaka med mina gäster nästa sommar också.

Frånvaro...

Jag ber om ursäkt för min relativa frånvaro från bloggen under de senaste veckorna. Dels har det varit en synnerligen hektisk period på jobbet, trots att det egentligen borde vara semestertider. Som lök på laxen har jag fått en rejäl penicillinkur för att råda bot på den för mig tidigare okända åkomman rosfeber, vilket av naturliga skäl har begränsat vinintaget något. Jag lovar dock snar bättring och comeback. De senaste dagarna har tillbringats i Båstad, då ett mig närstående bilföretag sponsrar tennisveckorna. Ett och annat vinglas har väl smuttats på där, så jag återkommer snart med en liten rapport. Ciao!