Fiskgryta och riesling

Igår var vi på en mycket trevlig middag hos familjen S i Bromma. Det var lite knytkalas, så vi bistod med vin och efterrätt. Värden bidrog dock också med dryck, för vi fick minsann ett glas NV Taittinger Brut Reserve i handen så fort vi kom innanför dörren. Det kallar jag ett gott välkomnande. Detta är en härligt fyllig champagne, med brödighet i doften och smak av både äpple, citrus och viss nötighet. Helt enkelt en bra start på kvällen.

Väl till bords så serverades en gudomligt mustig fisk- och skaldjursgryta med aioli. Det var underbart gott. Jag hade tagit med mig 2008 Georg Breuer Terra Montosa, och denna Rheingau riesling matchade maten väl. Doften påminde mer om gråpäron än citrus den här gången, och syran i munnen var också lite nedtonad, men gott ändå.

Efterrätten bestod av en riktigt lyckad key lime pie i äkta USA-stil, med ett generöst marängtäcke. Till detta drack vi Mas Renée Muscat de Mireval, från vår favoritby i Languedoc, Vic-la-Gardiole. Se tidigare blogg om detta vin här. Ljuvliga sommarminnen återkom.

Tack för en mycket trevlig kväll i Bromma!

Fernand Engel Pinot Gris

Veckan avslutas med wokade grönsaker och räkor i en ganska het röd curry-sås. Recept och ingredienser kommer från den utmärkta matservicen, Linas Matkasse. Det blev riktigt gott, och jag lyckades dessutom med konststycket att matcha med ett bra vin. Jag plockade fram 2009 Domaine Fernand Engel Pinot Gris Reserve, som inköptes för inte så länge sedan på Kiel-färjan. Druvorna till detta vin har odlats organiskt sedan 2001, och kommer från den lilla, men svårstavade, byn Rorschwihr.

Alsace-vinernas karaktär med blommighet, exotiska frukter och ibland en gnutta restsötma brukar stå sig väl i kombination med kryddstark asiatisk mat, och det fungerade riktigt bra här också. Engels Pinot Gris levererar ananas, grapefrukt och det där lilla unset restsötma som gör susen när man skall matcha kryddorna. En bra avslutning på veckan helt enkelt!

Mas de Chimères Coteaux du Languedoc

Vi fortsätter att botanisera bland sommaren vininköp från Languedoc. Igår kom turen till 2007 Mas de Chimères Coteaux du Languedoc. I doften får man ganska mycket garrigue, och jag minns genast det fascinerande landskapet runt Lac Salagou och den lilla byn Octon. I munnen dominerar först ganska syrliga körsbär. Sedan kommer en pepprighet i mittpartiet för att avsluta med en ordentlig salmiak-smäll. Ett riktigt härligt vin, och jag tror att vi betalade 11 euro för det på torget i Octon.

Nu behöver man faktiskt inte bege sig ända dit för att få tag på dessa fina droppar. Vinik importerar, och enligt senaste prislistan så kostar en flaska 160 kr. Ny årgång gäller, dvs 2008, men 2007 finns fortfarande kvar på magnum. Som ni förstår är detta ett vin jag varmt rekommenderar.

Le Loup du Pic

Pic Saint Loup är en taggig bergssiluett som tornar upp sig ett par mil rakt norr om Montpellier. På bergssluttningarna och fälten runt berget odlas vin, så det är också namnet på ett av Languedocs många utmärkta vindistrikt. Tyvärr kom vi aldrig hit under vår Frankrike-semester, men det står högt på min lista för nästa Languedoc-besök.

Idag dricker vi 2007 Loup de Pic, från just det här distriktet. Mannen bakom vinet heter Gérard Bru. Han var från början en duktig industrialist, som under sent 80-tal sadlade om helt och började ägna sig åt vin. Han har byggt upp egendomen Château Puech-Haut från grunden. Den ligger i byn Saint Drézéry några kilometer söder om Pic Saint Loup. Resurser saknades inte, och självaste Michel Rolland engagerades som rådgivare. Sedan har det också gått mycket bra, och idag produceras ca. 160 000 flaskor årligen. En kul detalj är konstsamlingen på egendomen, som består av målade vintunnor. Gérard Bru har engagerat både unga och etablerade konstnärer, som får fria händer med en vintunna. Betalningen lär bestå av motsvarande mängd vin.

Hur smakade då 2007 Loup de Pic? Jo tack, bara bra? Härliga mogna röda bär, mjuka tanniner och en lite eldig avslutning. Vi drack det till en kryddstark gryta, och vinet stod emot riktigt bra. Jag önskar att jag hade några fler flaskor liggande i källaren.

Champagne på jobbet?

När vi skall fira något på jobbet så blir det oftast en tårta till kaffet. Är det riktigt festligt så åker kanske några politiskt korrekta ciderflaskor fram. Alkoholkonsumtion på kontoret är dock helt tabu, av goda skäl. Men ibland måste man våga bryta reglerna. Efter ett mycket framgångsrikt 2010, och dessutom passerandet av milstolpen 100 000 kunder, så räckte det liksom inte med bara cider längre. Därför avslutade vi härom morgonen vårt stormöte med att smälla några äkta champagne-korkar. Bara ljudet får ju feststämningen att infinna sig momentant. Valet föll på den gamla favoriten 2005 Palmer Millésime Brut, och det verkade som om medarbetarna uppskattade initiativet. Vi lyckades dock bara knäcka 6 flaskor på ca. 50 personer, så intaget var ganska modest. Men champagne är alltid champagne, och i detta fall dessutom kall, torr och gratis.....

Goda nyårsviner

Det är väl passande att årets första inlägg handlar om hur vi firade av det gamla året, dvs nyårsmiddagen. Ambitionsnivån var ganska hög, både på mat- och vinfronten. Vi inledde med äkta Kalix-löjrom som var oerhört mild och fin, och de små kornen fullständigt smälte i munnen. Till detta drack vi en champagne, NV Leclaire-Gaspard Grande Réserve Brut, från Grand Cru-byn Avize. Grönäpplig doft, som också innehåller en försvarlig dos rostat bröd. I munnen mycket frisk smak med små fina bubblor. Det blev en perfekt start på middagen och en bra matchning till löjrommen.

Huvudrätten var ugnstekt hjortfilé med potatis- och jordärtkockspuré och en gudomlig sås på grädde, viltfond, svartvinbärsgelé, soja och lite mesost. Sådan mat kräver rejäla doningar. Jag korkade upp 2001 Mas de Daumas Gassac, Languedocs stolthet, gjord på 80% Cabernet Sauvignon. Inledningsvis tyckte jag att doften var lite unken, och jag fruktade för ett ögonblick att flaskan var korkskadad. Efter en liten stund övergick dock doften till en betydligt behagligare stallighet. Smaken var mångfacetterad, men mestadels mörk frukt, främst svarta vinbär. Såväl tanniner och syra var väl integrerade efter 9 års lagring, och det känns som vinet är mitt i ett bra drickfönster. Det var gott, men faktiskt lite för vekt till det kraftiga viltköttet med gräddsås.

R. hade medfört ytterligare vin från Götet, så härnäst korkade vi upp 2006 Sartori Amarone. Detta är en producent som jag inte har stött på tidigare, så nyfikenheten var ganska stor. Doften var mycket intagande, dominerade av söta körsbär. I munnen fortsatte körsbären sin framfart, med god fyllighet, och en lite eldig avslutning, där 15% alkohol lyste igenom. Detta vin fungerade faktiskt ännu bättre till den kraftiga maten.

Måltiden avslutades med en förtjusande key lime pie, som faktiskt avnjöts utan dessertvin. Det fick räcka med kaffe & avec. Gott nytt vinår!