Le Loup du Pic

Pic Saint Loup är en taggig bergssiluett som tornar upp sig ett par mil rakt norr om Montpellier. På bergssluttningarna och fälten runt berget odlas vin, så det är också namnet på ett av Languedocs många utmärkta vindistrikt. Tyvärr kom vi aldrig hit under vår Frankrike-semester, men det står högt på min lista för nästa Languedoc-besök.

Idag dricker vi 2007 Loup de Pic, från just det här distriktet. Mannen bakom vinet heter Gérard Bru. Han var från början en duktig industrialist, som under sent 80-tal sadlade om helt och började ägna sig åt vin. Han har byggt upp egendomen Château Puech-Haut från grunden. Den ligger i byn Saint Drézéry några kilometer söder om Pic Saint Loup. Resurser saknades inte, och självaste Michel Rolland engagerades som rådgivare. Sedan har det också gått mycket bra, och idag produceras ca. 160 000 flaskor årligen. En kul detalj är konstsamlingen på egendomen, som består av målade vintunnor. Gérard Bru har engagerat både unga och etablerade konstnärer, som får fria händer med en vintunna. Betalningen lär bestå av motsvarande mängd vin.

Hur smakade då 2007 Loup de Pic? Jo tack, bara bra? Härliga mogna röda bär, mjuka tanniner och en lite eldig avslutning. Vi drack det till en kryddstark gryta, och vinet stod emot riktigt bra. Jag önskar att jag hade några fler flaskor liggande i källaren.

Champagne på jobbet?

När vi skall fira något på jobbet så blir det oftast en tårta till kaffet. Är det riktigt festligt så åker kanske några politiskt korrekta ciderflaskor fram. Alkoholkonsumtion på kontoret är dock helt tabu, av goda skäl. Men ibland måste man våga bryta reglerna. Efter ett mycket framgångsrikt 2010, och dessutom passerandet av milstolpen 100 000 kunder, så räckte det liksom inte med bara cider längre. Därför avslutade vi härom morgonen vårt stormöte med att smälla några äkta champagne-korkar. Bara ljudet får ju feststämningen att infinna sig momentant. Valet föll på den gamla favoriten 2005 Palmer Millésime Brut, och det verkade som om medarbetarna uppskattade initiativet. Vi lyckades dock bara knäcka 6 flaskor på ca. 50 personer, så intaget var ganska modest. Men champagne är alltid champagne, och i detta fall dessutom kall, torr och gratis.....

Goda nyårsviner

Det är väl passande att årets första inlägg handlar om hur vi firade av det gamla året, dvs nyårsmiddagen. Ambitionsnivån var ganska hög, både på mat- och vinfronten. Vi inledde med äkta Kalix-löjrom som var oerhört mild och fin, och de små kornen fullständigt smälte i munnen. Till detta drack vi en champagne, NV Leclaire-Gaspard Grande Réserve Brut, från Grand Cru-byn Avize. Grönäpplig doft, som också innehåller en försvarlig dos rostat bröd. I munnen mycket frisk smak med små fina bubblor. Det blev en perfekt start på middagen och en bra matchning till löjrommen.

Huvudrätten var ugnstekt hjortfilé med potatis- och jordärtkockspuré och en gudomlig sås på grädde, viltfond, svartvinbärsgelé, soja och lite mesost. Sådan mat kräver rejäla doningar. Jag korkade upp 2001 Mas de Daumas Gassac, Languedocs stolthet, gjord på 80% Cabernet Sauvignon. Inledningsvis tyckte jag att doften var lite unken, och jag fruktade för ett ögonblick att flaskan var korkskadad. Efter en liten stund övergick dock doften till en betydligt behagligare stallighet. Smaken var mångfacetterad, men mestadels mörk frukt, främst svarta vinbär. Såväl tanniner och syra var väl integrerade efter 9 års lagring, och det känns som vinet är mitt i ett bra drickfönster. Det var gott, men faktiskt lite för vekt till det kraftiga viltköttet med gräddsås.

R. hade medfört ytterligare vin från Götet, så härnäst korkade vi upp 2006 Sartori Amarone. Detta är en producent som jag inte har stött på tidigare, så nyfikenheten var ganska stor. Doften var mycket intagande, dominerade av söta körsbär. I munnen fortsatte körsbären sin framfart, med god fyllighet, och en lite eldig avslutning, där 15% alkohol lyste igenom. Detta vin fungerade faktiskt ännu bättre till den kraftiga maten.

Måltiden avslutades med en förtjusande key lime pie, som faktiskt avnjöts utan dessertvin. Det fick räcka med kaffe & avec. Gott nytt vinår!

Jacobus Riesling trocken

Våra nyårsgäster från Göteborg anländer en dag i förtid, så vi hinner köra en uppvärmningsmiddag. Jag upptäcker till min stora glädje en rejäl påse pilgrimsmusslor i frysen, så det får bli huvudingrediens. Vi fastnar för ett recept från Leif Mannerströms Skaldjursbok, Pilgrimsmusslor Provencale. Det går helt enkelt ut på att steka molluskerna i rikligt med olivolja tillsammans med scharlottenlök, champinjoner, salladslök, persilja och kopiöst mycket vitlök. Busenkelt och vansinnigt gott. Varenda droppe av den vitlöksstinna skyn sugs upp med hjälp av en nybakad baguette.

Till detta dricker vi ett av mina fyndviner från senaste Tysklandsvistelsen, nämligen 2009 Jacobus Riesling Trocken från Peter Jacob Kühn i Oestrich, Rheingau. Doften domineras av fräscha gröna äpplen, och i munnen en ren frisk smak med både härligt knivskarp syra och mineraltoner. Detta fungerar riktigt bra till de lena pilgrimsmusslorna.

Champagnetips inför nyår

Det märks att vi börjar närma oss nyår med stormsteg, för alla tidigare blogg-inlägg om champagne rusar nu i besöksstatistiken. Därför tänkte jag ge er en snabb summering av några av mina nuvarande favoriter i bubbelhyllan. Jag brukar undvika de allra största champagnehusen, där man ofta får betala lite extra för ett välkänt namn. Följande flaskor upplever jag som mer prisvärda, dvs god champagne till förhållandevis rimlig peng.

NV Palmer & Co Brut 219:-

Enligt min mening Systembolagets bästa budgetchampagne från ett stort men mycket kvalitetsmedvetet kooperativ i Reims.

2005 Palmer Millésime 267:-

Från samma tillverkare, men nu har vi hoppat upp ytterligare ett snäpp i kvalitet, och pratar faktiskt om bra årgångschampagne för under tre hundralappar.

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve 265:-

En Blanc de Blanc, dvs enbart gjord på chardonnay, som aldrig gör en besviken. Utmärkt som aperitif.

NV Jacquart Brut Mosaique 249:-

En frisk och pålitlig standardchampagne som utnyttjar samtliga tre tillåtna druvor, med en liten övervikt för chardonnay.

NV Michel Turgy 239:-

Detta är en ytterligare en Blanc de Blanc, och dessutom från en Grand Cru-klassad by. Behaglig mineralitet och mycket champagne för pengarna.

Jag vill också gärna slå ett slag för den sympatiske champagne-importören Spruce Up, som via beställningssortimentet säljer sina champagnelådor om tre eller sex flaskor. Där finns ett mycket intressant utbud av högkvalitativa småodlare, som annars hade saknat distribution i Sverige. Nu är det nog lite sent att hinna få leverans innan nyår, men annars en leverantör värd att lägga på minnet.

Till sist råder jag er att satsa på champagne-konsumtion relativt tidigt under nyårskvällen, då man fullt ut kan njuta av denna fantastiska dryck. Vid själva tolv-slaget är tyvärr ofta både smak- och luktsinnet lite mer avtrubbat, så då duger det bra med cava, prosecco eller annat lämpligt mousserande vin, som ger den rätta smällkorka-effekten.

Small Hill

Dagen före julafton är det österrikiskt tema på Hotel Salzburger Hof. Alla kypare är uppklädda i lederhosen och dukningen går helt i rött och vitt. Givetvis serveras även en rejäl wienerschnitzel till varmrätt. I denna miljö måste man ju också dricka österrikiskt, men husets röda zweigelt känns lite för vek. Istället hittade jag 2008 Small Hill från Leo Hillinger i Burgenland. Detta är en cuvée bestående av 50% Merlot, 25% Pinot Noir och 25% St. Laurent, som inte sett skymten av ek, utan uppfostrats i ståltankar. Man får mörka bär, och en ganska mjuk munkänsla, men ändå lite diskreta tanniner i bakgrunden. Det fungerade faktiskt riktigt bra till kalvköttet. Besök gärna www.leo-hillinger.com, så får ni se ett exempel på en vinentreprenör som är minst lika duktig på varumärkesbyggande, design och marknadsföring, som själva vinproduktionen.

Vin i Bad Gastein

Tack vare en mycket generös mor tillbringar vi julveckan på lyxiga Salzburger Hof i Bad Gastein. Varje kväll sätter man sig till bords och njuter av en fem-rätters middag. Det vill till att man jobbar ordentligt i skidbacken under dagen för att bränna upp kalori-intaget. Första kvällen satsade vi på husets vin, en österrikisk zweigelt, som kom i rejäla enlitersflaskor. En lätt, fruktigt vin, utan kruisiduller, som faktiskt fungerade utmärkt till majskyckling i koriandersås.

Ikväll var det först en förrättsbuffé med bland annat en rökt forell som fullkomligt smälte i munnen. Jag tog befälet över vinlistan och beställde inledningsvis en 2009 Domäne Wachau Grüner Veltliner Federspiel Loibenberg. Doften var enormt inbjudande, med söt frukt såsom ananas, men också lite mogen grapefrukt. Detta går också igen i smaken, med bra fyllighet, och ett lite kryddigt drag med pepparkvarnen i avslutningen. Detta är tveklöst ett av de bästa vita vinerna jag har druckit i år. Jag satt och snurrade på glaset länge, och bara njöt av doften.

Det var sedan hjortfilé i kantarellsås till huvudrätt, och då var det dags för något kraftigare som kunde matcha viltköttet. Valet föll på 2007 Esser Vineyard Cabernet Sauvignon, från Kalifornien. Manfred Esser, ursprungligen från Tyskland, men utvandrad till USA 1974, grundade vinproducenten 2001. Detta är ett blandvin från flera olika egendomar i Kalifornien. Doften är typisk Cabernet Sauvignon med mestadels svarta vinbär. Smaken har tydlig ekfatskaraktär med vaniljtoner och mjukt avrundade tanniner. Det matchade faktiskt hjortfilén väl, men som vinupplevelse betraktat så vann Domäne Wachau på knock-out i kväll.

Hela kräsna tjocka släkten godkände faktiskt bägge vinvalen med diverse lovord, så det var ju ett trevligt betyg.