Källar-rensning

Under helgen har jag ägnat mig åt en liten försiktig rensning, genom att söka reda på de udda flaskorna som har blivit bortglömda i källarskrubbens hyllor. Till fredagsmyset hittade jag 2007 Trapiche Finca Las Palmas Cellar Selection från Mendoza i Argentina. Druvblandningen domineras av malbec, men har även ett ganska stort inslag av cabernet sauvignon. När jag sticker näsan i glaset dominerar plommon. Detta går även igen i smaken med lite fat-vanilj på toppen, och ganska väl balanserade tanniner. Ett helt OK fredagsvin till en köttbit, men inte något jag kommer att springa benen av mig för att köpa igen. Denna flaska inhandlades på Systemet hösten 2009, men nu finns årgång 2008 att tillgå i det tillfälliga sortimentet för 125 kr.

Argentinaren följes under lördagen upp med en flaska 2005 Fairview Pinotage från Sydafrika. Jag dricker ganska sällan sydafrikanska viner, men pinotage kan vara trevliga, särskilt om de får vila några år i källaren. Fairview uppvisar vissa likheter med fredagsvinet, då frukten även här domineras av plommon. Dessa frukter känns dock lite saftigare och mognare, med väl avrundade tanniner i bakgrunden. Sydafrika slår Argentina klart denna helg. Fairview Pinotage finns i det ordinarie sortimentet för 109 kr, och nu är det årgång 2008 som erbjuds.

Turkiskt vin

Den senaste veckan har jag tillbringat på management-kurs i Istanbul. Det var en härlig stad att besöka, och visst fanns det gott om tillfällen att prova det lokala vinet också. Nästan alla restauranger serverar vin, men det är sällan som man får se en vinlista. Istället är det oftast bara frågan om det skall vara rött eller vitt, och sedan dyker ett enklare "husets vin" upp i glaset. Ett vin som hette Angora var ett sådant, som jag ej kan rekommendera. Ett annat hette Yakut, och det var ett litet steg upp i kvalitet, men ändå knappast imponerande. Det bästa vinet som jag stötte på under veckan hette Karma Cabernet Sauvignon. Det var helt OK, fullt i klass med t.ex. chilenska motsvarigheter, men ändå inget som lockade till köp (17 € på flygplatsen). Turkiskt vin är nog lite övervärderat, men visst är den Blå Moskén, med sina sex minareter, vacker!

Vintips: Beaune Premier Cru Aigrots

Det är ibland bra att prenumera på vinimportörernas nyhetsbrev. Härom dagen dök det upp ett erbjudande från Vinunic i inboxen, som jag inte kunde motstå. Vinunic representerar Bourgogne-producenten Louis Jadot och här fanns chansen att köpa drick-mogen röd bourgogne, 1999 Beaune Premier Cru Aigrots, för ynka 169 kr flaskan. Det krävdes förvisso en beställning av en hel låda, men det kändes ändå som en tämligen säker investering. Efter ett par dagar dock leveransen upp på det lokala systembolaget, och jag kunde inte hålla mig, utan det blev en pop & pour direkt på lördagkvällen.

Doften ger först lite stall och läder, för att sedan övergå till en läcker blandning av rosor och röda bär. I munnen är det härligt balanserat, med fin frukt av hallon och lite syrliga körsbär och sedan väl avrundade tanniner. Detta kan varmt rekommenderas till alla er som gillar välgjord klassisk bourgogne. Bara 11 flaskor kvar.....

Sportlovsviner

Nu har vi tillbringat en härlig sportlovsvecka i norska Trysil, med skidåkning från morgon till kväll. Någon internet-uppkoppling tog vi inte med oss, men väl ett förråd av intressanta viner. Här kommer en snabb uppsummering av vad vi avnjutit under veckan, i vår egen version av afterski.

Vi inledde veckan med 2007 Mas de Chimères L'Hérétique till en fantastiskt god kycklinggryta. Detta Languedoc-vin är faktiskt gjort på druvorna cabernet sauvignon och merlot, vilket ju är lite av en hädelse i detta område, och därav namnet på vinet. Mörk ung frukt med ganska snälla tanniner. Ett vin som rönte allmän uppskattning. Allt jag druckit från Mas de Chimères är bra!

Till en mustig chili con carne drack vi australiensiskt. 2004 Best Shiraz är en leverans från Australian Wine Club för något år sedan. Jag har gillat de flesta viner från dem, men här blev jag lite besviken. Det var en rejäl fruktbomb utan större finess, och definitivt på den syltiga sidan. Förvisso lättdrucken, och den uppskattades av andra i sällskapet, men jag tror att mina smakpreferenser har utvecklats en del. Jag har nog skämt bort mig själv med mer nyanserade och intressanta viner på sistone, och då faller detta vin ganska platt.

En kväll var vi hela sex vuxna kring middagsbordet, och då lyxade vi även till det med en liten aperitif. Jag serverade en väl kyld Mas Rouge Muscat de Mireval före maten, och detta både söta och en aning syrliga vin föll alla i smaken, efter den initiala förvåningen. Sedan blev det fiskgryta, och till detta drack vi Peter Jakob Kühns 2009 Jacobus, en god riesling från Rheingau, som tidigare recenserats här på bloggen. Den smakade utmärkt även denna gång.

Mot slutet av veckan blev det även en flaska av Bonny Doons 2003 Le Cigar Volant. Detta är en gammal favorit, som efter åtta år på flaska verkligen blommat ut. Det var veckans bästa vin, om än i viss konkurrens med Mas de Chimères. Jag gjorde inga smaknoteringar, men det var helt enkelt ett väl balanserat vin med fin mörk frukt. Jag längtar redan till nästa skidresa.

Bourgogne Grand Crus på Grappe

Lördagkvällen tillbringades med goda vänner på Berns salonger, i sällskap med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström, och deras "lokalrevy" för 08-folket innanför tullarna, med titeln Ljust & fräscht. Det var mycket underhållande, men dagens höjdpunkt inträffade faktiskt redan under eftermiddagen. Med barnvakter redan på plats hade nämligen några av oss beslutat att värma upp lite på vinklubben Grappe.

Det var helt enkelt dags att damma av varsin flaska bourgogne. C, som jag delar vinskåpet med, har en betydligt dammigare samling än jag själv, så han satsade på en 1990 Gevry Chambertin från Louis Max, medan jag plockade fram ett Hospices de Beaune-vin, nämligen 2000 Corton Grand Cru Cuvée Docteur Peste.

Nu föll det sig så olyckligt att flaskan från 1990, som ändå anses vara en utmärkt bourgogne-årgång, redan hade hamnat i en rejäl utförsbacke. Frukten var helt försvunnen, och det återstod bara syra, dvs farligt nära vinäger. Vi dömde unisont ut den som odrickbar, men C:s back-up gick inte av för hackor. Han korkade resolut upp en 1989 Moillard Echézeaux Grand Cru istället, så där satt vi helt plötsligt med två väldoftande karaffer Grand Cru.

Först stack vi näsorna i 2000 Corton. Här var det frågan om tydlig röd frukt, främst riktigt härligt mogna hallon, en gnutta körsbär, och som avslutning lite läder. Detta gick även igen i smaken, med bra syra, och ganska väl avrundade tanniner, med lång eftersmak. Det var helt enkelt riktigt gott.

1989 Echézeaux hade en mer komplex doft. Först fick jag en förnimmelse av lite unken jordkällare, men detta ersattes sedan av multnande löv, och mörk, mörk frukt. Jag associerade främst till björnbär. I munnen fanns bra syra, fint pulvriga tanniner men björnbärsfrukten kändes en liten aning uttorkad. Vinet var bra men inte fantastiskt, och vi var överens om att detta vin nog egentligen skulle ha druckits för 2-3 år sedan. Karaffen med Corton tog slut klart fortast, och det summerar eftermiddagens intryck väl.

På vägen ut hamnade vi i en intressant diskussion med Grappes sommelier, Emil, om vilken av C:s allra dammigaste buteljer som vi bör ta oss an nästa gång. En 1984 Mouton Rothschild ligger bra till....

Mera tjeckiskt vin

"When it rains, it pours" som engelsmännen säger. För några veckor sedan hade jag aldrig smakat ett vin från Tjeckien, och nu är jag faktiskt inne på min andra flaska. Jag har en kollega som är född och uppvuxen i det forna Tjeckoslovakien. Hon känner till mitt vinintresse, och efter ett beök i sina gamla hemtrakter kom hon tillbaka med två flaskor till mig, en tjeckisk och en slovakisk faktiskt. Det slovakiska är en Cabernet Sauvignon från 2009, så den sparar jag lite. Det tjeckiska vinet har några fler år på nacken, och borde vara redo att dricka, så det får bli sällskapet till fredagkvällens thai.

Vinet heter enligt etiketten 2003 Svatovavrinecke Pozdni sber Barrique. Min kunskap i det tjeckiska språket är tämligen obefintlig, så det krävs en hel del research på nätet för att tolka detta. Svatovavrinecke visar sig vara det tjeckiska namnet för druvan Saint Laurent, pozdni sber betyder sen skörd, och barrique bör ju tyda på viss eklagring. Själva producenten för en mycket undanskymd tillvaro på etiketten men jag lyckas till slut lista ut att Ceske vinarstvi Chramce står för ursprunget. De finns t.o.m. på internet, www.ceske-vinarstvi.cz, och då får man dessutom den engelska översättningen av etiketten med en gång.

Vinet är ganska charmigt med vissa vaniljdofter från fatlagringen, lite höstlöv och mörka bär. I munnen ganska syrligt, men hyggliga tanniner som stagar upp lite i bakgrunden. Det fungerade faktiskt förvånansvärt bra till den asiatiska maten. Tjeckien är på frammarsch.

Alla hjärtans champagne

Alla hjärtans dag, eller Valentine's Day är definitivt värd att fira. Men istället för en romantisk middag på stan, så blev det köttbullar och potatismos med barnen. Därför fick vi lyxa till det med en liten supé senare på kvällen, när det relativa lugnet lägrat sig. Det blev den gamla favoriten, löjromstoast med champagne. Det brukar alltid gå hem.

Champagnen för kvällen var en halvflaska NV Duval-Leroy Brut (det är ju ändå måndag). Detta är en fyllig bubblare, med toner av rostat bröd och nötter. Druvsammansättningen är pinot noir och chardonnay men jag vet tyvärr inte den exakta fördelningen. Det var helt klart en champagne i min och kära makan smak på Valentine's Day. Just den här halvflaskan inhandlades i Frankrike i somras, men Duval-Leroy Brut finns numera i beställningssortimentet à 299 kr för en helflaska. Jag rekommenderar en tur till e-beställningssidan.