Julens bästa dryck - portvin

Det brukar inte gå åt så mycket öl och snaps när jag är i farten. Jag föredrar nästan julmust till julbordet. Men när det blir dags för gottebordet, då kommer min högtidsstund. Jag är en uttalad gottegris, och till detta får man också dricka ett av mina favoritviner, alla kategorier, nämligen vintage port.

I år hade jag medfört 1995 Fonseca Guimaraens Vintage Port till julfirandet. Det är ingen flaska som har legat och samlat damm i källaren, utan jag kunde vandra in på närmaste Systembolag och plocka ner en drickmogen port från hyllan. För 329 kr får man en alldeles utmärkt vintage port, med yppig doft och smak av russin, körsbär och choklad, och en lång härlig avslutning som dröjer sig kvar i munnen länge. Tillägget Guimaraens i namnet indikerar förvisso "andra-vinet", som oftast görs de år som inte anses tillräckligt bra för en "declared vintage", men jag njöt i fulla drag och tyckte detta var alldeles utmärkt. Denna dryck bör avnjutas till Annas pepparkakor med ett tjockt lager av rumstempererad Stilton-ost. Mums! Det borde vara jul oftare, eller så borde vi åtminstone dricka portvin oftare.

Gardo & Morris del 1

Härom dagen kom en trevlig leverans till dörren. Vinimportören Gardo & Morris, baserad i Saltsjöbaden, erbjöd helt enkelt en sortimentsprovning på hemmaplan. Företaget drivs av det äkta paret Frida Gårdö Morris, och Benjamin Morris, vinmakare från Nya Zeeland. De har hållit på sedan 2006, och fokuserade initialt på restaurangdistribution, men har numera även ett antal produkter på Systembolagets hyllor. De gör egna viner på Nya Zeeland med inköpta druvor, och importerar också en Coffee Pinotage från Sydafrika.

Den första etappen i sortimentsprovningen blev två vita viner från Nya Zeeland. Vi började med 2011 Gardo & Morris Te Mana Chardonnay. Vinet är gjort på druvor från Hawkes Bay, som har fått jäsa, och även lagras, på små franska ekfat. Det ger ett smakrikt, lite smörigt vin, med toner av grapefrukt och persika. Vi drack det till ugnsbakad lax, och det var en lyckad kombination.

Vin nummer två var 2012 Gardo & Morris Waipara Sauvignon Blanc Semillon. Sauvignon-druvorna har bara sett ståltank, medan Semillon-druvorna har fått lite eklagring. Samtliga druvor kommer från vingårdar i Waipara Valley. En tydlig doft av tropisk frukt attraherade mig genast. I munnen, mycket smakrik, med passionsfrukt och mogen honungsmelon, och sedan en trevlig avslutning med lite citrussting. Vi drack detta till musslor, och det fungerade alldeles utmärkt.

Bägge vinerna är mycket trevliga, och jag dricker dem gärna igen. Hustrun föredrog Chardonnay medan min favorit blev Sauvignon Blanc Semillon. Prisvärda är de också. Chardonnay kostar 119 kr och Sauvignon Blanc Semillon 99 kr, och de finns i det ordinarie sortimentet.

Webersburg Cabernet Sauvignon

Det är verkligen trevligt att i lugn och ro få upptäcka ett helt nytt vinland. Det är en njutning att bara strosa förbi vinhyllorna när man vardagshandlar, och upptäcka nya spännande flaskor. Utbudet i Sydafrika är totalt dominerat av den inhemska produktionen, så importerade flaskor lyser med sin frånvaro, men jag kan inte säga att jag saknat dem så mycket hittills. Det sydafrikanska utbudet är verkligen brett. Här finns söta dessertviner, bra "port", rosé, krispiga sauvignon blanc och chenin blanc, och en otrolig bredd av röda viner.

I den sista kategorin stötte jag på en ny trevlig bekantskap härom dagen. Det var 2007 Webersburg Cabernet Sauvignon. Webersburg är en ganska liten, familjeägd producent i Stellenbosch. Vinerna ekfatslagras, och släpps på marknaden först när de anses drickmogna. Därför är det årgång 2007 som nu står på hyllorna. Detta är ett fruktigt vin, med både mogna körsbär och svarta vinbär i doften. Tanninerna är väl integrerade, och några år på flaska har nog hjälpt. Det är inbjudande, lättdrucket men ändå med en viss komplexitet. Det påminner faktiskt om god Napa Cab. Jag kommer definitivt att fylla på vinkylen med fler flaskor. Det är dessutom väldigt mycket vin för pengarna (99 rand, ca. 65 kr).

En ny sydafrikansk vinkällare (eller vinkyl)

Det blir svårt att ta med några större kvantiteter av vin från källarskrubben hemma, till det nya huset i Johannesburg. Alla flyttfirmor avråder från alkohol i flyttlasset när man flyttar internationellt, och 6-8 veckor i en container som transporteras från vinterklimat till sommarklimat mår nog inga viner särskilt bra av. Istället gäller det att bygga upp ett nytt förråd av ädla drycker här, och jag har redan rivstartat.

Den första investeringen var Platter's South African Wines 2013. Det är en ypperlig och ganska heltäckande vinguide för sydafrikanska viner, så man får vägledning i vad som skall köpas. Sedan investerade jag i en snyggt blänkande Bosch vinkyl, som lär rymma 96 flaskor. Det blir en bra början. Nu skall den bara fyllas också.

Jag har börjat så smått, och trogna läsare har redan hört talas om Warwick, Alto, Ernie Els och Zevenwacht och annat som har stuvats in i kylen. Idag fyllde jag på med två flaskor till, från Sydafrikas absolut äldsta vingård, Groot Constantia. Här har man odlat vin kontinuerligt sedan 1685. Egendomen ligger bara ett stenkast från Kapstaden, på baksidan av Taffelberget. Här grundade den holländske guvernören Simon van der Stel vinodlingar för att kunna förse de bunkrande skeppen på väg till Indien med goda drycker. Jag investerade i 2010 Groot Constantia Shiraz och 2010 Groot Constantia Merlot, som bägge får fina lovord i Platter's, och det utlovas dessutom god lagringspotential. Vi får se hur länge de får stanna i vinkylen.

The Wolftrap - sydafrikanskt fynd

Nu är jag tillbaka i Johannesburg efter knappa två veckor på hemmaplan. Familjen följer tyvärr inte efter förrän i mellandagarna, så det ekar ganska tomt i det stora hus som vi hyrt. Det blir inte så mycket vin drucket heller, för det är både tråkigt och ohälsosamt att sitta och dricka ensam. Nu på fredagkvällen, så skruvade jag dock upp korken på en ny bekantskap, som en sydafrikansk kollega rekommenderat. Vinet heter 2012 The Wolftrap, och det är en sympatisk ekfatslagrad blandning av 67% Syrah, 31% Mourvedre och slutligen 2% Viognier minsann. Producenten heter Boekenhoutskloof och de håller till i Franschhoek.

Doften har en härlig kombination av mörka bär och lite minttoner. I munnen syrliga körsbär parat med söta björnbär, och snälla mjuka tanniner i bakgrunden. Det är ett lättdrucket och riktigt trevligt vin. Nu får ni gissa vad det kostade? 54 rand i den lokala mataffären! Randen står just nu i ca. 65 öre, så det motsvarar ett pris på 35 svenska kronor. Snacka om fynd! Detta är redan en stark kandidat till husets vin hos Casa Riese i Dainfern.

Marcien - amerikanskt kraftpaket

Det började ganska illa. Korken smulades fullständig sönder vid minsta kontakt med korkskruven, och jag fick istället trycka ner de sista resterna i flaskan. Sedan kunde jag dekantera, fiska upp korksmulorna, och äntligen sniffa på vinet. Karaffen innehöll 2005 RSV Marcien från Robert Sinskey Vineyards i Carneros. Robert Sinskey är mest känd för sina Pinot Noir, och han har odlat helt ekologiskt sedan tidigt 90-tal. Marcien är dock en klassisk Bordeaux-blend med Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc.

Doften är inbjudande med mörka bär och lite cigarrlåda. I munnen ger den yppiga frukten nästan intryck av ett sött vin, trots att det faktiskt är helt torrt. Det är dock ingen renodlad fruktbomb, för det finns bra syra och tanniner som stadgar upp. Trevlig balans och mycket smak, med en lång och lite kryddig avslutning gör det här till en riktigt trevlig bekantskap. Terrific Wines importerar, och en flaska kostar 350 kr i beställningssortimentet. Inte billigt, men bra!

Mina första vingårdsbesök i Sydafrika

Jag har just avslutat en tre dagars tjänsteresa till Kapstaden. Syftet var huvudsakligen att besöka återförsäljare, och schemat var kompakt, så jag hade inga större förhoppningar att hinna med några vingårdar, men där bedrog jag mig faktiskt. Med hyrbilens flexibilitet, och den geografiska närheten till vinodlingarna, som faktiskt börjar redan i Kapstadens utkanter, så blev det några snabba avstickare.

Det första besöket var på Zevenwacht Wine Estate, som ligger mellan Stellenbosch och Kuils River. Denna gård var en av de första att satsa ordentligt på vinturism, och här finns nu både hotell, restaurang, spa och konferensanläggning. Jag var dock primärt intresserad av vinerna. För en ganska modest peng får man en vinlista där man prickar för fem viner som man vill prova. Sedan hälls dessa upp i ganska rask takt. Jag fastnade för deras Sauvignon Blanc som var både krispig och smakrik, samt en klassisk Bordeaux blend, bestående av Cab, Merlot och Cab Franc. Packningen blir definitivt tyngre på hemvägen.

Nästa besök skedde någon dag senare, och då hamnade vi minsann på Ernie Els vingård. Golflegenden började tidigt intressera sig för vin, och denna egendom strax söder om Stellenbosch, köptes av honom redan 1999. Vinmakaren och numera också vd:n Louis Strydom har varit med från början, och är en erkänt duktig vinman. Egendomen är pedantiskt skött, komplett med ett "trophy room" för Ernies priser, och en liten putting green framför vinbaren. Utsikten mot Helderberg åt ena hållet, och False Bay åt andra är verkligen betagande. Vi hade begränsat med tid så jag hann inte prova några viner, men jag frågade expertisen bakom disken vad jag skulle köpa om jag bara skulle ha med en flaska som souvenir. Svaret jag fick var Proprietor's Syrah. Detta vin produceras i mycket begränsad kvantitet, och är därmed svårt att få tag på. Dessutom var 2011 som nu säljs en mycket bra årgång. Givetsvis slog jag till. Nu blir packningen ännu tyngre.

Sista vingårdsbesöket på denna resa skedde på Alto, en bit ner för backen från Ernies magnifika egendom. Alto är betydligt mer modest, men kan i gengäld skryta med vinodlingsanor sedan 1693. Det är ganska imponerande. Vi provade Alto Rouge, som är en ekfatslagrad blend som domineras av Syrah och Cab Franc, men med lite Merlot och Cab Sauvignon med i mixen också. Det är ett fruktigt, lättdrucken vin, som har god distribution i hela Sydafrika. I mataffären får man betala ca. 75 rand (50 kr), för det, men på vingården slog jag till på en flaska för 65 rand. Det är verkligen väldigt mycket vin för pengarna.

Dessa tre korta nedslag i vinområdet runt Stellenbosch gav verkligen mersmak. Här finns så mycket att upptäcka. Jag kommer tillbaka snart....