Härom kvällen drack vi Bonny Doons 2004 Cardinal Zin till en ostbricka. I frågan om Zinfandel är jag lite tudelad. Ibland kan de vara riktigt trevliga bekantskaper, med härlig lättillgänglig frukt. Andra gånger blir det helt enkelt för mycket av det goda, med för höga alkoholhalter och mera sylt än vin. Cardinal Zin hamnar i det lättillgängliga, fruktiga facket, men jag hade rätt så höga förväntningar, och jag tyckte inte riktigt den helt levde upp till dessa. Den magnifika etiketten, designad av konstnären Ralph Steadman, var helt enkelt häftigare än vinet. Lite för tunn kropp och kort eftersmak. Den krävde också ordentlig luftning innan den var drickbar. Flera timmar i karaff rekommenderas.
Det andra amerikanska vinet var 2003 Domaine Chandon Pinot Meunier. Domaine Chandon är den franska lyx-koncernen Moet-Hennessys utpost i Napa. De är mest kända för sina mousserande viner, "amerikansk champagne", men här har man istället gjort rött vin på en av de tre berömda champagne-druvorna. Röda bär, lite jordiga toner, viss syrlighet, men mycket mjuka tanniner och lätt i munnen. En intressant bekantskap, men lite för tunn för min smak. Pinot Noirs lillebror, måhända?
Bägge dessa viner är inhandlade i USA, och ni kommer inte att hitta dem på vårt kära Systembolag. Kolla in respektive producents hemsidor istället. Större kontrast i framtoning får man leta efter. Visst är marknadsföring fascinerande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar