Vintips - Tapiz Reserva Malbec

Jag är gräsänkling i 10 dagar, då hustrun roar sig i vår gamla hemstad Atlanta. Då rycker svärföräldrarna in och hjälper till med barnen, vilket underlättar vardagen väsentligt. Det gäller ju att hålla dem på gott humör, så vi korkar upp en flaska rött till lite brie-ost, i all enkelhet. Det blir ytterligare en april-nyhet som provas, nämligen 2006 Tapiz Reserva Malbec från Uco Vallley, Mendoza, Argentina. Druvorna (100% Malbec) kommer från vingården San Pablo Estate som ligger på hela 1300 meters höjd med Andernas toppar runt omkring. 

Färgen är djupt blålila, och doften domineras av björnbär, men jag finner också lite tobak och kaffe. Smaken ger mera björnbär, rätt rejäla tanniner och en viss kärnbitterhet i eftersmaken. Detta är gott, välgjort och säkert ett utmärkt matvin. Jag kommer att köpa fler flaskor och testa till grillsäsongen. Priset landar på 105 kr.

Vintips - Allegrini Valpolicella Superiore

Jag har en god vän som är född och uppvuxen i Verona, ett par stenkast från Valpolicellas vackra kullar. För några år sedan var jag på jakt efter bra Amarone, och frågade då honom vilka producenter han rekommenderade. Han svarade genast Tommasi och Allegrini, så de namnen har sedan dess fastnat i skallen när det gäller vin från Veronese.

Nu i april-släppet så har Allegrini kommit med 2005 Valpolicella Superiore, och jag blir givetvis nyfiken, en nyfikenhet som har spätts på av positiva recensioner i pressen. Doften är inbjudande intensiv, och domineras av körsbär och tydliga fattoner. I munnen bjuds det på mängder av saftig frukt, där återigen körsbären har övertaget, men det finns också en tilltalande kryddighet som skänker lite bett åt eftersmaken. Detta är ett riktigt charmigt vin som genast manar till återköp. Prislappen på 99 kr avskräcker inte heller.   

Domaine de Sermezy

Många fnyser lite föraktfullt åt Beaujolais och Gamay-druvan, men jag brukar tycka att de s.k. Cru Beaujolais, dvs de viner med kommunbeteckning, kan vara mycket charmiga i rätt sammanhang. Därför plockade jag på mig en flaska från Beaujolais-kommunen Brouilly vid ett Systembolagsbesök härförleden. Idag är det dags att prova 2007 Domaine de Sermezy som vinet heter. Doften är ganska intetsägande, och det brukar aldrig vara ett gott tecken. I munnen dominerar syrorna, och frukten hänger tyvärr inte riktigt med. Det blir mest sura lingon. Istället för friskt och bärigt blir det surt och tunnt. Jag är inte imponerad. Flaskan ställs undan redan efter ett glas.

Dag två ger jag vinet en ny chans till några milda ostar, och nu har det minsann hänt saker. Luften har gjort vinet gott, och de sura lingonen har tonats ner, och dessutom fått sällskap av betydligt trevligare blåbär. De kantiga syrorna har dämpats och vinet är betydligt mer harmoniskt, ja riktigt njutbart. Nu känns helt plötsligt de 90 kr som vinet kostade som en bra investering. Ytterligare en handfast påminnelse om att de flesta viner mår bra av luftning innan konsumtion.   

Vintips - Gsellman & Hans Blauer Zweigelt

Nya vinupplevelser är (nästan) alltid trevliga, och idag blir det dubbelt upp. Jag tror aldrig att jag tidigare har druckit ett rött vin från Österrike, och heller aldrig ett vin gjort på druvan Blauer Zweigelt. Doften domineras av blåbär, med lite  kryddörter ovanpå. I munnen är vinet mjukt bärigt, med mera blåbär. Om man är ute efter ett lite lättare rödvin, som ett alternativ till ett Nya Världen-Pinot Noir t.ex., så fungerar det här mycket fint. Det går alltså utmärkt att göra bra röda viner i Österrike också, och prisvärdheten är hög för 85 kr flaskan.

Savigny-les-Beaune Clos des Guettes

Dijon har sin senap och Beaune sina fina Bourgogne-viner. Det görs dock en utmärkt senap även i Beaune. Edmond Fallots lilla hantverksmässiga senapstillverkning är rent av en turistattraktion, om man gud förbjude skulle tröttna på vinprovningar dagarna i ända. Vid senaste besöket i favoritstaden fick vi med oss ett antal burkar Fallot-senap, och idag breder vi ett tjock lager på några torskfiléer som sedan bakas i ugnen tillsammans med tomater. Busenkelt och vansinnigt gott!

Jag är sugen på rödvin idag, trots att det serveras fisk, så vi plockar fram ytterligare en souvenir från besöket i Beaune, nämligen 2002 Savigny-les-Beaune Premier Cru Clos des Guettes, från producenten Henri de Villamont. Härliga typiska hallontoner i doften, i munnen frisk bärighet, och hallonen samsas nu med lite körsbär. Tanninerna är smekande mjuka, men de finns där och ger stadga åt helheten. En bra Bourgogne i precis den stil jag gillar, och den matchar torsken och den grovkorniga senapen utan problem. Flaskan kostade 18 euro på plats hos producenten, som stoltserar med en hypermodern vinanläggning och en rejält tilltagen gårdsbutik med "degustation" ett bit väster om Beaune, i själva byn Savigny-les-Beaune.  

Nyhetssläpp i sakta mak

Jag har med tiden blivit allt mindre intresserad av att hysteriskt stressa till ett systembolag den första vardagen i månaden för att få tag på några åtråvärda flaskor med begränsad tillgång. Det känns nästan förnedrande att köa som boskap för att få tag på dyrgriparna. Därför har aprils nyhetssläpp en klar fördel. Man kan i sakta mak botanisera bland nyheterna på hyllorna, för de skall finnas i sådan kvantitet att de inte tar slut i första taget. April-släppet är helt enkelt ett inträdesprov för viner som kanske skall kunna kvalificera sig till det ordinarie sortimentet så småningom, och då måste man ha kapacitet att kunna leverera ganska stora kvantiteter till systembolagshyllorna. 

De april-viner jag lyckats plocka ihop hittills verkar ganska lovande:

2007 Xavier Chateauneuf du Pape - 199 kr

2007 Domingos Private Collection Touriga Nacional Reserva - 119 kr

2005 Morone Vino Nobile di Montepulciano - 169 kr

2006 Jaffelin Mercurey Premier Cru - 149 kr

2007 Menetou-Salon Les Thureaux - 99 kr

2005 Allegrini Valpolicella Superiore - 99 kr

2006 Tapiz Reserva Malbec - 105 kr

Xavier får nog vila i källaren ett tag, men det kan nog bli recensioner av de andra ganska snart.

La Spinetta Ca' Di Pian

Idag är det noshörningspremiär. Jag har givetvis läst mycket om La Spinettas viner vid det här laget, men ännu inte smakat. Vid ett besök i Rom förra året fyndade jag en flaska 2005 La Spinetta Ca' Di Pian, och idag var det dags att smaka. Detta är en Barbera d'Asti från ganska unga vinstockar. Doften är intensiv med framför allt blåbär. I munnen är syran hög, och jag kommer att tänka på tranbärssylten till Thanksgiving Turkey. Det finns också lite kärnbitterhet i en ganska tuff avslutning. För mig en liten lätt besvikelse idag, men vi gjorde nog inte riktigt vinet full rättvisa. Först och främst så missade jag dekanteringen, och luft gör definitivt vinet gott. Dessutom är detta ett ännu ungt vin som utan tvivel kommer att utvecklas ytterligare. Jag vill dricka det igen om två år, till en vällagad måltid. Det är spännande redan nu, men då kommer det att bli det en betydligt större vinupplevelse än kvällssippandet idag.

Joel Gott 815 Cabernet Sauvignon

Lillasyrran med pojkvän H bjuder på påskaftonsmiddag som inte går av för hackor. Det blir ugnsbakad hjortstek med rostade rotfrukter och en härlig gräddsås. Till detta dricker vi en amerikanare som inhandlades i New York i julas, 2006 Joel Gott 815 Cabernet Sauvignon. Detta är ett blandvin med druvor från Napa Valley, Lake County, Paso Robles och Mendocino i Kalifornien. Doften domineras av svarta vinbär. I munnen mjuka tanniner, mera svarta vinbär men också lite sötare frukt, främst björnbär. Det är gott, lättdrucket och publikfriande, men det finns ingen större komplexitet och det är lite syltvarning. Jag tror nog att maten överträffade vinet ikväll. H:s sås var suverän.

Vintips - Lindemans Bin 65 Chardonnay

Påskhelgen firas i Skåne, närmare bestämt i sommarstugan i Åhus. Vi möts av strålande sol, många släktingar och förstås god mat och vin. I Åhus finns Äspets Rökeri, en mysig fiskaffär nere vid hamnen, fylld av rökt ål och lax. Jag skippade ålen idag, även om den såg lockande ut. Istället blev det en stor gravad laxsida. Vi halstrar laxen lätt, rör ihop en kall senapssås och kokar några färska potatis från Cypern. Svårare än så är det inte att laga god mat i Skåne.

Lillasyrran bidrar med en flaska 2007 Lindemans Bin 65 Chardonnay, som gifter sig väl med den feta laxen. Färgen är ordentligt gul och doften associerar jag främst med gula äpplen. I munnen är det tydlig fatkaraktär med vanilj och lite tropiska frukter. En bra, okomplicerad Chardonnay för måttliga 72 kr.

Vintips - Three Sisters Cynthiana

M medför en stor rådjursstek, så det blir lätt att laga en festmåltid idag. Långsam ungsstekning i 1,5 timme och lite goda tillbehör, så är middagen fixad. Till detta dricker vi ett ganska unikt vin. Det är 2001 Three Sisters Cynthiana från Lumpkin County in norra Georgia, USA. Vinet är inhandlat på plats, ca. 1 timme norr om Atlanta, i närheten av den gamla guldgrävarstaden Dahlonega. Cynthiana är namnet på druvan, som ibland också kallas Norton. Det är en inhemsk nordamerikansk druva som odlades av indianerna redan för många hundra år sedan. Hur många har smakat på den tidigare?

Direkt ur flaskan är vinet nästan odrickbart. Här behövs luft. Efter en timme i karaffen är det betydligt bättre, och det öppnar successivt upp sig ännu mer under kvällen. Doften är intensiv med mörka körsbär och katrinplommon, och en mycket sötaktig portvinston. Man tror helt enkelt att det är ett dessertvin som man har i glaset. I munnen är dock vinet helt torrt med diskreta tanniner, intensiv frukt och ganska höga syror. Mycket annorlunda, och mycket intressant. C tycker att det är synnerligen gott, och det blir nästan bråk om de sista dropparna. Det är väl ett betyg gott som något. När tar Systembolaget in ett vin från Lumpkin County, gjord på druvan Cynthiana? 

Vintips - Pio Cesare Langhe Nebbiolo

M hälsar på från Götet, så vi dukar upp lite goda ostar och patéer på fredagkvällen. Till detta korkar vi upp en 2005 Pio Cesare Langhe Nebbiolo. För inte så länge sedan drack vi motsvarande vin från Fontanafredda (visserligen obloggad), så det blir en intressant jämförelse ikväll. 

Doften ger körsbär och lite kryddighet toppat med violpastiller. I munnen, en tydlig fatkaraktär och mera mörka körsbär som hålls i strama tyglar av rejäla tanniner och lite avslutande kärnbitterhet. Jag gillar detta. Det är ett perfekt matvin till en köttbit eller smakrika ostar. Vill man ha bra Nebbiolo till ett överkomligt pris så är Pio Cesare just nu bästa valet. Detta kostar 119 kr, att jämföras med Fontanafredda för 99 kr, men den extra tjugan är definitivt väl spenderade pengar ur vinbudgeten.