Köpa vin på Ritz Carlton

Även i tider av bilkris och finanskris så finns det företag som lyckas hålla näsan över vattenytan och fortfarande satsar framåt. Därför befinner jag mig nu på stor global chefskonferens i Wolfsburg. Vi är inhysta på ett mycket ståndsmässigt Ritz Carlton, som ligger närmaste granne med världens största bilfabrik. Det är en fascinerande kontrast mellan det hypermoderna hotellet och den tunga industrimiljön från 1938, komplett med ett stort kolkraftverk, mitt i blickfånget från hotellfönstret.

Men jag lovar att även detta inlägg kommer att handla om vin, inte bilar eller tysk arkitektur. På hotellet har man nämligen en liten boutique för souvenirer, men där går det även att köpa vin. Marknadsföringen är ganska sofistikerad. På varje hotellrum finns en liten skylt som upplyser om att hotellrestaurangens sommelier har valt ut två viner som varmt rekommenderas till hotellets gäster. Till saken hör att restaurangen har tre Michelin-stjärnor, och sommeliern, Jürg Giesel, blev utnämnd till Tysklands främsta 2007, så det finns lite auktoritet bakom rekommendationen. Vinerna går givetvis att avnjuta i restaurangen, men man kan även köpa dem i en speciell presentförpackning i souvenirbutiken. Givetvis gick jag på marknadsföringen direkt.

Paketet innehöll 2007 Weinhof Scheu Weissburgunder Trocken från Pfalz och 2006 Eberbach-Shäfer Lemberger Trocken från Württenberg. Nya spännande viner till ett rimligt pris direkt i hotell-lobbyn, vem kan motstå det.

Jag är lite lockad att också skriva om provkörningen av Lamborghini Gallardo och diverse andra supersportbilar på provbanan utanför Wolfsburg, men den här bloggen handlar ju om vin, inte bilar, eller hur.

Chateau Giscours

I helgen bjöds vi på en synnerligen välsmakande middag hemma hos M & K. M hade dessutom den goda smaken, i sedvanlig ordning, att servera en bra Bordeaux. Den här gången fick vi avnjuta 2003 Chateau Giscours, 3:e Cru från Margaux. När jag senast drack detta vin så var det årgång 1988 som stod på bordet, så nu är det en betydligt yngre upplaga som skall provas.

Doften domineras av ungdomlig mörk frukt, och jag fångar upp både körsbär och svarta vinbär. I munnen slår en rejäl strävhet emot en, men den balanseras av en fortsatt mycket generös frukt, som ger en lång behaglig eftersmak. Syrorna är relativt låga. Efter lite luftning i glaset öppnar vinet upp sig ännu mer och blir mycket njutbart. Till mat, och med lite luftning, så är det väl drickbart redan nu. Tack M för ytterligare en fin Bordeaux-upplevelse.

Tyskland igen!

Även mitt nya jobb kommer nog att ta mig till Tyskland med jämna mellanrum. Det går ju inte att komma ifrån att tyskarna är ganska bra på det här med bilar. Den nya koncernen håller dock till i de nordliga delarna, tyvärr på behörigt avstånd från de vackra vinsluttningarna i Rhen-dalen. Då gäller det att vidga vin-vyerna på annat sätt. Jag befinner mig nu i Braunschweig, och om man går till Google och söker på "Vinothek Braunschweig" så får man genast napp på en 8-9 intressanta utflyktsmål för kvällspromenaden.

Första stoppet blir en mysig vinbutik som heter Wein-Atelier. Den ligger ett stycke utanför stadskärnan i ett lugnt villaområde. Vinerna är staplade ända upp till taket i den lilla lokalen, så det får bli stege när jag vill ha ner en Spätburgunder från högsta hyllan. Utbudet är inte så stort men intressant och personligt. Det är precis en sådan här butik jag skulle vilja öppna när det är dags för nedtrappning inför pensioneringen. Vid det laget kommer ju monopolet på hemmaplan att vara avskaffat för länge sedan, eller hur!

Ett annat intressant ställe att botanisera bland viner är faktiskt det stora varuhuset Karstadt. I källaren har de en rejäl delikatessbutik med ett mycket gott vinutbud. Tyskland är givetvis väl representerat, men jag imponeras också av ett bra utbud italienare, och en del intressant från Bourgogne, men framför allt rimligt prissatt Bordeaux. Nu ryms det tyvärr inte så mycket mer i resväskan hem, men här får det definitivt bli ett återbesök, nu när jag har sonderat terrängen.

Restaurang Grill

I fredags hade kära hustrun och jag nöjet att äta middag med några av mina nya kollegor, samt deras respektive. Vi hamnade på Grill, en av Melker Anderssons populära skapelser. Jag hade aldrig varit där förut, men det var kul, för det här är verkligen en restaurangupplevelse som går lite utanför det vanliga. Till att börja med så är inredningen helt galen. Man möts av en stor haj som hänger över baren. Sedan är restaurangen indelad i hela nio olika avdelningar, med helt olika teman, som gärna skall krocka så mycket som möjligt. Vi hamnade i den rustika jaktstugan, komplett med stort älghuvud på väggen.

Namnet Grill förpliktigar ju, så allt på menyn innehåller något grillat, även desserterna. Jag startade med vedugnsgrillade gambas med vitlök, pimiento och citron. Det var mycket gott, men jag har aldrig förstått varför man alltid behåller den sista biten skal på räkrumpan. Det blir ju lite kladdigt att skala när de redan ligger i en god sås. Till varmrätt blev det hjortkotletter "Alaska BBQ" med tranbär och kantareller. Perfekt grillat kött och härligt smakrika tillbehör, vad mer kan man önska. Middagen avslutades med vit choklad cheesecake med grillad ananas. Förvisso gott, men den kom inte riktigt upp i samma höjder som för- och varmrätt.

OK, hur var det nu med vinkonsumtionen? Jo, tyvärr så körde jag bil denna kväll, så det blev bara ett knappt glas till mig, men det innebar ju att man fick gott om tid att dofta och sörpla istället. Någon i sällskapet hade dessutom via Google hittat denna blogg, så med denna dubiösa merit jag fick omedelbart ansvar för vinlistan. Det fanns en hel del trevligt att botanisera bland, men jag fastnade till slut för 2003 Luigi Voghera Barbaresco. Detta är ett riktigt fylligt, strävt kött-vin som åtminstone matchade hjortkotletterna helt perfekt. Det är läder, fat och lite tobak i doften, men inte så mycket frukt. I munnen, lite örter och torkad frukt men framförallt rejäla tanniner. Detta är ingenting man bara sitter och sippar, utan det krävs mat, helst en rejäl röd köttbit, men då blir det också riktigt bra. Vinet kan inhandlas på Systembolaget för 199 kr.

2005 Vina Cobos Cocodrilo

Ikväll blir det sydamerikanskt, närmare bestämt Argentina och distriktet Mendoza. Vi dricker 2005 Vina Cobos Cocodrilo Cabernet Sauvignon till lite grillad fläskfilé. Vinet är inhandlat i USA för ca. 20 dollar, och lär vara svårt att få tag på på Systemet. Producenten Vina Cobos är ett samarbetsprojekt mellan den amerikanske vinmakaren Paul Hobbs, och hans två argentinska partners, Andrea Marchiori och Luis Barraud. Efter en snabb kik på deras hemsida så listas inte längre Cocodrilo, så produktionen har kanske upphört av just detta vin.

Det är lika bra att säga det med en gång, vinet är en riktig fruktbomb. Doften bjuder generöst på mörka bär, och väl i munnen så samsas både björnbär, bigarråer och svarta vinbär om utrymmet, tilsammans med ektoner. Det finns rätt ordentliga tanniner i bakgrunden som stramar upp lite grand, men frukten dominerar annars totalt. Ogenerat (och onyanserat) publikfrieri, men det gör definitivt inte ont att dricka.

Covey Run Dry Riesling

Närproducerad mat är ju en populär trend fortfarande, och det finns faktiskt lite av den varan att tillgå här ute på Värmdö. Ett antal lokala gårdar har gott samman i ett marknadsföringskoncept som kallas Värmdö-kassen. Varannan fredag kan man inhandla lokalt producerade varor i ett litet stånd vid Grisslinge-badet. Ett sådant initiativ måste ju tveklöst stödjas, så nu finns diverse Värmdöprodukter hemma som kunde utnyttjas till kvällens matlagning.

Vi börjar förvisso med norsk lax som läggs på grillen. Sedan blandar jag nyslungad honung från Nora gård (utan tvekan den godaste honung jag någonsin smakat) med cassis-senap från Fallot i Beaune, och brer ett tjock lager att detta på laxen. Då köket fortfarande är en kaotisk byggarbetsplats får jag plocka fram spritköket för att kunna koka upp den färska mandelpotatisen från Säby gård. Måltiden får med beröm godkänt av övriga familjen.

Efter allt detta matsnack så undrar ni säkert när vi kommer till väsentligheterna, dvs vinet. Jo, det blev faktiskt en flaska idag också. Vi dricker 2007 Covey Run Dry Riesling, från Columbia Valley, Washington State. Det var ett spontanköp från nyhetshyllan för en tid sedan. Detta är en Riesling som definitivt drar åt det tropiska hållet. Man får ananas, kiwi och lite aprikoser i både doft och smak. Dessutom förnimmer man lite restsötma (10 gr/liter). Det är full fart mot saftvarning, men sedan kommer lite citrusbett i avslutningen, med behaglig grapefrukt-beska, som åtminstone delvis räddar föreställningen. Ingen ny favorit direkt, men väl värd sina 90 kronor.

Nino Negri Inferno

Just nu byggs köket om för fullt, så grillen blir räddningen. Lite marinerad biff och en sallad får räcka idag. Till detta plockar jag upp en flaska som inhandlades i Rom för ett drygt år sedan. Det är 2002 Nino Negri Inferno, en Valtellina Superiore. Detta distrikt ligger ca 120 km norr om Milano, precis i Alpernas sydsluttningar. Det uppseendeväckande namnet Inferno lär faktiskt härröra från skördearbetarnas vedermödor i de mycket branta odlingarna.

Vinet uppvisar en ljust tegelröd färg. Druvblandningen är 90% Nebbiolo och resterande 10% olika lokala druvsorter. Doften ger mörka bär och nypon, men också lite multna löv i bakgrunden. I munnen mjukt med en härlig balans mellan syror, frukt och tanniner (som det fortfarande finns gott om). Detta tyckte jag mycket om. Perfekt drickbart nu, så den återstående flaskan i källaren kommer nog inte att överleva så länge.

Vintips - Ch. Wantz Pinot Gris

Vi gör ett par riktigt smaskiga rårakor på mandelpotatis, som vi sedan toppar med gräddfil och löjrom. Den salta löjrommen kan vara lite lurig att hitta ett passande vin till, men idag satsar jag på 2007 Ch. Wantz Pinot Gris K Collection Personnelle från Alsace. Detta var en tillfällig nyhet i september-släppet, för synnerligen överkomliga 79 kr, och det verkar finnas gott om flaskor kvar på hyllorna fortfarande.

Doften ger lite söta aprikoser. I munnen fin fyllighet, med mera aprikos som nu också kompletteras av lite gråpäron. Vinet klassas som torrt, men man förnimmer en viss restsötma (11 gram/liter). Jag tycker det är en riktigt trevlig bekantskap, och mycket prisvärt. Fler flaskor kommer definitivt att inhandlas.

Vintips - Seghesio Sonoma Zinfandel

Äntligen fredag, efter en intensiv första vecka på nya jobbet. Det blir ju alltid lite korvstoppning i början, men det får man stå ut med. Desto skönare då att få korka upp en flaska gott vin på fredagkvällen, efter veckans vedermödor, som också innehöll ett motionslopp med stukad fot.

Kära hustrun har investerat i färska svenska kantareller som blir en perfekt supé. Vi smörsteker dem tillsammans med lite vitlök, och serverar på en enkel toast. Till detta dricker vi 2007 Seghesio Sonoma Zinfandel, som inhandlades för en tid sedan efter tips från en bloggkollega. Doften är mycket fruktig med mörka bär, kanske främst björnbär. I munnen ännu mera frukt, men utan att det blir syltigt. Det finns lite tanniner i bakgrunden som stramar upp det hela, och en brutal alkoholhalt på 15,5%, som ändå maskeras förvånansvärt väl av all frukt. Det blir ändå lite eldighet i avslutningen, tillsammans med karaktäristisk pepprighet. Detta är en riktigt bra Zinfandel som numera kostar 175 kr på Systembolaget. Den hade kanske varit ännu bättre till en grillad köttbit, men fungerade fint till kantarellerna också.