Jacobus Riesling trocken

Våra nyårsgäster från Göteborg anländer en dag i förtid, så vi hinner köra en uppvärmningsmiddag. Jag upptäcker till min stora glädje en rejäl påse pilgrimsmusslor i frysen, så det får bli huvudingrediens. Vi fastnar för ett recept från Leif Mannerströms Skaldjursbok, Pilgrimsmusslor Provencale. Det går helt enkelt ut på att steka molluskerna i rikligt med olivolja tillsammans med scharlottenlök, champinjoner, salladslök, persilja och kopiöst mycket vitlök. Busenkelt och vansinnigt gott. Varenda droppe av den vitlöksstinna skyn sugs upp med hjälp av en nybakad baguette.

Till detta dricker vi ett av mina fyndviner från senaste Tysklandsvistelsen, nämligen 2009 Jacobus Riesling Trocken från Peter Jacob Kühn i Oestrich, Rheingau. Doften domineras av fräscha gröna äpplen, och i munnen en ren frisk smak med både härligt knivskarp syra och mineraltoner. Detta fungerar riktigt bra till de lena pilgrimsmusslorna.

Champagnetips inför nyår

Det märks att vi börjar närma oss nyår med stormsteg, för alla tidigare blogg-inlägg om champagne rusar nu i besöksstatistiken. Därför tänkte jag ge er en snabb summering av några av mina nuvarande favoriter i bubbelhyllan. Jag brukar undvika de allra största champagnehusen, där man ofta får betala lite extra för ett välkänt namn. Följande flaskor upplever jag som mer prisvärda, dvs god champagne till förhållandevis rimlig peng.

NV Palmer & Co Brut 219:-

Enligt min mening Systembolagets bästa budgetchampagne från ett stort men mycket kvalitetsmedvetet kooperativ i Reims.

2005 Palmer Millésime 267:-

Från samma tillverkare, men nu har vi hoppat upp ytterligare ett snäpp i kvalitet, och pratar faktiskt om bra årgångschampagne för under tre hundralappar.

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve 265:-

En Blanc de Blanc, dvs enbart gjord på chardonnay, som aldrig gör en besviken. Utmärkt som aperitif.

NV Jacquart Brut Mosaique 249:-

En frisk och pålitlig standardchampagne som utnyttjar samtliga tre tillåtna druvor, med en liten övervikt för chardonnay.

NV Michel Turgy 239:-

Detta är en ytterligare en Blanc de Blanc, och dessutom från en Grand Cru-klassad by. Behaglig mineralitet och mycket champagne för pengarna.

Jag vill också gärna slå ett slag för den sympatiske champagne-importören Spruce Up, som via beställningssortimentet säljer sina champagnelådor om tre eller sex flaskor. Där finns ett mycket intressant utbud av högkvalitativa småodlare, som annars hade saknat distribution i Sverige. Nu är det nog lite sent att hinna få leverans innan nyår, men annars en leverantör värd att lägga på minnet.

Till sist råder jag er att satsa på champagne-konsumtion relativt tidigt under nyårskvällen, då man fullt ut kan njuta av denna fantastiska dryck. Vid själva tolv-slaget är tyvärr ofta både smak- och luktsinnet lite mer avtrubbat, så då duger det bra med cava, prosecco eller annat lämpligt mousserande vin, som ger den rätta smällkorka-effekten.

Small Hill

Dagen före julafton är det österrikiskt tema på Hotel Salzburger Hof. Alla kypare är uppklädda i lederhosen och dukningen går helt i rött och vitt. Givetvis serveras även en rejäl wienerschnitzel till varmrätt. I denna miljö måste man ju också dricka österrikiskt, men husets röda zweigelt känns lite för vek. Istället hittade jag 2008 Small Hill från Leo Hillinger i Burgenland. Detta är en cuvée bestående av 50% Merlot, 25% Pinot Noir och 25% St. Laurent, som inte sett skymten av ek, utan uppfostrats i ståltankar. Man får mörka bär, och en ganska mjuk munkänsla, men ändå lite diskreta tanniner i bakgrunden. Det fungerade faktiskt riktigt bra till kalvköttet. Besök gärna www.leo-hillinger.com, så får ni se ett exempel på en vinentreprenör som är minst lika duktig på varumärkesbyggande, design och marknadsföring, som själva vinproduktionen.

Vin i Bad Gastein

Tack vare en mycket generös mor tillbringar vi julveckan på lyxiga Salzburger Hof i Bad Gastein. Varje kväll sätter man sig till bords och njuter av en fem-rätters middag. Det vill till att man jobbar ordentligt i skidbacken under dagen för att bränna upp kalori-intaget. Första kvällen satsade vi på husets vin, en österrikisk zweigelt, som kom i rejäla enlitersflaskor. En lätt, fruktigt vin, utan kruisiduller, som faktiskt fungerade utmärkt till majskyckling i koriandersås.

Ikväll var det först en förrättsbuffé med bland annat en rökt forell som fullkomligt smälte i munnen. Jag tog befälet över vinlistan och beställde inledningsvis en 2009 Domäne Wachau Grüner Veltliner Federspiel Loibenberg. Doften var enormt inbjudande, med söt frukt såsom ananas, men också lite mogen grapefrukt. Detta går också igen i smaken, med bra fyllighet, och ett lite kryddigt drag med pepparkvarnen i avslutningen. Detta är tveklöst ett av de bästa vita vinerna jag har druckit i år. Jag satt och snurrade på glaset länge, och bara njöt av doften.

Det var sedan hjortfilé i kantarellsås till huvudrätt, och då var det dags för något kraftigare som kunde matcha viltköttet. Valet föll på 2007 Esser Vineyard Cabernet Sauvignon, från Kalifornien. Manfred Esser, ursprungligen från Tyskland, men utvandrad till USA 1974, grundade vinproducenten 2001. Detta är ett blandvin från flera olika egendomar i Kalifornien. Doften är typisk Cabernet Sauvignon med mestadels svarta vinbär. Smaken har tydlig ekfatskaraktär med vaniljtoner och mjukt avrundade tanniner. Det matchade faktiskt hjortfilén väl, men som vinupplevelse betraktat så vann Domäne Wachau på knock-out i kväll.

Hela kräsna tjocka släkten godkände faktiskt bägge vinvalen med diverse lovord, så det var ju ett trevligt betyg.

Champagne Michel Turgy

Vårt kompisgäng av göteborgare i förskingring samlas traditionsenligt en helg i december för julbord enligt knytkalasprincipen. Det är lika trevligt varje gång. Vi inleder alltid med en generös löjromstoast, och då vill man ju också ha champagne att skölja strupen med.

I år föll valet på NV Michel Turgy Réserve Selection. Det är en blanc de blanc, gjord på chardonnay-druvor från Grand Cru-byn Le Mesnil. Vår svenske champagne-expert, Richard Juhlin, bedömer detta som en av de absolut bästa standard-champagnerna. Jag blev också klart charmad. Doften har lite honungstoner, men när man får de härliga bubblorna i munnen så är det snustorrt, med lite äpple och mineraltoner. Tveklöst riktigt bra.

Jacques' Wein-Depot

Nu är jag hemma igen, efter 3,5 veckor i norra Tyskland. Som tur var kände familjen fortfarande igen mig. Jag fick också med mig en del vin hem. Det blev väl till slut ett 40-tal flaskor, mest Rheingau riesling från mitt besök i området. Jag svängde dock också förbi en lokal vinbutik i Braunschweig för inköp av lite prisvärda vardagsviner. Jacques' Wein-Depot är en franchise-kedja med många butiker, men varje lokal innehavare kan sätta lite egen prägel på sitt etablissemang. Sortimentet håller sig främst i mittfåran där volymen finns, dvs viner som kostar mellan 5-15 € flaskan. Det är med andra ord inte så långt från Systembolagets sortiments-tänk. På Systemet får man dock inte provsmaka innan man köper, men det går alldeles utmärkt hos Jacques'.

Då jag redan ansåg mig ha fyllt kvoten av tyska vita viner, sökte jag mig istället bort till hyllan med franska rödviner. Där upptäckte jag ett par Languedoc-viner som fått goda omdömen i Britt Karlssons Languedoc-bok. Det ena var 2009 Domaine Paul Mas Vignes de Nicole. Paul Mas är enligt Britt en ambitiös vinmakare som håller till alldeles utanför Pezenas. Hans Vignes de Nicole är klassat som ett Vin de Pays D'Oc, då det förutom de klassiska Languedoc-druvorna även innehåller Cabernet Sauvignon. Vinet är givetvis mycket ungt, och kräver en del luft för att öppna upp, men sedan får man mycket härlig rödfrukt och lite salmiak i avslutningen.

Nästa vin jag fastnade för var Gerard Bertrands 2007 Chateau L'Hospitalet Réserve, som är en klassisk Coteaux de Languedoc från området La Clape, strax utanför Narbonne. Här får man ännu mer av allt. Björnbär, körsbär och sedan rejält lakrits-bett i avslutningen. Det här är verligen ett vin att gilla. Det blev en låda av vardera vin, och Jacques' Wein-Depot kommer nog att få flera besök i framtiden.

En söndagseftermiddag i Rheingau, del 2

Lång ifrån alla vinproducenter i Rheingau har öppet en november-söndag. Därför passade jag på att fråga damen bakom disken hos Georg Breuer om hon hade några andra bra vinkollegor att rekommendera, som dessutom ägnade sig åt söndagsöppet. Hon skrev då genast en liten lapp åt mig med vägbeskrivning till byn Johannisberg. Där rekommenderade hon ett besök hos Weingut Johannishof.

Jag lyckades hitta dit utan problem, och steg in i en modern provningslokal med en ung tjej bakom bardisken. Hon serverade glatt ur hela sortimentet, och det fanns en hel del att välja på. I vanlig ordning fastnade jag för de torra Riesling-vinerna, och fick med mig följande flaskor i bagaget hem.

2008 Johannisberger Hölle Riesling Kabinett Trocken

2007 & 2008 Rüdesheimer Berg Roseneck Riesling Kabinett Trocken

2008 Winkeler Hasensprung Hasensprung Riesling Kabinett Trocken

Weingut Johannishof är ett riktigt familjeföretag som ägs och drivs av två generationer Eser, Sabine, Johannes, Hans Hermann och Elfriede. Det var ett riktigt trevligt besök, med många goda viner till mycket humana priser (under 10 €).

När jag ändå var i krokarna fortsatte jag upp för den branta backen i Johannisberg, och uppe på krönet, med en fantastisk vy över Rhen-dalen, hittar man då Schloss Johannisberg. Parkeringsplatsen var full av fina bilar, så detta är uppenbarligen ett populärt utflyktsmål en söndagseftermiddag. Slottet är fortfarande en privat furstlig boning, men i en av flyglarna finns både vinbutik och restaurang. Man säljer vin både från Schloss Johannisberg och Weingut G.H. von Mumm. De förstnämnda vinerna känns inte så spännande, eftersom de finns i varenda taxfree-butik på tyska flygplatser. Jag plockade istället på mig några flaskor från Mumm:

2008 Johannisberger Schwarzenstein Riesling Kabinett Trocken

2008 Berg Rottland Erstes Gewächs

Efter detta besök var det dags att köra norrut igen, efter en mycket lyckad eftermiddag i Rheingau. Tyvärr fastnade jag några timmar extra i en 10 kilometer lång "stau" mellan Kassel och Hannover, men det är smällar man får ta.

En söndagseftermiddag i Rheingau, del 1

Hur skall man spendera en helt ledig söndag i Tyskland? På vinutflykt givetvis! Direkt efter frukost började jag köra söderut i rena Lützen-dimman. Tack vare bra bil och en Autobahn utan tung trafik var jag ändå framme i Rüdesheim lagom till lunch.

Första anhalten blev favoriten Georg Breuer. Jag har nu druckit upp alla mina Terra Montosa, så huvudsyftet var att fylla på det förrådet. Jag fick provsmaka både 2007 och 2008. 2007:an är ju en redan en favorit, men till min förvåning tyckte jag faktiskt att 2008:an var ännu bättre. Mer mineralton, och en härligt knivskarp syra som nästan fick 2007 att kännas jolmig i jämförelse. Vid tidigare besök hos Breuer i Rüdesheim så har dyrgriparna redan varit slutsålda, men idag fanns faktiskt både Roseneck, Rottland och Nonnenberg på hyllorna. Jag struntade i Nonnenberg men de två R:en fick följa med hem.

Efter Breuer-besöket tog jag en rask promenad upp bland vinplanteringarna bakom byn. Det var en så fantastisk utsikt över hela Rhen-dalen, och en verkligt stimulerande miljö för en vinentusiast, så jag fortsatte vandringen hela vägen upp till toppen av Berg Rottland, av bara farten. Breuers Rottland-rankor hittade jag också. Det enda som saknades var faktiskt solen, men man skall väl inte ha för höga förväntningar på den detaljen en sen novemberdag.

Vinbutik i Berlin

Lördagen innebar dagsutflykt till Berlin. Det är en av mina favoritstäder, så det var kul att komma dit igen. Efter diverse turistaktiviteter under dagen, bl.a. en mycket intressant guidad visning av Reichstag, så hamnade vi till slut i trakten kring Kurfurstendamm för att hitta en lämplig middagsrestaurang. På vägen dit snubblade jag dock över en mycket trevlig vinbutik. Den heter ViniCulture och ligger på Grolmanstrasse 44-45, två stenkast från Ku'damm.

Jag botaniserade där en stund tillsammans med min tillika vinintresserade spanske kurskamrat Oscar. Han rekommenderade ett "Orange Wine" som heter Duque de Carmona. Det är ett sött, sherry-liknande vin från Sevilla, gjort enligt solera-principen. Dessutom har vinet fått lite smak av solmogna apelsiner. Enligt Oscar fungerar det lika bra till dessert som aperitif. Det lät spännande, och inhandlades givetvis omedelbart.

Jag fastnade också en bra stund framför Rheingau-hyllan. Där hittade jag till min stora glädje Peter Jacob Kühn. En av mina tidigare tyska kollegor rekommenderade hans vingård i Oestrich, för flera år sedan. Ända sedan dess har jag haft en notering med namn och adress i min iPhone, men ännu inte fått tillfälle vare sig till besök eller provning av vinerna. Nu slog jag dock till både på hans standard-Riesling, 2009 Jacobus, och en lite dyrare flaska som rekommenderades varmt av personalen, 2008 Mittelheim St Nikolaus Riesling Trocken Erstes Gewächs.

ViniCulture är en trevlig butik med kunnig personal som jag varmt kan rekommendera om ni befinner er i Berlin.

Opus One till rea-pris

Nu har jag tillbringat en vecka på Burg Warberg, ett medeltida slott en bit utanför Braunschweig i norra Tyskland. Här är det tysk husmanskost och pilsner som gäller, så de stora vinupplevelserna väntar jag fortfarande på. En kväll hann jag dock smita iväg till Braunschweig för lite shopping, och då hamnade några flaskor i varukorgen.

Jag gick i vanlig ordning ner i källarvåningen på varuhuset Karstadt, och botaniserade i deras vinhörna. Där fångades min uppmärksamhet av en röd rea-lapp i det låsta skåpet med fin-vinerna. Napa Valley-ikonen 2000 Opus One nedsatt från 209 € till 99 €! Även 99 € är normalt på tok för mycket pengar för en flaska vin, men något skall man ju spendera utlandstraktamentet på, så jag slog till ändå. Av bara farten fick jag med mig en spännande bourgogne också, 2002 Hospices de Beaune Pommard Cuvée Billardet, för betydligt mer humana 29 €. Dessa dyrgripar kommer så småningom att transporteras hem till Sverige, men först skall jag tillbringa ytterligare två veckor på detta slotts-internat.

Vininköp på Kiel-färjan

Taxfree-butiker i allmänhet brukar vara ganska hemska shoppingupplevelser. Där blev jag faktiskt lite positivt överraskad av Stena Lines butik ombord på färjan mellan Göteborg och Kiel. De hade ett litet, men ganska gott utbud av vin, bland allt godis och sprit. Men det bästa var en vinbar mitt i butiken, där man för en ringa peng kunde provsmaka ett 10-tal viner ur sortimentet. Man kunde också prova ett stort antal single malt whiskys, om man nu vore lagd åt det hållet.

Jag höll mig till vinerna, och fastnade för ett Alsacevin, gjort på biologiskt odlade druvor, nämligen 2009 Domaine Fernand Engel Pinot Gris Reserve. Blommig doft, med lite tropiska frukter och viss kärvhet i avslutningen. Vinunic importerar, och man hittar detta vin i beställnings-sortimentet för 129 kr. På färjan var det någon tia billigare.

Jag plockade också med mig några flaskor av 2007 Terreno Chianti Riserva. Den svensk-ägda vingården har ju figurerat i Systembolagets sortiment länge, men Riservan måste man ändå bege sig till beställningssortimentet för att hitta. Där kostar den 139 kr. Nu får vi se om dessa flaskor konsumeras under Tysklandsvistelsen, eller om jag får med mig något hem.

Tyskland nästa!

I veckan styr jag kosan söderut, till norra Tyskland, där jag skall gå en management-kurs i dryga tre veckor. Jag kommer att köra bilen ner, för att kunna ha viss flexibilitet både vad gäller packning och lokal rörlighet. Tyvärr är jag en bit från de intressanta vinregionerna, men någon helgutflykt kan det ändå alltid bli. Dessutom får man ju tillgång till de tyska vinbutikerna, i kombination med en stor bagagelucka. Det finns nog goda chanser till trevliga vinupplevelser, och en och annan drickbar souvenir med hem. Fortsättning följer.....

En helkväll på Grappe

I veckan lyckades jag kombinera lite arbetsrelaterad nytta med nöje. Försäljningen har gått bra hela året, och vi ville uppmärksamma alla duktiga försäljningschefer i organisationen. Det blev en trevlig helkväll på vinklubben Grappe. Efter den obligatoriska men svala rundturen bland vinskåpen i de gamla kolkällarna, så slank vi in i det lite varmare klubbrummet. Vi var åtta kring bordet, och jag hade plockat fram några trevliga flaskor från gömmorna. Grappe är ingen restaurang, men man kan förbeställa mat, och servicen är alltid utmärkt. Vi inledde med en fantastisk krämig rotsellerisoppa med krispiga krutonger. Till detta hade jag valt 2007 Georg Breuer Terra Montosa. Det är en tysk riesling gjord på druvor från Breuers bästa vingårdar i Rheingau. Det blev en bra inledning på kvällen, med frisk citrus, men även en del tropisk frukt, i ett mycket välbalanserat vin.

Måltiden fortsatte med en klassisk Boeuf Bourguignon med potatispuré, återigen synnerligen vällagad. Till detta drack vi en gammal favorit, nämligen 2007 Cuvée du Vatican Côtes du Rhône Villages. Härlig röd frukt, och tydliga mineraler som ger lite salmiakbett i avslutningen. Mums!

Vi avslutar kvällen med Grappes generösa ostbuffé. Till denna hade jag korkat upp två olika Amarone-viner. Vi börjar med 2006 Domini Veneti Amarone, som omedelbart följs av 2003 Tommasi Amarone. Det första vinet är lite syrligare, med klar körsbärskaraktär, och ganska sträva tanniner. Tommasi är betydligt rundare i stilen, med plommonfrukt och mjuka tanniner. Bägge två är bra, men det lite mognare Tommasi-vinet avgår klart med segern i Amarone-duellen.

Det blev en trevlig helkväll med både god mat och trevliga viner. Det verkade som alla gäster uppskattade tillställningen. Tack till Grappe för en inspirerande miljö, och alltid lika bra service.

Ny favorit till räkorna

I helgen är jag gräsänkling, med lillgrabben som enda sällskap. Resten av familjen har dragit till Göteborg på höstlov. Då vi bägge två älskar räkor passar vi på att fixa en riktig räkfrossa. Han dricker favoriten julmust, men jag har andra preferenser till skaldjur.

Jag korkar istället upp ytterligare en flaska från sommarens Frankrike-resa. Nu är det 2008 Ormarine Picpoul de Pinet. Druvorna till detta vin odlas alldeles intill Bassin de Thau, vid Medelhavet. Detta är också ett centrum för ostronodling, och picpoul är ofta det lokala ostronvinet. Nu tycker jag dock att det passar minst lika bra till färska västkusträkor. Man får en fräsch krispig citruston, med en gnutta ananas, och sedan lite grapefrukt-bett i avslutningen. Riktigt bra räk-vin helt enkelt!

Porsche-champagne

Kooperativet Mailly är en av mina favoritproducenter i Champagne. Därför blev jag extra glad då jag fick den här fina Porsche-flaskan i gåva. För att tala i marknadsföringstermer: Mailly Grand Cru champagne & Porsche är verkligen ett värdigt varumärkespar. Den får sparas till ett högtidligt tillfälle.

Vintips: Campredon

Nu när höstmörkret smyger sig på oss så blir man sugen på att prova några av sommarens soliga inköp från Languedoc. I helgen var det Alain Chabanons 2008 Campredon som korkades upp. Den består av druvblandningen 48% Syrah, 22% Mourvedre, 16% Grenache och 14% Carignan, allt biologiskt odlat utanför den lilla byn Lagamas. Noteringarna från sommarens besök hittar ni här.

När man sticker näsan i glaset får man lite sydfranska örter och härlig mörk frukt. När sedan vinet kommer i munnen så blir man fullkomligt nerbrottad. Här finns frisk körsbärsfrukt, peppar, örter, stadiga tanniner och en smaskig lakritsavslutning. Det är bara att konstatera att detta är ett fantastiskt bra vin. Varför köpte jag inte flera lådor??? Jag måste ner till Languedoc för ett återbesök snarast.

Syrah Le Pousseur

Med 2006 Syrah Le Pousseur försöker kaliforniska Bonny Doon efterlikna norra Rhônedalens stora Syrah-viner. Detta vin fanns för ett tag sedan i ett av Systembolagets tillfälliga släpp, för 179 kr. Jag hade ganska höga förväntningar, då jag gillat många av Randall Grahms viner tidigare, inte minst Le Cigar Volant. Idag blir jag dock en aning besviken. Man får mörk, men lite tunn frukt, vitpeppar och en aning lakritston i slutet, men jag hittar också en ganska rejäl beska som jag hellre finner i en kall pilsner än i rödvin.

Schuhbecks Wein

Alfons Schuhbeck är en av Tysklands mer kända TV-kockar. När han inte uppträder i TV-rutan så huserar han i centrala München. På och omkring Münchner Platzl finns hans imperium, som hittills består av restaurang, bar, cateringfirma, kryddbutik, chokladbutik, glasscafé, kockskola, och sedan i februari också en vinbutik.

Det är en ganska liten lokal, men med ett intressant och varierat sortiment. Förutom de obligatoriska tyska viner så fanns det bland annat en hel del intressanta amerikanska produkter på hyllorna. Föreståndaren var mycket kunnig, och det gick dessutom utmärkt att provsmaka många av vinerna. En butik som liknar den här skulle jag gärna vilja öppna i Sverige när ett visst monopol upphör. Kommer ni och handlar då?

Jag bad om en rekommendation på en krispig torr Rheingau, och svaret blev en krispig torr Mosel. Efter provsmakning förstod jag varför. 2009 Weingut Heribert Kerpen Wehlener Sonnenuhr Riesling Kabinett Trocken smakade precis så som en god tysk riesling skall smaka, och dessutom för ynka 9 €. Herr Schuhbeck väljer även ut en del vinproducenter som sedan får förmånen att marknadsföras under den berömde kockens namn. Schuhbecks Riesling Classic kommer från Martin Kerpen i Mosel, medan Schuhbecks Spätburgunder tillverkas av Weingut Neuberger i Franken. Bägge levererar god kvalitet till en högst rimlig peng. Det är bara synd att resväskan fylls så fort när man är ute och flyger.

Om er tyska är bättre än min så kan ni läsa mera om Herr Schuhbeck här: www.schuhbeck.de

Rött & sött

Härom veckan var jag på konferens på en av Stockholmsregionens otaliga kursgårdar, med fint läge vid vattnet. Maten var också bra, och vi fick pålitliga, men ganska alldagliga Systembolagsviner att dricka, nämligen det vita Couvent des Jacobins samt Saint Clair Pinot Noir. Därför blev jag glatt överraskad när det till efterrätten dök upp en helt ny röd och söt bekantskap. Vinet hette 2006 Josefina Pinol, från Celler Pinol och distriktet Terra Alta i södra Katalonien. Det är gjort på 90% Garnacha och 10% Syrah-druvor, från gamla vinstockar som skördas sent. Vinet får sedan 6 månaders ekfatslagring. Den mellansöta smaken är mycket inbjudande, med riklig mörk frukt, en gnutta choklad, och en härligt lång eftersmak. Dessutom är flaskan synnerligen vacker, och påminner mest om något som borde innehålla svindyr olivolja. Detta vin vill jag få tag på igen, men jag har inte lyckats lista ut om det finns en svensk importör. Någon som vet?

Vintips: Terre de Bussière

Vinimportören Bristly brukar skicka ut intressanta nyhetsbrev, och härom veckan kom en epistel med tipset att köpa vinet Terre de Bussière, från det i Sydfrankrike utmärkta året 2007. Producent av detta vin är Domaine de la Janasse, som annars är mer kända för sina Chateauneuf-du-Pape. Terre de Bussière är dock ett Vin de Pays de la Principauté d'Orange, med en druvblandning som domineras av Merlot, och kompletteras av Grenache, Syrah och Cabernet Sauvignon.

Det bloggades ganska flitigt om detta vin under sommaren, och lovorden har redan varit rikliga. Jag kan egentligen bara instämma. Man får en härlig mörk frukt, främst plommon, med viss örtighet och mineraler. Tanninerna har bra bett, och eftersmaken är härligt lång. Det är helt enkelt svårslagen kvalitet till det facila priset 109 kr.

Systembolaget e-beställning för beställningssortimentet är ju i detta sammanhang en välsignelse. Några knapptryckningar på datorn, så kommer vinet ett par dagar senare till närmaste bolag. Förhoppningsvis gör detta också livet lättare, och omsättningen högre, för alla ambitiösa vinimportörer som vill erbjuda ett sortiment utöver vad som får plats på systembolagshyllorna.

René Muré Signature Gentil

I Räknetrissens pålitliga sammanställningar av Systembolagets nyhetsflöde, hos bloggkollegan Billigt Vin, dök ett Alsace-vin upp överst på september-listan. När det dessutom kostade under hundralappen så var det inte mycket att tveka om. Detta måste provas!

2009 René Muré Signature Gentil är ett blandvin. Jag har nu fått lära mig att beteckningen Gentil eller Gentile i Alsace helt enkelt betyder att vinet är gjort på två eller flera druvsorter, och här har vi en riktig cocktail. Blandningen består av 25% Sylvaner, 25% Gewürztraminer, 24% Pinot Blanc, 16% Riesling och 10% Pinot Gris.

Doften är lovande, med lite päron och grapefrukt. Jag blir dock besviken efter första klunken. Fruktkaraktären är lite dämpad, och det är nästan som om alla de olika druvorna har neutraliserat varandra. Inget sticker ut, utan detta blir ganska slätstruket, om än fullt drickbart. Kul att ha provat, men vill jag dricka Alsace-vin så kommer jag nog att fortsätta att hålla mig till en druva i taget.

Joseph Drouhin Bonnes Mares Grand Cru

Det är bra att ha vänner med dammiga buteljer! C, som jag delar hyllorna på Grappe med, har en fin samling, men många av flaskorna är nu mycket drickfärdiga, så han behöver lite assistans. Jag ställer villigt upp, och inställer mig i klubbrummet på Grappe en tisdagkväll. Bordet är redan dukat med glas och en uppkorkad 1991 Joseph Drouhin Bonnes Mares Grand Cru. Här väntar en högtidsstund!

Bonnes Mares är en av två Grand Cru-lägen i Bourgogne-kommunen Chambolle-Musigny. Joseph Drouhin är en av de mindre producenterna här, och äger bara 0,23 hektar. Annars är det ju en stor och välkänd producent med 73 hektar vinegendomar över hela Bourgogne, inte minst i Chablis. Man har odlat biodynamiskt och helt organiskt sedan 1990.

Vinet är fortfarande lite kylslaget, så vi slår upp i glasen och låter det värma upp sig, medan vi gör en första attack mot ostbuffén. Sedan är det dags att börja sniffa. Vi får en ganska försynt doft av mogna hallon och körsbär, uppbackat av lite piptobak och läder i bakgrunden. I munnen är smaken mycket frisk med härligt fräsch syra, mjuka tanniner och bra röd frukt. Hela paketet är väl balanserat, i en ganska lätt stil. Det är helt omöjligt att ens ana att detta vin har 19 år på nacken. Tack C, för en synnerligen trevlig tisdagkväll. Vi måste unna oss flera sådana!

Mas de Daumas Gassac igen

Efter inköpen i somras på egendomen i Languedoc, så var det i veckan dags att korka upp en flaska 2007 Mas de Daumas Gassac Rouge på hemmaplan. Det skedde på Grappe, där hustrun och jag avnjöt den goda ostbuffén innan det var dags att se Moliéres Den Girige på närbelägna Dramaten. En helt perfekt uppvärmning inför teatern helt enkelt.

Daumas Gassac innehåller ca. 80% Cabernet Sauvignon-druvor, och svartvinbärsdoften är ganska framträdande. I munnen, frisk mörk frukt, medelfyllighet, med bra balans mellan syra och tanniner. Detta är mycket njutbart att dricka redan nu, men det lär även gå utmärkt att lagra i 10-15 år till.

Härom dagen fick jag en ordersedel från vingården för att beställa årgång 2009, och jag kommer definitivt att slå till. 114€ för 6 flaskor känns ganska överkomligt. Dessutom ger det ju mig en mycket god anledning att besöka Languedoc igen, för att plocka hem flaskorna.

PS. Den Girige var mycket sevärd, med en magnifik Johan Rabeus i huvudrollen.

September-nyheter

Eftersom källarskrubben fortfarande är ganska välfylld efter sommarens inköpsresa så hade jag tänkt att helt avstå från septembernyheterna. Men under veckan hade jag ett möte i centrala Stockholm, och befann mig då bara något kvarter från vinkällarbutiken på Regeringsgatan, och frestelsen blev för stor. Jag var tvungen att slinka förbi och se om det fanns några spännande flaskor kvar. Jag kom ut med följande tre flaskor, alla spännande Pinot Noir från "Nya Världen":

2008 Craggy Range Zebra Vineyard Pinot Noir, 279 kr, från Central Otago på Nya Zeeland

2008 Cloudy Bay Pinot Noir, 239 kr, från Marlborough på Nya Zeeland

2008 Ojai Santa Barbara County Pinot Noir, 289 kr, från Kalifornien

På det lokala systembolaget lockades jag också av följande flaskor i det ordinarie höst-släppet:

2009 Réné Muré Signature Gentile, 92 kr, vitt vin på blandade druvsorter från Alsace

2005 Feudi di San Gregorio Taurasi, 160 kr, maffigt rött vin från trakterna öster om Neapel

2007 Lucas & Lewellen Petite Sirah, 119 kr, amerikansk fruktbomb från Santa Barbara

2007 Lucas & Lewellen Syrah, 99 kr, mera amerikanskt till vettigt pris

Provsmakningsnoteringar följer vad det lider.

Dagens vincitat

"En måltid utan vin är som en dag utan solsken."

Louis Vaudable

Vinprovning i Ö-vik

I vintras var jag på en liten Norrlandsturné, och besökte då en av våra duktiga återförsäljare. Vi kom att prata om vin, och mitt passionerade intresse avslöjades. Jag lovade då att återkomma och ordna en trevlig vinprovning för säljteamet om de uppnådde de ambitiösa mål som vi gemensamt hade satt upp. I veckan var det glädjande nog dags att infria löftet.

Det var första erfarenheten av vinprovning för några av deltagarna, så jag försökte hålla det så okomplicerat som möjligt. Eftersom källarskrubben hemma mest innehåller franska flaskor så fick temat bli "En vinresa genom Frankrike". Vi provade sex viner halvblint, men i par om två, för att göra det hela enkelt och tydligt. Resan började i norr, där två vita kombattanter ställdes mot varandra. 2008 Henny Reserve Gewurztraminer fick möta 2008 Brocard Beauroy Chablis Premier Cru. Det var många i sällskapet som föll för Alsace-vinets smakrikedom i jämförelsen med Chablis:ns krispiga mineralitet.

Sedan for vi hela vägen rakt söderut och hamnade då i Chateauneuf-du-Pape och respektive Languedoc. Nu var det givetvis rött i glasen, och 2004 Chateau Mont Redon ställdes mot 2007 Virgile Joly Saturne. Här avgick den mer mogna Chateauneuf-du-Pape med en klar seger. Mont Redon ansågs faktiskt av många som det absolut godaste vinet under kvällen med en härlig mörk frukt uppbackad av lite avslipade tanniner. Saturne var också gott, men lite vassare i kanterna med en kraftig, nästan metallisk mineralitet. Det får blir några år till i källaren för de flaskor som jag har kvar.

Provningen skulle avslutas med en klassisk drabbning mellan Bordeaux och Bourgogne, där 2007 Chateau Chasse Spleen ställdes mot 2000 Domaine Delagrange Volnay Clos de Village. Tyvärr var flaskan från Volnay korkskadad och knappt drickbar. Jag valde att ändå hälla upp, om inte annat för att illustrera hur en korkskadat vin kan smaka. Som tur var så levererade Chasse Spleen desto bättre. Jag var orolig att 2007:an skulle upplevas som för ung, men vi fick ett härligt kraftpaket av svartvinbärsfrukt, cigarrlåda och bra tanniner. Detta kommer givetvis att vinna på lagring, men det var klart njutbart redan nu.

I all sin enkelhet så var det en väldigt rolig provning at planera och leda, och gensvaret var också enormt, med massor av engagerade och nyfikna frågor. Det gav verkligen mersmak. Det kanske är fler återförsäljare som nappar på denna innovativa typ av säljincitament?

Saltoluokta fjällstation

Efter sex nätter i tält, och tuff vandring genom Sarek, om än i mestadels solsken, så är Saltoluokta fjällstation ett paradis att komma till. Vi kastar oss in i servicehuset med tillgång till dusch, och sedan ett långt bastubad, med Norrlands kanske bästa utsikt över sjön Langas. På kvällen blir det ett tre-rätters skrovmål i fjällstationens matsal, där köket har ett välförtjänt gott renommé. Vinlistan är också ganska duglig, och även om fjällbäckarnas vatten är mycket gott, så känns det som det är dags för ett glas rödvin eller två nu.

Varmrätten för kvällen är helstekt reninnanlår med viltsky, råstekt potatis och örtsmör. Köttet är gudomligt mört, perfekt stekt och fullkomligt smälter i munnen. Till detta fastnar jag för 2004 Château La Nerthe från Châteauneuf-du-Pape. Det är ju en egendom med ett gott rykte, men jag har aldrig druckit något av deras viner tidigare. När jag sticker näsan i glaset kommer härligt mörka frukter emot mig, främst söta björnbär. Det finns också lite rå köttsaft i bakgrunden. I munnen är frukten fortsatt mycket generös, och uppbackad av perfekt avvägda tanniner, med en lite pepprig avslutning. Det är tveklöst ett av de bästa chateauneuf-du-pape-vinerna som jag smakat. Den möra renen kunde inte ha fått en bättre följeslagare på bordet. Alla fjällvandringar borde avslutas i Saltoluoktas matsal.

PS. 2007 Chateau La Nerthe fanns med i augusti-släppet för 319 kr.

Kort paus

Efter den underbara vinsemestern i Frankrike, så har jag beslutat att ta det lite lugnt med vindrickandet i några veckor. Man vill ju inte utveckla allt för franska vanor när man nu är tillbaka i den svenska vardagen. Därför kanske det blir lite färre vin-inlägg än vanligt här på ett tag. Dessutom är jag nu på väg till Sarek i en vecka, för underbar fjällvandring, och vi tar inte med något vin den här gången, främst av viktskäl. Fjällvattnet från bäckarna är inte så dumt det heller. Vi hörs snart!

Leon Barral och kantarellpremiär

Vi tillbringar de sista semesterdagarna i mörkaste Småland, och idag skördades skogsbacken bakom stugan på gula kantareller. Det är bara att fräsa upp svamparna i smör, salt och en liten gnutta vitlök så har man genast en av årets kulinariska höjdpunkter på tallriken.

Till detta korkar vi upp en av de verkliga dyrgriparna från Languedoc-resan, nämligen 2007 Domaine Leon Barral Faugères. Vi lyckades aldrig besöka Didier Barral själv, och hans flaskor är svåra att få tag på även i närområdet. Endast en vinbutik i Montpellier med omnejd har dem på hyllorna, nämligen V, på 55 Avenue Marie de Montpellier. Där införskaffades denna flaska för 11,50 €, och det var tyvärr den sista i lagret, annars hade jag handlat många flera.

Vinet får cirka en timme i karaff innan det är dags att smaka. Doften är mycket inbjudande, med mängder av söta körsbär och björnbär. Smaken infriar också vad näsan fångat upp, med massor av härlig mörk frukt. Tanninerna känns till en början lite skarpa, och jag får intrycket att mer tid i källaren egentligen krävs, men när vinet sedan dricks till svamparna, så är det full harmoni igen. Avslutningen har en härlig mineralitet med salta lakritstoner. Det var länge sedan jag bara satt och sniffade på ett vin på detta sätt, för att få njutningen att vara längre. Didier Barral är värd alla tidigare lovord hos vinbloggarkollegor, och nästa gång i Languedoc vill jag definitivt göra ett vingårdsbesök, och få med några fler flaskor hem. Finare Vinare har redan varit där. Läs och njut.

Moulin de Gassac Guilhem

Igår firade vi min käre pappas 70-årsdag med buller och bång. Vi slog upp ett stort partytält på gräsmattan, och sedan bjöds det på en ljuvlig sommarbuffé för ett 60-tal gäster. Huvudnumret var ett lätt rökt vildsvin som sedan grillades helt över en rejäl glödbädd.

Jag blev dryckesansvarig, och direktimporten från Languedoc kom genast väl till pass. Vi bjöd på ett vin inhandlat hos Mas de Daumas Gassac för ett par veckor sedan, nämligen deras 2009 Moulin de Gassac Guilhem. Detta röda vin är gjort på de traditionella druvorna Grenache, Carignan, Syrah och Cinsault. Det är härligt fruktigt, utan minsta tillstymmelse till ekfatslagring, men gjort för att drickas ungt. Min språkbegåvade och bereste onkel Peder kategoriserade det genast som "very approachable", och det hade han sannerligen rätt i. Ett okomplicerat, lättdrucket vin som vinner på att serveras lite källarsvalt, och fungerade utmärkt till buffé-maten. Jubilaren själv verkade också mycket nöjd. Grattis pappa!

Vintips: Domaine Alexandrin

Vinerna från semester-resan har knappt kommit ur bagageluckan, förrän det är dags för ett smakprov. Den första Languedoc-korken på svensk mark dras ur 2007 Cuvée Alex, från Domaine Alexandrin. Detta vin inhandlades på vinmässan i Aniane, från vinmakaren själv, den charmigt vältalige Jerome Hermet. Vi har sedan dess även kört förbi deras caveau, mitt bland krukmakarateljéerna i byn St Jean de Fos. Det gör att vi lätt hittar tillbaka under nästa resa, för detta vin är väl värt att köpa mera av.

Man får generös varm frukt från de traditionella Languedoc-druvorna, med en lite besk, mineralhaltig jordighet i avslutningen. Syror och tanniner är behagligt balanserade, så vinet är mycket njutbart redan nu, och det är verkligen mycket vinupplevelse för 10 €. Vi njuter det till en grillad hjortfilé med färskpotatis, och det fungerar perfekt. Hustrun summerar vinet allra bäst: "Det här var smaskigt! Hur många flaskor har vi kvar?"

Hemma med vinfynden

Så var vi då åter i fosterlandet, efter två dagars jobbig bilkörning genom Europa. Trafiken var stundtals kaotisk, främst i Rhônedalen och även norra Tyskland. Bilen var också ganska tungt lastad. Jag summerade just vininköpen, och vi fick faktiskt med oss 160 flaskor vin hem till Sverige. Det är definitivt ett nytt rekord. Senast vi var i Frankrike med bil så blev det bara 70 flaskor. Spännvidden på fynden var också stor. Det blev 20 flaskor Bourgogne, men resten kom från Languedoc. Billigaste flaskan kostade 4 €, och den dyraste var uppe i 35 €. Det går dock fortfarande utmärkt att att få tag på högklassiga Languedoc-viner från välrenommérade producenter för under 10 €. Nu är dock årets vinbudget både spenderad och överskriden, så jag behöver inte hänga på låset på Systembolaget i första taget. Nu ser jag istället fram emot att få sortera in flaskorna i källarskrubbens hyllor, och sedan börja njuta av inköpen. Många av Languedoc-vinerna är ju faktiskt gjorda för att kunna drickas unga, så man behöver inte ha någon större korkskruvsångest.

Den här resan gav verkligen mersmak. Vinerna, naturen, baden, solen, människorna, byarna, maten, alla historiska lämningar, ja kort sagt det mesta i Languedoc var fantastiskt. Man behöver heller inte vara vin-nörd för att njuta, utan hela familjen trivdes med vistelsen. Hit kommer vi definitivt tillbaka. Snart!

Domaine Alain Chabanon

Idag klämde vi nog in den här resans sista vingårdsbesök, men vi hade sparat något av det bästa till sist. Vi körde upp till den lilla byn Lagamas, alldeles söder om Montpeyroux, där Alain Chabanon håller till. De tar bara emot besök på onsdag respektive lördag förmiddag, men det var ingen rusning direkt, och vi hade hela provningsrummet för oss själva. Vi fick tyvärr inte träffa Alain själv, men en ung och mycket entusiastisk medarbetare tog emot oss. Det gällde bara att vänja sig vid hans kraftiga sydfranska accent.

Vi började provsmakningen med 2008 Le Petit Merle Aux Alouettes. Sedan fortsatte vi i rask takt med 2008 Campredon, 2005 Les Boissières, 2006 Le Merle Aux Alouettes och 2005 L'Esprit de Font Caude. Chabanons traditionella Coteaux du Languedoc-viner, Campredon och L'Esprit har jag ju läst mycket gott om, och de motsvarade mycket väl förväntningarna. Campredon går utmärkt att dricka nu, medan jag gärna sparar L'Esprit ytterligare några år i källaren. Les Boissières består av 90% Grenache, och den var faktiskt inte riktigt i min smak. Den kändes helt enkelt tunn i jämförelse med de andra vinerna. De två Merle-vinerna, gjorda på 100% Merlot var dock en mycket trevlig överraskning, som jag gillade minst lika mycket som de mer traditionella Languedoc-blandningarna.

Normalt brukar jag koncentrera mig på de röda vinerna, men vi blev övertalade att även prova det torra vita 2005 Trélans, gjord på en blandning av 55% Vermentino och 45% Chenin Blanc, samt dessertvinet Le Villard, gjord på 100% sent skördade Chenin Blanc-druvor. Trélans var ett mäktigt och mycket speciellt vitt vin, med stor komplexitet, både i doft och smak. Trevligt att få prova, men jag lägger nog hellre pengarna på några fler flaskor Campredon. Le Villard kunde jag däremot inte motstå. Ett fylligt, lagom sött dessertvin, med en tydlig oxiderad ton. Den uppstår under ekfatslagringen, då faten inte fylls helt, utan lite luft lämnas kvar för att få denna effekt. Gott var det hur som helst.

När det var dags att betala för inköpen visade det sig att kreditkortsläsaren fanns i andra byggnaden, "le cave", så då fick jag också en lite snabb guidning där. Skinande ren och modern utrustning överallt. Här lämnas inget åt slumpen. Alain Chabanon är ju också en mycket hängiven miljövän, och har odlat helt biologiskt i alla år. Det var verkligen trevligt att få besöka anläggningen, med ett mycket hjärtligt och personligt mottagande. De inköpta vinerna blir också en av denna semesters bästa souvenirer.

Domaine du Mas Rouge

Jag har nu investerat i den franska vinbibeln, Le Guide Hachette Des Vins 2010. När jag slår upp rekommendationerna för Muscat de Mireval upptäcker jag att Domaine du Mas Rouge har fått maximala tre stjärnor och många lovord. Denna egendom ligger på behagligt cykelavstånd från vår by, på vägen ner mot stranden. När vi framåt eftermiddagen börjar trötta på medelhavsbad så får det alltså bli ett närbeläget vingårdsbesök istället.

Mas Rouge ligger inbäddat i naturreservatet Bois de Aresquiers, en strandnära skog mindre än en kilometer från havet. Det är en nyrenoverad byggnad med en rejäl caveau för att ta emot kunder och erbjuda provsmakning. Vi välkomnas av en ung kvinna som kunnigt guidar oss genom egendomens produktsortiment. Vi börjar med en rosé, gjord på Syrah och Grenache. Den var helt OK, men inget som behöver släpas med till Sverige. Istället koncentrerar vi oss på det området är känt för, dvs muscat-vinerna. Vi inleder med en Muscat Sec, dvs ett helt torrt vitt vin. Det var fräscht med bra citrus-bett, och passar säkert utmärkt till skaldjur. Nästa vin blir en "vendange tardive" dvs ett sött vin gjort på sent skördade druvor. Det heter Quintesence du Petit Grain, och är inte fullt lika sött som VDN-vinerna, men smakar riktigt gott, med vaniljtoner från ekfatslagring, härliga tropiska frukter och lite citrus. Det lär vara perfekt till foie gras.

Vi avslutar med att prova AOC-vinerna Muscat de Frontignan och Muscat de Mireval. Dessa två områden ligger ju intill varandra, och Mas Rouge har vinodlingar på bägge sidor om gränsen. Muscat de Mireval upplever jag som det lite fylligare och kraftigare vinet med betoning på exotiska frukter, medan Frontignan görs i en lite lättare stil med mera citrustoner. Vår värdinna förklarar att det är minimal skillnad på druvmaterial och terroir eftersom vingårdarna bara skiljs av en gärdsgård, men smakskillnad uppstår i vinmakandet efter skörden, där druvorna hanteras på lite olika sätt.

Detta var ett mycket trevligt besök med god guidning, så det var ju verkligen tur att vi inte missade denna godbit alldeles runt hörnet. Nog blev det några ytterligare flaskor till Sverige-packningen också.

Muscat de Mireval

Den lilla by där vi nu bor, Vic-la-Gardiole, är omgärdad av inte mindre än två AOC för VDN-viner, gjorda på Muscat-druvan, Muscat de Mireval och Muscat de Frontignan. VDN står för Vin Doux Naturel, dvs viner där jäsningen har avbrutits i förtid genom att tillsätta en liten dos vinsprit. Det ger viner med restsötma och en alkoholhalt på mellan 15-18%.

Hela byn omgärdas av muscat-odlingar, och en av de lokala producenterna heter Mas Renée. De har sedan tre år tillbaka gått över till helt biologisk odling. De har även en liten vinbutik på byns huvudgata, där man förutom deras egna viner kan köpa bulkvin för 1,40 € per liter (egen dunk medtages), samt en del andra lokala viner på flaska.

Mas Renée Muscat de Mireval har en behaglig doft av mogna gråpäron och lite aprikos. Sötman är väl balanserad av en ganska hög syra, så det blir aldrig jolmigt. Detta är faktiskt ett mycket användbart vin som vi både avnjutit iskallt som aperitif, och som dessertvin till fruktbaserade efterrätter. Ytterligare en lokal specialitet som kommer att hemföras som mycket drickbar souvenir från vår fantastiska lilla by.

Salon des Vins d'Aniane

I eftermiddags åkte vi på en mycket trevlig vinmässa, i den lilla byn Aniane, några mil nordväst om Montpellier. Det fanns 30 lokala vinmakare på plats, mitt i byn i en gammal f.d. klosterbyggnad. Efter att ha betalat 3 € i entré fick man ett vinglas i handen, och sedan var det bara att provsmaka sig fram mellan borden. Jag skall inte trötta er med långa listor på smaknoteringar, utan bara konstatera att dessa fyra producenter fastnade vi för:

Mas Cal Demoura - bra kvalitet från byn Jonquières. L'Infidèle är en klassisk röd Coteaux du Languedoc som vi gillade och köpte. Les Combariolles är lite kraftigare (och dyrare) och skall definitivt sparas i källaren några år.

Domaine Virgile Joly - från Saint Saturnin de Lucien. En småskalig odlare som kör helt biologiskt och manuellt. Han är även omskriven i en trevlig reseskildring från Languedoc som helt enkelt heter Virgile's Vineyard, skriven av engelsmannen Patrick Moon. Vi gillade 2007 Saturne Rouge, en helt oekad Coteaux du Languedoc gjord på Grenache, Syrah, Carignan & Cinsault.

Domaine D'Archimbaud ligger också i Saint Saturnin de Lucien. Här fastnade vi för ett vin som heter L'Enfant Terrible, och är gjort nästan uteslutande på Mourvèdre-druvan.

Domaine Alexandrin - från krukmakarbyn Saint Jean de Fos, som också är grannby till mer kända Montpeyroux. Ett ungt par, Jérôme och Alexandra Hermet, driver vingården. Jérômes entusiasm smittade av sig när han pratade för varan, så vi köpte Cuvée Alex från både 2007 & 2008, en röd Terrasses du Larzac, som för 10€ flaskan verkligen gav mycket valuta för pengarna.

Efter vinmässan körde vi norrut utefter Herault-floden, till den gamla byn, St Guilhem le Desert. Där beundrade vi klostret som grundades redan år 804, och strosade sedan genom de smala gränderna, innan vi avnjöt en god fransk trerättersmeny, med utsikt över flodravinen och de omkringliggande Larzac-bergen. Languedoc är helt fantastiskt!

Picpoul de Pinet

Igår åt vi en god smörstekt fiskfilé med libanesisk tabouleh. Det innebar också ett ypperligt tillfälle att provsmaka det lokala vita vinet, Picpoul de Pinet. Picpoul är namnet på druvan, som odlas kustnära utefter Etang de Thau, mellan Sète och Cap d'Agde. Det smakade utmärkt till fisken, men det har också alla kvaliteter som krävs för ett ypperligt skaldjursvin. Man får både fräsch krispig citrus och en hel del mineralkaraktär. Det lär också gå bra att lagra, och får då med tiden lite fetare struktur med honungstoner. För 5 € är det inte mycket att tveka om. Några flaskor Picpoul de Pinet måste få följa med hem. Detta vill jag testa till färska Smögenräkor.

Mas Olivier och lammkotletter

Under tiden här vid Medelhavet i 35-gradig hetta, så har det mest blivit vatten och några lätta roséviner till måltidsdryck. Men idag fixade jag till några goda lammkotletter på grillen. Först hade de fått bada ordentligt i en marinad med olivolja, örter och rikligt med vitlök. Det blev riktigt gott, men denna kost kräver annat än rosé.

Jag plockade fram en nyinköpt flaska från distriktet Faugères, 2007 Mas Olivier. Detta är inget märkvärdigt vin. Man får det för ca. 7 € i snabbköpet, men ack så gott ändå. Varm sötmogen mörk frukt, men bra syra och mjuka tanniner som håller allt i balans, och sedan det lilla lakrits-salta i avslutningen. Mums! Nu har vi snart varit en vecka i Languedoc, och jag blir mer och mer förtjust för varje dag som går.

Mas de Daumas Gassac

Sista stoppet för dagen, efter picknick och ett riktigt avsvalkande dopp i Herault-flodens strömmande vatten, skedde på Mas de Daumas Gassac. Denna egendom, skapade av Aimé Guibert de la Vaissière på 70-talet, är utan tvivel en av de mest välkända i Languedoc. Här har man lånat mycket idéer och kunskap från Bordeaux, inklusive rådgivning av självaste Emile Peynaud. Dessutom baserar man sitt prestige-vin på 80% Cabernet Sauvignon, och det är inte ett vanligt val av druva i de här trakterna.

Anläggningen är modern, med generösa utrymmen för att ta emot kunder. Här är det betydligt mer kommersiellt än på andra ställen i Languedoc, och det känns nästan som om man förflyttats till Napa Valley. Det innebär dock att vi får en mycket professionell guidning och provsmakning. Även denna gång fokuserar vi på de röda vinerna. Daumas Gassac har en "andra-etikett" som heter Moulin de Gassac, och här provar vi i tur och ordning Guilhem, Elise, Sol de Landoc, Le Mazet du Levant och Albaran. Samtliga goda och välgjorda Languedoc-viner, men med viss oortodox inblandning av Bordeaux-druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot. Vi fastnade främst för Guilhem som ett trevligt vardagsvin i lite lättare stil, och det något kraftigare Albaran för höstens grytor. Sedan var det dags att prova att prova det vin som gjort egendomen så välkänd, nämligen 2008 Mas de Daumas Gassac Rouge. Man möts av en mycket imponerande bouquet, och Bordeaux-karaktären är ganska tydlig. Det finns gott om mörk frukt, främst svarta vinbär, men jag tycker att lite söta björnbär kikar fram också. Sedan finns lite lädertoner i bakgrunden. I munnen får man rejäla tanniner, som i och för sig redan balanseras av den fina frukten. Det här är dock ett vin jag skulle spara på hyllan ganska länge. Den 2001:a som jag fick i gåva kan bli mycket spännande att dricka snart.

Provningen avslutas med 2009 Mas de Daumas Gassac Blanc, som var en mycket trevlig upplevelse, bland de bästa vita jag druckit. Massor av härlig exotisk frukt, balanserad av fina syror. Jag ville genast hälla upp ett rejält glas och bara njuta, istället för de ynka dropparna i provningsglaset.

Vi lämnade Mas de Daumas Gassac med ganska många flaskor i bagaget, och ett motsvarande stort hål i vinbudgeten. Både det röda och vita prestigevinet går på 30 €, vilket är mycket pengar för vin i de här trakterna. Vi kände dock att kvaliteten levde upp till priset, och främst det vita var en fantastiskt trevlig överraskning.

Mas des Chimères

En av fördelarna med att vinturista i Languedoc är att det finns många andra attraktioner också för övriga familjemedlemmar. För att hålla tre ungar lugna mellan vingårdsbesöken i drygt 30 graders värme, så är frekventa badstopp en bra idé. Idag lyckades vi riktigt bra med två vingårdsbesök och två bra badplatser.

Mas des Chimères är en liten egendom på bara 12 hektar, som ligger i den lilla, men oerhört charmiga byn Octon i ena kanten av Lac de Salagou. Hit körde vi på slingriga småvägar i förmiddags. Vinförsäljning och provsmakning äger rum alldeles vid det lilla torget, mitt i byn. Här finns en liten grottliknande källare som man kryper in i för att få ta del av godsakerna. Vi koncentrerade oss på de röda vinerna, och provade oss där igenom hela sortimentet:

2009 Oeillade är 100% Cinsault från de röda jordarna kring Lac de Salagou. Den är riktigt mjuk och lättdrucken redan. Ett bra sommarvin som skall drickas ungt.

2008 Cuvée Marie & Joseph är 100% Carignan, också från Coteaux de Lac de Salagou. Detta är ett lite kraftigare vin, som nog kommer att mjukna lite med några år i flaskan.

2007 Coteaux du Langedoc består huvudsakligen av Syrah och Grenache, med mindre mängder Mourvèdre och Carignan. Detta skall vara ett klart lagringsbart vin, så vi gömmer nog de flaskorna några år.

2007 Terrasses du Larzac är egendomens dyraste vin, och då pratar vi 13 €. Detta vin blev nyligen rankat nummer 13 i La Revue du Vin de France genomgång av de bästa röda vinerna från Languedoc. Att den kom klar etta i klassen pris kontra kvalitet är ganska självklart. Druvblandningen är 20% vardera av Syrah, Grenache, Carignan, Mourvèdre och Cinsault. Vid provningen kändes det ganska slutet och ungt, men jag ser fram emot utvecklingen.

Det sista vinet vi provade var 2007 L'Hérétique (vilket betyder hädare). Namnet kommer av att man här använt Bordeaux-druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot. Detta är också ett vin som bör sparas i några år, men redan nu uppvisar det lovande mörk frukt.

Mas des Chimères är en riktig familjeangelägenhet, som har hört till familjen Dardé i flera generationer. Nu är Guilhem Dardé ägare, eller vinbonde som han själv kallar sig. All odling sker helt biologiskt, utan kemiska tillsatser. De har en trevlig hemsida som ni hittar här. Det var också mycket trevligt att besöka dem på plats, och vi köpte med oss smakprover från hela det röda sortimentet, plus några flaskor rosé.

Efter detta besök bar det av raka vägen ner till Lac de Salagou för bad med barnen. Inte så dumt det heller....

Billigaste vinet någonsin!

Härom dagen var vi och provianterade på en jättelik Carrefour. De hade givetvis också en väl tilltagen vinavdelning som jag var tvungen att inspektera. Där upptäckte jag ett reavin för 1,62 euro, dvs 16 kr. Det var en rosé från Côtes de Provence, 2009 Château Garamache. Detta måste provas. Kan ett vin för 16 kr verkligen vara drickbart? Svaret är tveklöst ja! Det visar sig vara en helt OK rosé, som är riktigt läskande i Medelhavsvärmen. Den är ganska tunn, så inget man dricker till mat, men utmärkt som aperitif när man kommer hem från stranden. Sedan förstår jag inte hur man kan sälja en sådan produkt för 16 kr. Bara förpackning och distribution torde ju uppgå till minst den summan. Snacka om prisdumpning!

Välkomstlåda i Languedoc

Årets semester går ut på att byta bostad med en fransk familj. Vi kommer till dem i Languedoc, medan de lånar vårt hus på Värmdö. De flyger med Ryan Air till Skavsta, medan vi bilar ner genom halva Europa, allt för att få med så mycket vin som möjligt hem. När vi efter tre dagars körning kommer fram till vår destination, den lilla byn Vic-la-Gardiole, rakt söder om Montpellier, så finns den franska familjen Forestier fortfarande på plats. De tar emot oss med öppna armar, och visar runt, innan det blir dags för en riktig festmåltid. Vi får de största ostron jag någonsin sett, följt av moules setoises, en musselgryta enligt lokalt recept som smakar gudomligt. Till detta serverades en väl kyld rosé från Tavel givetvis.

Frederique Forestier har ju redan noterat mitt vinintresse under tidigare korrespondens, och det visar sig att han också är mycket vinintresserad. Som generös välkomstgåva har han plockat ihop sex favoritflaskor från Languedoc, för att demonstrera regionens mångfald och kvalitet. Det här är flaskorna som han hade valt ut:

2005 Domaine de Barroubio, Muscat de St-Jean de Minervois

2006 Chateau Cruzy, Saint Chinian

2007 Chateau Saint Alban, Costières de Nimes

2007 Le Loup du Pic, Pic Saint Loup

2007 Domaine Leon Barral, Faugères

2001 Mas de Daumas Gassac Rouge, Vin de pays de l'Herault

Den första flaskan är ett vitt "vin doux naturel", dvs ett sött dessertvin gjord på muscat-druvan. Övriga är röda kvalitetsviner från olika kommuner i Languedoc. Leon Barral är ju känd från de svenska vinbloggarna, men jag har aldrig druckit något från denna egendom, så det var en riktig bonus. Daumas Gassac är ju en av Languedocs mest välrenommerade producenter, så att få en redan vällagrad flaska därifrån kändes som en riktig ynnest. Vilket välkomnande! Om det fortsätter så här bra så är nog husbyte framtidens semestermelodi för oss. Hemma på Värmdö väntar bara en samling svenska snapsar på familjen Forestier, men det är ju den unika dryckeskultur som vi kan bjuda på.

Delagrange i Meursault

Med en halvtimme till övers körde vi från Auxey-Duresses till den lite större och mer välkända grannbyn Meursault, fem minuter bort. Jag hade egentligen siktet inställt på Chateau de Meursault där jag varit förut. De har mycket fina viner, men det är också dyrt och lite snobbigt. Helt enkelt ett ställe där man nästan behöver vifta med kreditkortet för att komma in.

Mitt i Meursault körde vi istället förbi en stor inbjudande gårdsplan som hör till Caves Delagrange. Det var bara att ta en snabb vänstersväng och parkera. Här möttes vi av Philippe Delagrange själv, som genast började korka upp flaskor för låta oss provsmaka. Vi fick en trevlig pratstund över några goda Volnay och Meursault-viner. Han berättade stolt att familjen hade varit vinodlare här sedan revolutionen, dvs 1789. Nu skötte han det mesta av ruljangsen, men fadern, Bernard, var också fortfarande aktiv i verksamheten.

Jag fastnade för två Volnay premier cru, 2000 Clos du Village och 2007 Taillepieds. Vi fick också med oss några flaskor vitt, nämligen 2008 Meursault. Det är inte särskilt svårt att slå ihjäl en halvtimme i de här trakterna. Till Caves Delagrange återvänder jag gärna också.

Åter hos Michel Prunier & Fille

Ett av de trevligaste besöken hos en vinproducent som jag upplevt skedde hos Michel Prunier med familj i byn Auxey-Duresses för några år sedan. Därför var det dit vi först styrde kosan efter utcheckning från hotellet i Beaune. Efter att ha passerat mer namnkunniga byar som Pommard, Volnay & Meursault, så kommer man till Auxey-Duresses, och mitt i byn håller Michel Prunier till. Vi var ganska tidiga och hade inte hunnit boka in besöket, så när jag knackade på så var bara madame Prunier på plats, och hon var dessutom barnvakt åt barnbarnet, som sov. Vi kom överens om att jag skulle återkomma om en halvtimme, så skulle det vara fler familjemedlemmar ansluta som kunde erbjuda vinprovning och försäljning.

På denna halvtimme lyckades vi klämma in ett spontanbesök i Meursault som refereras i nästa inlägg. Väl tillbaka hos familjen Prunier fick vi komma ner i den lilla källaren under köket och smaka på allt som såg intressant ut. Min vana trogen så koncentrerade jag mig på de röda vinerna, och provade i tur och ordning Hautes Cotes de Beaune, Auxey-Duresses Village, Auxey-Duresses 1:er Cru och Auxey-Duresses Clos du Val 1:er Cru. Allt smakade bra, och det personliga mottagandet och gästfriheten gör åtminstone mig extra köpsugen. Det blev två blandade lådor med godsaker från denna sympatiska kvalitetsproducent. När vi packade in lådorna i bilen kom dessutom vår värdinna springande med en bonusflaska i avskedsgåva. Hit kommer jag definitivt tillbaka.

Corton Grand Cru i Beaune

Efter ytterligare några timmars körning på behagligt tomma franska autoroute anländer vi under sen-eftermiddagen till Beaune. Detta blir mitt fjärde besök i bourgognevinernas Mecca, så nu börjar man känna sig lite hemmastadd. Jag ville genast ge mig av på upptäcksfärd i gränderna, men familjen krävde ett svalkande dopp i hotell-poolen först. Det var faktiskt inte så dumt i den drygt 30-gradiga hettan.

Det innebar dock att det mesta hade hunnit stänga när vi promenerade innanför ringmuren. Patriarches souvenirbutik mitt emot Hotel Dieu är dock pålitlig, med öppettider fram till kl 19 även på en söndag. Där smet jag in och hittade ett par intressanta Beaune Premier Cru som får följa med hem.

Middagen intogs på restaurang Grillandines uteservering, där det faktiskt var nästan för varmt, trots skugga. Det blev en klassisk bourgogne-meny med escargots, coq au vin och en avslutande ostbricka. Efter ett glas rosé som aperitif slog vi på stort och beställde in en 1996 Louis Latour Corton Grand Cru till maten. Genast dukades de fina vinglasen fram. Doften är ljuvlig. Näsan möter härliga hallon, uppbackat av lite lätt multnande höstlöv. I munnen fortsätter den röda frukten att dominera. Syror och tanniner har smält samman i en mjuk balans som smeker gommen. Avslutningen bjuder på en lite jordig beska som ger ytterligare karaktär åt vinet, och matchar maten väl. Det är helt enkelt ett stort vin som lever upp till förväntningarna. Vive la France!

Lunch i Ribeauville

Nu är vi äntligen på väg söderut mot Languedoc. Första dygnet tillbringades på tyska autobahn, och med VM-fotboll på storbildsskärm i Bad Homburg. Näringsintaget bestod i korv, schnitzel och öl, så inte mycket att skriva om i vinväg.

Strax före lunch passerar vi franska gränsen vid Strasbourg, och kör söderut genom Alsace, mot Colmar. Vid tidigare Frankrike-resor med bil så har vi satsat på Champagne som första anhalt, och därmed helt missat Alsace, så detta är premiärbesöket. Jag börjar se de små byarna rada upp som ett pärlband utefter sluttningarna till höger om motorvägen, och innan vi kommer till Colmar svänger vi av mot Ribeauville. Vi hittar parkering vid parken nära centrum i den lilla byn, och börjar se oss om efter ett lämpligt lunchställe. Med tre hungriga barn och en hungrig hustru i släptåg så gäller det att agera fort. Vi hamnar på Auberge Au Zahnacker, med koppling till kooperativet Cave de Ribeauville.

Här serveras en gudomlig Salade du Chef med alla ingredienser man kan tänka sig, inklusive foie gras, ute på terrassen. Måltiden ackompagneras av ett ihärdigt klapprande läte, som visar sig komma från storken, som huserar på restaurangens tak. Till detta dricker jag kooperativets Pinot Gris, med hustrun fastnar för Gewurtztraminer. Båda välsmakande, men vi kan inte dricka några större mängder, då ytterligare bilkörning väntar. Ungarna äter med god aptit, och konstaterar världsvant att maten är godare i Frankrike än Tyskland. Vi kan bara hålla med och njuta.

Efter maten visar det sig alla vinförsäljningsställen i byn ha stängt för långlunch, och barnens minimala tålamod i värmen gör att vi kör vidare utan en enda flaska Alsace-vin i bagaget. Det betyder bara att jag måste komma tillbaka snart igen, för detta vindistrikt gav verkligen mersmak. Men nu väntar nästa anhalt, Beaune och Bourgogne.....

Kunglig bourgogne

Den 15 juni släpptes 2002 Louis Jadot Pommard Les Epenot Premier Cru i Systembolagets så kallade vinkällarbutiker. Detta är också det vin som kungen bjöd på under en ganska uppmärksammad bröllopsmiddag nyligen. Då blir man ju lite nyfiken, och vill gärna ha tag på åtminstone en flaska med kunglig glans. Sagt och gjort, jag surfar ut på Systembolagets hemsida, och ser till min glädje att det finns 35 flaskor kvar i Malmö, och 7 i Göteborg. Däremot så är det slutsålt på Regeringsgatan. Nästa morgon stegar jag in på mitt lokala bolag för att beställa upp en av dyrgriparna från t.ex. överflödet i Malmö. Döm då om min förvåning när jag får beskedet att dessa viner endast får säljas i vinkällarbutik, och kan därmed inte beställas till ett vanligt systembolag. Vilket larv! Så kan man väl inte agera som monopolist? Det innebär ju att man måste bo i någon av storstadsregionerna för att få tillgång till det statliga monopolets verkliga dyrgripar, i den så kallade T7-kategorin. Jag trodde i min enfald att allt gick att beställa till vilken butik som helst.

Men skam den som ger sig. Efter rådslag med personalen, som blev utsatta för min upprördhet, så lade vi en beställning direkt mot importören istället, för det gick an. Dessutom lyckades det, för några dagar senare fick jag ett SMS som aviserade flaskans ankomst. Denna kommer nu att avnjutas någon gång i höst till en måltid som kräver det där lite rojalistiskt extra.

Finare Vinare har givetvis redan hunnit prova hos importören, och det verkar ju onekligen som om kungen har god smak när det gäller viner.

Rea på Systembolaget

Det händer ju att Systembolaget rear ut flaskor i utgående sortiment, men jag brukar vara dålig på att hålla koll på detta. De alltid läsvärda bloggkollegorna på Billigt Vin gjorde mig dock uppmärksam på att två av mina favoriter från februaris "vårsläpp" nu har blivit prissänkta. Jag talar om 2008 Pedroncelli Russian River Pinot Noir, som numera kostar 96 kr istället för 120 kr, samt 2007 Wintrange Felsberg Riesling som har gått från 83 kr till 66 kr. Jag tyckte bägge vinerna var bra och prisvärda till ordinarie priser, så nu är de verkligen rena fynden. Jag har redan fyllt på i min källarskrubb, så nu är det fritt fram för er. Några flaskor finns kvar.

Vinprovning på Smådalarö Gård

Ryktet om min entusiasm för goda viner har nu spritt sig även på arbetsplatsen, och det finns nog t.o.m. en och annan kollega som följer denna blogg. Därför blev jag ombedd att ordna en liten informell vinprovning i samband med en ledningsgruppskonferens på Smådalarö Gård. Det är ju ett hedersuppdrag som man gärna åtar sig. Restaurangens vinlista, 23 sidor lång, gick att ladda ner på hemsidan, och sedan var det bara att börja planera. Dessa 23 sidor var en riktigt inspirerande läsning med ett antal lite udda godbitar.

Efter lite funderande, och konsultation med restaurangens sommelier, beslöt jag mig för följande upplägg: Vi provar i samband med middagen, och radar upp två viner per rätt, som givetvis skall passa till maten, men gärna får uppvisa lite intressanta kontraster också. Ett vin i varje par skall vara något enklare, medan det andra skall ha en exklusivare prägel. Vi provar halvblint, dvs. jag beskriver först vinerna, och sedan får deltagarna gissa vilket vin som är i vilket glas. Sedan var det bara att skrida till verket.

Första paret ut blev en mousserande fördrink innan middagen:

NV Bocchoris Brut Nature, Penedes, Spanien

NV Pierre Peters Cuvée de Réserve Blanc de Blanc, Champagne, Frankrike

Detta var nog den svåraste gissningstävlingen under hela kvällen. Cavan var riktigt bra, snustorr, med hög syra och bra grapefruktbett. Champagne var lite fylligare, med ett bredare smakregister. Förutom citrus, så fick man också lite äppeltoner och en viss diskret brödighet. Bocchoris importeras av Vinovativa och finns i beställningssortimentet för 97 kr. Pierre Peters finns i standardsortimentet för 265 kr.

Andra paret skulle matcha förrätten, som bestod av en gul gazpacho serverad med Salma-lax:

2008 Nathalie & Gilles Fèvre Chablis Village, Bourgogne, Frankrike

2007 Georg Breuer Berg Rottland Riesling, Rheingau, Tyskland

Här blev gissningen betydligt enklare. Breuers Berg Rottland levererade fin persikofrukt, mineraler och en gnutta petroleum, men jag saknade faktiskt de knivskarpa syrorna som man brukar finna i en bra Rheingau-riesling. Då var Fèvres Chablis betydligt krispigare, med bra citrustoner, uppbackat av mineraler, men lite mer endimensionell, i jämförelse med den tyska kollegan. Berg Rottland kan man hitta på Systemet för 339 kr. Fèvres Chablis Village kan man hitta i beställningssortimentet från importören Moestue för 169 kr.

Till varmrätt fick vi en fin majskyckling som serverades med kalvleverfylld ravioli. Vinparet som skulle matcha detta var:

2007 Seghesio Sonoma County Zinfandel, Kalifornien, USA

1996 Yarra Yering Dry Red #1, Victoria, Australien

Seghesios Zinfandel är alltid bra, och levererar typisk mörk frukt, med en lite pepprig avslutning. Däremot så var det kanske lite "overkill" till den milda kycklingen. Detta vin hade passat bättre till en rejäl grillad köttbit. Kultvinet från Yarra Valley i Victoria, Australien, Yarra Yering Dry Red #1 levererade dock verkligen över förväntan. Detta är en bordeaux-blend som domineras av cabernet sauvignon, med inslag av merlot, petit verdot och malbec också. Fjorton års lagring, i kombination med bra luftning i karaff, hade verkligen gjort vinet gott. Man möttes av komplexa dofter av röd frukt och lite läder. I munnen var det lent som sammet, med fint avslipade tanniner och en synnerligen vital frukt. Detta vin kunde ingen runt bordet få nog av. Tveklöst det bästa vin jag druckit i år! Tyvärr är en sådan här dyrgrip från 1996 svår att få tag på, men Seghesio finns på närmaste systembolag för 175 kr.

Till dessert serverades jordgubbar och glass. Det ena vinvalet var med andra ord givet:

2007 Vigna Sensa Nome Moscato d'Asti, Piemonte, Italien

2006 Tschida Sämling Beerenauslese, Burgenland, Österrike

Moscato d'Asti levererade i vanlig ordning väl till jordgubbarna, med sin svaga alkoholhalt och uppiggande bubblor med piggelinglass-smak. Tschidas Beerenauslese var mycket god också, med en honungsdrypande sötma som ändock balanserades av viss citrussmakande syra. Detta vin serverades till Nobelmiddagens dessert 2009, men idag tyckte jag att Moscaton passade lite bättre till jordgubbarna.

Efter att ha provsmakat åtta viner till god mat så var alla deltagare både glada och nöjda, och ingen såg sig tvungen att spotta ut något vin. Det blev med andra ord en synnerligen trevlig kväll, och upplägget som sådant fungerade väldigt väl för ett gäng intresserade vinamatörer. Jag hade nog trevligast av alla! Tack till Smådalarö Gård för god mat och en inspirerande vinlista att välja och vraka ur.