Vi sitter och njuter av en mycket god middag hos vinintresserade vänner i Solna, medan Zlatan & Co. förlorar mot Danmark några kvarter bort. Vi inleder med 2000 Palmer Brut Millesime, som är precis lika bra som vanligt. Till varmrätten serveras sedan 2004 Tommasi Amarone. En kraftig sötfruktig doft, dominerad av katrinplommon slår mot näsan. I munnen en sammetsmjuk frukt, nästan som ett portvin, men utan sötman. Tanninerna är väl integrerade, men det finns en viss eldighet i eftersmaken, då 15% alkohol gör sig påmind. Detta är riktigt gott. Jag har en flaska av årgång 2003 i källaren, som jag nog får tänka på att korka upp snart. Men vi väntar till vintersäsongen, för det här är ett riktigt kraftigt och värmande vin.
2 kommentarer:
Hej ! Kul att någon bloggare skriver om Amarone. Det är annars inte mycket av den varan på bloggarna. Jag är lite nyfiken på Masis 2006 Costasera som ju fått strålande omdömen lite varstans
Jag sticker inte under stolen med att jag gillar Amarone. Det är ett mycket gott vin till en köttgryta en kulen vinterdag. Masi Costasera var faktiskt min Amarone-premiär för många år sedan, och det har fortsatt att vara en favorit, men tyvärr har jag inte druckit 2006:an ännu.
Skicka en kommentar